Complicated [ Dramione ]

Kapitel 25

Draco bestämde sig direkt när han fick nyheten om att Tina McLeud blivit sparkad, att han skulle dyka upp på kontoret dagen efter för att få tillbaka sitt jobb. Och han skulle inte acceptera ett nej.

Därför gick Draco upp extra tidigt den onsdagsmorgonen och gjorde sitt bästa för att inte väcka Harry, Ginny och Hermione som låg och sov i hans vardagsrum. Han såg lite extra länge på Hermione och tänkte på hur gärna han hade velat krypa ner bredvid henne i soffan. Han och Hermione hade inte fått prata med varandra själva på flera dagar på grund av omständigheterna, och Draco kände sig väldigt förvirrad över deras status i nuläget.

Men att prata med Hermione fick vänta. Tyvärr.

Draco tog  på sig sin allra finaste kostym och klev ut från huset utan att äta någon frukost. Det fick han köpa på vägen dit istället. Han mötte vakten som stod och vakade utanför hans ytterdörr och bytte några ord med honom innan han transfererade sig därifrån och några sekunder senare stod utanför den stora ingången till The Daily Prophets kontor.

Att få tillbaka sitt jobb visade sig vara enkelt. Så fort Draco kom in på kontoret möttes han av hela sitt arbetsteam som han tidigare jobbat med, och de verkade minst sagt väldigt lättade när de såg sin före detta kollega vandra in på kontoret.

"Vi är så glada att se dig!" sa Carl Anderson, som var en lång och späd trollkarl som hade haft sitt kontor precis bredvid Dracos. "Vi har ett krismöte just nu kring The Daily Prophet och vem som ska ta över McLeuds plats. Och vi har nyss pratat om att du kanske skulle vilja ta över...?" Allas blickar vändes mot Draco, som hamnade i en lätt chock.

Erbjöd de verkligen honom att ta över McLeuds chefposition?

Skulle han kunna bli chef över The Daily Prophet...? Hade Draco verkligen det som krävdes?

"Öhm", började Draco. "Ja visst, det skulle jag väl kunna." Hans svar lät väldigt tveksamt, och det var för att han faktiskt var riktigt tveksam på det han just nu tackade ja till. Men ju mer han tänkte på det, ju säkrare blev han faktiskt, och snabbt hade han bestämt sig:

Han skulle bli chef, och han skulle göra sitt allra bästa för att sköta det på ett så bra sätt som möjligt.

-

Hermione, Ginny, Harry och barnen hade nu stannat hos Draco i en vecka. De hade nu under morgonen pratat ihop sig och bestämt att det nog var dags att de flyttade hem igen. Hermione kände sig en aning missnöjd, för hon gillade verkligen att bo hos Draco. Hon gillade att få sova under hans tak och att få veta att han alltid var i närheten. Hon hade bara önskat att de hade kunnat prata lite mer med varandra, och reda ut all den oklarhet som uppstått mellan dem.

Just nu hade dock Hermione ingen aning om vart Draco höll hus, och hon började bli lite smått orolig, men försökte övertyga sig själv om att hon bara var paranoid. Han mådde säkert bra... han hade nog bara gått på en liten promenad. Antagligen... eller?

"Vad är det med dig Hermione?" frågade Ginny, som satt mitt emot Hermione vid matbordet och drack kaffe. "Du ser ju helt blek ut." Hon rynkade lite på ögonbrynen och såg orolig på sin vän, och Hermione klämde fram ett leende.

"Jag tänkte bara för mycket igen", suckade hon. "Mina tankar har blivit min värsta fiende på den senaste tiden." Ginny la en hand på Hermiones ena axel och strök försiktigt.

"Det kommer bli bra", sa hon. "Bara vi tar en dag i taget."

Hermione nickade. Ginny hade rätt. Allting skulle lösa sig till slut, och livet skulle inte vara så här kaosartat för alltid. Hoppades hon i alla fall.