Complicated [ Dramione ]

Kapitel 20

Hermione vaknade upp i ett mörkt rum. Tydligen hade hon blivit medvetslös någon gång medan de tre trollkarlarna hade tillfångatagit henne, och hon började känna hur paniken bubblade inom henne nu när hon började få tillbaka medvetandet. Hennes armar och ben var bundna, och hon kunde inte se någonting framför sig. Det kändes verkligen som att hon var i en skräckfilm, och hon gjorde allt i sin makt för att samla sig och hålla sig hyfsat lugn.

"Hallå?" sa hon, men hennes röst var svag och skakig.

Hur kommer det sig att jag alltid råkar ut för något sånt här? tänkte Hermione och försökte att se sig omkring i hopp om att hon kanske den här gången i alla fall skulle kunna se lite i alla fall.

"Hermione?" Rösten tillhörde Ginny. "Är d-det du?" 

"Det är jag!" sa Hermione medan hon vred och vände på sig allt hon kunde för att försöka få loss repen runt armarna och benen. "Vad hände? Varför är du här?"

"Åh, du fattar inte hur glad jag är över att höra din röst", hörde hon Ginny säga lättat. "De attackerade mig när jag var påväg hem till jobbet imorse. Och du måste ha kommit hit för bara nån halvtimme sedan. Jag hörde bara hur dörren öppnades och att de kastade in någonting."

"Har de tagit våra trollstavar?" frågade Hermione, som nu hade lyckats ställe sig upp. "Vi måste ta oss ut härifrån."

"Jag vet inte... Jag  var också medvetslös när jag kom hit", sa Ginny och suckade djupt. "Det här är bara en fälla för att locka hit Harry, eller hur?" sa hon sedan med en ängslig röst.

Hermione svalde och kände sig mer illa till mods för varje sekund som gick. Det var garanterat en fälla för att locka hit Harry, eftersom han var en av aurorerna... En av de som dödsätarna ville döda. Sedan kom hon att tänka på något annat. Precis innan hon blev tillfångatagen hade hon skickat en hälsning till Draco, med hjälp av sin öppna spis som hon hon tidigare hade använt sig av för att resa hem till honom.

Draco skulle förstå att hon var illa ute när han såg meddelandet. Och han skulle antagligen också försöka hitta henne. Och om det gick fel skulle han också kunna bli tillfångatagen...

Det  här var riktigt farligt. Hermione vägrade låta Harry eller Draco utsättas för samma sak som Ron hade blivit utsatt för. 

Hon kunde bara inte förlora någon mer hon älskade. Hon visste inte ifall hon skulle klara av det.

"Ja... Det verkar som det." Hermione hoppade några steg och lyckades ta sig fram rätt bra trots att hennes fötter var ihopbundna. "Du kanske kan försöka knyta upp repet, Ginny."

Det visade sig att det inte var så lätt som hon trodde.

Ginny försökte klumpigt att knyta upp knuten runt Hermiones händer, medan hennes händer också var bundna, utan resultat. Men efter en lång stund, och efter många misslyckade försök gick äntligen repet isär och Hermione suckade lättat.

"Tack, du klarade det!" utbrast Hermione och knöt sedan upp de andra repen. "Hjälp mig att leta och se ifall det finns några trollstavar här, eller om du hittar någon dörr som är upplåst."

-

Tina McLeoud hade just berättat för Draco Malfoy att han skulle bli av med sitt jobb om han inte lade ner fallet med Ron Weasley. Och inte bara det - McLeoud skulle också skriva en artikel om hur Hermione inte hade älskat Ron utan bara gått vidare till den reporter som intervjuade henne om dödsfallet. Det var helt sjukt, och Draco visste knappt vad han skulle tro. Var det McLeoud sa bara tomma hot för att få Draco att lägga ner alltid, eller var hon verkligen kapabel till att göra det här?

En sak visste han, och det var att han inte kunde sluta med allting nu. Han hade lagt ner hela sin själ i att ta reda på vad som hade hänt med den rödhårige trollkarlen, och han visste hur mycket det betydde för Hermione. Hur skulle han kunna lägga ner allting nu? Han visste ju till och med vilka som hade mördat honom vid det här laget, men det verkade inte hans chef bry sig om överhuvudtaget.

"Såå... vad väljer du?" frågade Tina och drog nonchalant fingrarna genom sitt långa blonda hår. Draco kände hur han avskydde sin chef mer och mer för varje sekund.

"Jag kan inte sluta..." morrade han. "Men du har ingen rätt att släppa den där artikeln heller. Det är ett privat foto."

"Jag är chef, jag gör jag vad jag vill", sa Tina med en överdrivet vänlig och flickig ton som påminde Draco väldigt mycket om Dolores Umbridge. "Gå, du är avskedad."

"Men-"

"Gå nu, mr. Malfoy, innan jag kallar på vakterna och förklarar att du har betett dig väldigt opassande mot mig."

"Som du vill", röt Draco, tog upp alla sina papper och dokument ifrån sitt skrivbord innan han stormade ut från kontoret, och ut från The Daily Prophet. En kvart senare var Draco hemma i sitt hus igen, och hans ilska blev bara större och större för varje minut när han tänkte på att han blivit avskedad - igen. Detta skulle dock inte hindra honom från att lösa fallet med Weasley, det var en sak som var säker...

När Draco låste upp ytterdörren till sitt hus och klev in märkte han direkt att någonting var konstigt. Det luktade rök från vardagsrummet och han sprang snabbt in för att se vad det var som var fel. Framför den öppna spisen svävade ett stort moln av sot och rök, och Draco rynkade förrvirrat på ögonbrynen. Innan han ens hann reflektera något mer över vad det var som hände började molnet att formas till olika gestalter och spela upp en film. 

Filmen visade Hermione, i sitt hus, och tre svartklädda trollkarlar som stod framför henne med sina trollstavar riktade mot henne. Sedan tog de henne till fånga och transfererade sig därifrån, och det stora rökmolnet försvann för att visa att scenen var över. 

I några sekunder kände sig Draco extremt förvirrad, men långsamt började alla bitarna att falla på plats, och han greps av panik.

"Nej... nej, nej, nej", viskade Draco för sig själv och drog stressat fingrarna igenom sitt blonda hår medan han vandrade fram och tillbaka i sitt vardagsgrum. 

Hermione var borta, och han hade ingen som helst aning om vart hon var. Samma människor som hade mördat Weasley hade kidnappat henne, och Draco ville inte ens tänka på vad de hade planerat att göra med Hermione. 

I panik försökte Draco komma på vad han skulle göra, och kom tillslut fram till något som han aldrig någonsin hade trott att han någonsin skulle göra.

Han skulle be Harry Potter om hjälp.

-

Hoppas ni gillade kapitlet! 

Här kommer förövrigt lite rolig fakta: Jag håller just nu på att läsa igenom alla Harry Potter-böckerna igen efter flera år. Är just nu på femte boken och jag älskar den!! Har ni läst böckerna, och isåfall, vilken är er favorit? Själv älskar jag halvblodsprinsen och dödsrelikerna, och de har alltid varit mina favoriter.