Complicated [ Dramione ]

Kapitel 22

Medan Draco Malfoy riktade sin trollstav mot Goyle, och Potter riktade sin mot den andra trollkarlen lade Draco märke till att det blev helt tyst i korridoren. Det blev faktiskt så tyst att man nästan skulle kunna höra om någon tappade en nål. Där stod Draco, framför de människorna som hade mördat Ron Weasley. De människorna som han hade kämpat så länge att hitta.

Han hade äntligen hittat dom. Och den här gången fick han inte sabba det.

"Jasså, du listade ut vart vi var", sa Goyle. "Och du har Potter med dig? Det trodde jag inte ens om dig, Draco." Han flinade. "Är det verkligen sant att du är här för att rädda smutsskallen?"

"Håll käften!" skrek Draco ilsket och plötsligt skrek Goyle till av smärta. Hermione hade lyckats knäa honom rakt i magen och hon tog upp trollstaven som Goyle tappat medan han låg på golvet och vred sig av smärta. Snabbt riktade hon den mot Ginny och ledar-trollkarlen.

"Exprelliermus!" Trollkarlens trollstav flög ur handen på honom och landade i Hermiones andra hand. "Släpp. Ginny. Nu!" röt Hermione och även Dracos trollstav var nu riktad mot ledaren.

Draco var imponerad över hur snabbt Hermione hade lyckats vända på hela situationen. Hon var snabb, smart och otroligt smidig, och det fick Draco att fundera över hur han någonsin hade kunnat tycka illa om henne när han började på Hogwarts.

Ledaren framför dom tvekade en kort stund, kastade sedan Ginny till marken och transfererade sig där ifrån.

Harry sprang fram till Ginny, och Hermione sprang fram till Goyle och riktade hans egen trollstav mot hans huvud. Goyle låg fortfarande kvar på golvet och skulle precis resa sig upp när Hermione sparkade till honom igen och fick honom att skrika av smärta.

"Vem dödade Ron?" skrek hon. "SVARA!"

Goyle knep ihop sin mun så hårt han kunde och stirrade på dem med en blick som var väldig svår att tyda. "Det kommer ni aldrig få vet-" Han fick ett slag mot ansiktet, denna gången av Draco.

"Lägg ner, Goyle!" Draco såg lika rasande ut som Hermione och hans ansikte som vanligtvis hade en väldigt blek ton var nu rött. "Berätta, annars dödar jag dig. Du känner mig, du vet att jag menar det."

Goyle skrattade till lite, men man märkte tydligt att han var lite nervös. "D-det skulle du inte göra", sa han. "Vi är ju gamla vänner."

"Vi var aldrig vänner", mumlade Draco. "Speciellt inte nu... Så berätta, eller så dödar jag dig."

Harry och Ginny hade nu ställt sig på varsin sida av Draco och Hermione medan även de riktade sina trollstavar mot Goyle. Fyra mot en. Han hade ingenstans att fly.

Draco var just påväg att sparka till Goyle igen, men han hann inte göra det innan Goyle började prata.

"O-okej, okej, vänta..." flämtade han fram. "Det var Micheal! Döda mig inte. D-det var inte jag som dödade honom."

"Vem är Micheal?" frågade Hermione kyligt.

"Vår ledare... han som transfererade sig här ifrån nyss. Jag lovar", sa Goyle.

Det blev tyst ett tag och allas blickar - och trollstavar - var riktade mot Goyle. Draco visste att hans gamla vän inte var någon man kunde lita på, och att det han sa lika gärna kunde vara en lögn, så därför hade han väldigt svårt att bestämma sig för vad han skulle tro.

"Jag tar med honom till ministeriet", sa Harry ilsket och drog upp Goyle från marken.

"Jag följer med", sa Hermione med en skakig röst och Draco skakade på huvudet och gick fram till henne.

"Du följer inte med", sa han. "Du och Ginny följer med mig hem och vilar..." Draco blev tyst en stund och såg sedan på Harry som såg oerhört förvirrad ut. "Det är säkrare för dom båda att inte vara ensamma nu."

Harry tvekade i några sekunder. "Okej... du har rätt. Jag kommer så snart jag kan", sa han och kysste Ginny försiktigt på kinden. "Jag älskar d-"

"Gulligt Potter, nu drar vi", avbröt Draco irriterat, tog tag i Hermione och Ginny och transfererade sig därifrån på ett ögonblick.

-

På bara några sekunder hade Hermione, Ginny och Draco förflyttat sig till Dracos vardagsrum, och han ledde de båda till soffan där de satte sig ner. Det var så mycket som hade hänt den senaste timmen, att det nästan kändes lite overkligt. Hur kunde Draco ha blivit inblandat i allt det här kaoset från första början?

"Hur känner ni er?" frågade han och Ginny fnös till.

"Vi blev kidnappade och inlåsta av samma dödsätare som mördade min storebror... Hur tror du vi känner oss?" sa hon, och vägrade möta Dracos blick. "Att du hjälpte till att rädda oss förändrar ingenting om du tror det, Malfoy."

Draco bet ihop för att hindra sig själv att ge tillbaka med en ännu spydigare kommentar. Den där Weasley-tjejen hade alltid varit alldeles för mycket kaxig för sitt eget bästa.

"Ginny, det räcker", sa Hermione och suckade. "Vi har inte tid för sånt här just nu."

Det blev tyst i rummet, och Draco tvekade. Han visste inte alls hur han skulle uppföra sig mot Hermione nu när Ginny var i närheten, för han hade en väldigt stark känsla av att Ginny inte uppskattade att Draco var nära Hermione överhuvudtaget.

"Vill ni ha något att dricka?"

"Nej, men tack ändå", svarade Hermione lågt, medan Ginny envist stirrade åt motsatta håll utan att svara.

Hermione verkade plötsligt komma på något väldigt viktigt och hon reste sig snabbt upp.

"Rose och Hugo! Och Albus!" utbrast hon. "Vad är klockan? Jag skulle ha hämtat dem klockan tre idag", utbrast hon och Draco gick fram till henne och la sina händer på hennes axlar.

"Jag löser det", sa han lugnt. "Jag hämtar dem."

"Nej... det kan du inte -"

"Du mår inte bra, Hermione", försökte Draco, men Hermione bara skakade på huvudet, gång på gång, och verkade inte ta in hans ord överhuvudtaget. "Sätt dig ner i soffan och lugna ner dig lite. Mitt hus är skyddat och ingen kommer att kunna hitta er här. Ni är helt och hållet trygga", fortsatte Draco.

"Jag måste följa med", sa Hermione och Draco suckade.

"Malfoy har faktiskt rätt för en gångs skull." Ginnys kyliga röst avbröt de båda i diskussionen och deras fyra ögon vändes snabbt mot henne. "Vi borde få lite vila. Du skakar fortfarande, Hermione. Låt honom ta hand om det." Ginny vände blicken mot Draco och såg på honom med en iskall blick. "Få mig inte att ångra att jag litar på dig."

Draco nickade kort mot Ginny och vände blicken mot Hermione.

"Säkert att du är okej?"

"Ja. Hämta bara barnen så kommer allting kännas bra igen", svarade Hermione med ett svagt leende. Hennes röst hade blivit mer stabil nu, vilket fick Draco att känna sig lugnare.

"Jag är snart tillbaka."