Complicated [ Dramione ]

Kapitel 16

Det var jullov, Draco hade alldeles nyss hämtat sin son Scorpius vid Hogwartsexpressen och hans son hade minst sagt mycket att berätta. 

"Jag och Todd fick kvarsittning tre timmar förra veckan av professor Binns för något vi inte ens hade gjort... Jag försökte förklara det för honom men han lyssnade bara inte..." Dracos son pratade på medan far och son sprang ut genom tegelväggen som ledde dem ut från perrongen. "Jag har ju börjat vara lite med Albus Potter också och han är riktigt  schysst. Jag vet att du har sagt att familjen Potter inte är några jag borde umgås med, men vi har riktigt kul ihop, pappa."

Draco hade hört att Scorpius hade spenderat en del tid med lilla mini-Potter den senaste tiden, och om detta hade hänt för några år sedan hade Draco antagligen varit lite bekymrad över det hela, men nu - på grund av omständigheterna - så la han inte ner lika mycket tid på att tänka på det.

"Jag älskar dig oavsett vilka du väljer av  umgås med Scorp", sa Draco till sin son och de log mot varandra. Sedan puttade Draco till lite skämtsamt i sidan. "Men jag hade ju inte direkt trott att min son skulle sjunka så lågt att han går och blir vän med min ärkefiendes barn", skämtade han och Scorpius flinade.

"Han är inte så hemsk som du tror... Dessutom har han presenterat mig för Rose Granger Weasley också, hans kusin. Hon är också snäll." Dracos hjärna slutade funka i ett ögonblick och hans tankar vandrade genast till Hermione. Hade hans son och Hermiones dotter börjat umgås? "Men hon verkar vara lite ledsen, och det förstår jag. Med tanke på vad som hände med hennes pappa."

Draco knep ihop läpparna. "Ja, det är nog tufft för dem", sa han och fortsatte tänka på det hans son hade sagt hela vägen hem. 

Det gick ett tag utan att Draco och Hermione träffades igen, för de båda var så upptagna av att ha sina familjer hemma över julen att de inte hade så mycket tid över till annat... Men Draco skulle ljuga om han sa att han inte tänkte på henne, för det gjorde han. Varenda minut, om han skulle vara riktigt ärlig. Hon var ständigt i hans tankar, och han ville bara skrika ut till världen att hon var hans. 

Fast var hon det? 

De båda hade definitivt känslor för varandra, men skulle de någonsin kunna vara tillsammans på riktigt? Draco hoppades på att det på något mirakulöst sätt skulle fungera... Han hade faktiskt inte hoppats på någonting lika mycket som han hoppades på att det skulle bli de två tillslut.

På julaftonsmorgon såg han på medan Scropius öppnade sina julklappar som han fått av Draco: en ny kvast, lite nya kläder och en fotobok som hans son kunde klistra in bilder i från sina år på Hogwarts. Scorp var särskilt förtjust i kvasten. På samma sätt som sin pappa var Scorpius riktigt intresserad i Quidditch och var hade en position som vaktare, vilket fick Draco att tänka tillbaka på hur kul han hade tyckt sporten var när han gick på Hogwarts.

Ibland längtade han tillbaka till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Han längtade tillbaka till lektionerna, till Qudditchen, till den platsen där han och Hermione först träffades.

-

Hermione var ganska utmattad när juldagarna tillslut var över. Hon hade spenderat hela julen med att passa upp på barnen och kusinerna - eftersom familjen Potter hade firat jul med dem - och även gjort sitt bästa med att försöka undvika att prata med Harry och Ginny. Båda hennes vänner visste nämligen om att det var något mellan Hermione och Draco, eftersom Ginny tydligen hade valt att skvallra om det som hon fått höra, vilket irriterade Hermione extremt mycket. Hon ville inte prata mer med dem om situationen, för hon ville inte ha fler frågor om varför hon gjorde som hon gjorde eller vad hon såg i Draco. 

Det fick hon helt enkelt ta med dem någon annan gång.

På nyårsafton hade Rose och hennes kusin Albus bestämt att de skulle fira in det nya året med några andra kompisar, och även Hugo skulle sova över hos sin bästa kompis. Därför skulle Hermione vara ensam hemma i några dagar, vilket hon tyckte skulle bli rätt skönt. 

Hon planerade att för första gången på länge bara sätta sig ner och läsa en bra bok - något som hon hade haft svårt att göra på ett bra tag. 

När det tillslut var nyårsafton, och båda hennes barn hade åkt därifrån pustade hon ut en aning. Att vara ensamstående mamma till två barn var mycket tuffare än hon någonsin hade trott att det skulle vara. Hon hade aldrig trott att hon någonsin skulle behöva vara en ensamstående mamma - men livet kommer ibland med oväntade vändningar. Det hade hon verkligen börjat förstå. 

Trots att det enda Hermione hade velat var att sätta sig och läsa sin bok så kunde hon verkligen inte koncentrera sig på det hon läste, vilket gjorde henne irriterad. Orsaken till detta var antagligen att hon hela tiden satt och funderade över vad Draco kunde tänka sig hitta på idag. Och att hon ville träffa honom igen. Helst på en gång.

Hon vaknade upp ur sina tankar av att det knackade på dörren. I några sekunder övervägde hon faktiskt att inte öppna utan bara låtsas som att hon inte var hemma, men hon ändrade sig och reste sig långsamt upp.

När hon öppnade stod han där.

Och Hermione kom på sig själv med att bara stirra på honom, med munnen lätt öppen.

Draco hade på sig en vit skjorta och ett par svarta jeans, och hans blonda hår ramade in hans ansikte så fint att Hermione blev helt mållös.

Och själv stod hon där i ett par mjukisbyxor och ett linne. Vilket fick henne att vilja sjunka ner i marken och dö.

"Granger." Draco log mot Hermione, och hon kunde inte låta bli att le tillbaka. Det enda hon ville göra var att kyssa honom, helst nu på en gång.

"Du är här", sa Hermione och bara fortsatte att stirra på honom, för hon kunde verkligen inte låta bli.

Plötsligt såg mannen framför henne en aning nervös ut när han såg på henne och hon blev förvånad när hon såg att han blev lite röd om kinderna. Allting var så annorlunda. Han var så annorlunda. Och  hon älskade den här verisionen av honom.

Draco fram en ros ur fickan på sin skjorta och räckte den till Hermione. 

"Jag..." Han tystnade och tog ett djupt andetag. "Jag ville träffa dig. Scorp berättade att Albus och Rose skulle iväg på någon fest ikväll och Scorp skulle iväg till sin vän Todd, så jag tänkte... att du kanske var ensam här. Hur konstigt är det inte att våra barn är vänner verkar ha blivit vänner förresten? Det hade jag nog aldrig trott... Med tanke på att vi alla hatade varandra rätt mycket i skolan..." Draco skrattade till och svalde. "Strunt samma. Är du ensam här? Jag menar, det är kanske inte passande att jag kommer in om du ska få besök, eller om du har-"

"Jag är ensam", sa Hermione. Att se Draco såhär nervös gjorde henne en aning nervös också, samtidigt som det var något av det gulligaste hon hade sett. "Kom in bara."

-

Jag tycker det är så kul att skriva den här boken, och just nu ser det ut som att det kommer att bli minst 25 kapitel, kanske till och med 30. Längre och fler kapitel än i förra boken, och lite annorlunda skrivet, men jag hoppas ni tycker om det ni har läst hittills! Och tack för all uppmuntran jag fått från er! <3