○MAX○
"Mr Winter, rapporten är klar jag skulle bara behöva att du signar där." Jag lägger fram pappret på hans skrivbord. Han ler och skriver under innan han lutar sig tillbaka i stolen.
"Bra jobbat idag, 63 miljarder förvaltade...vad skulle vi göra utan dig?!" Jag flinar och knäpper den sista knappen på min rock.
"Du ska ha äran, det är du som tagit mig dit jag är."
"Inte alls, talang går inte att tvinga fram." Han sträcker till sin kavaj och tittar ut över syskraporna utanför fönstret. "Så vad ska du göra en fredagkväll som denna?"
"Fira." Säger jag skämtsamt innan jag skakar på huvudet. "Nej, jag ska ut med några vänner bara. Själv då Mr Winter?"
"Ja, det får vi se...vet inte än vad min fru planerat." Jag tar min portfölj och ler.
"Hälsa Mrs Winter från mig...och ha en trevlig kväll."
"Detsamma Diaz." Innan jag hinner halvvägs ut från kontoret ringer min telefon, inte helt oväntat...jag är sen...igen. En suck lämnar min läppar när jag ser Ryans namn på displayen.
"Ja..." Svarar jag och ler mot Emily som sitter i receptionen "Trevlig helg." säger jag och hör sedan Ryan på andra sidan luren.
"Tjenare finansmannen, hur mycket sen blir du idag?" Jag vinkar in en taxi som till min lättnad stannar.
"Jag är i bilen."
"Nej, för du är på kontoret." Jag säger min adress till chauffören innan jag lutar mig tillbaka.
"Nej, jag sitter i bilen."
"Aja, skit samma. Klockan är nio, vart har du varit hela kvällen? Vi har suttit här i en timme nu."
"Jag hade ett jätteviktigt möte kanske? Jag ska inte äta så ta det lugnt. Vi möts på Penthouse om två timmar okej?" Jag hör hur han suckar i andra änden av luren. Jag kan egentligen inte klandra honom.
"Max...st cloud. Lyssnar du någonsin på vad man säger?"
"Vi ses om en timme?"
"Du sa precis två?" Säger han med ett lagom irriterat tonfall.
"Ja, okej!" Jag trycker frustrerat bort samtalet och slänger min mobil på platsen bredvid mig.
Jag tittar ut genom fönstret och blir nästan lite glad över att det äntligen börjar att bli varmt ute. Inte för att det förändrar något men. Min mobil börjar ringa igen och jag slänger en blick på den...mamma. Min blick fastnar på displayen men efter bara någon sekund slutar det ringa. Jag tittar tillbaka ut och fastnar i mina egna tankar innan bilen stannar. Jag betalar och för att slippa vänta ber jag chauffören att behålla växeln. Dörrvakten öppnar dörren för mig och hälsar vilket jag gör tillbaka innan jag går in i hissen. När jag kommer in låser jag dörren om mig och drar av min rock som jag slänger på golvet. Jag går in i sovrummet och drar av mig min kavaj och slips innan jag knäpper upp min skjorta. Min mobil ringer ännu en gång och jag visste redan innan jag tittat att det igen var mamma. Jag suckar och höjer på ögonbrynen innan jag går mot köket.
"Hej, mamma." Säger jag och sätter mobilen på högtalare innan jag tar fram ett glas och öppnar min whiskey.
"Hej! Varför svarar du aldrig mig?" Jag dricker lite ur glaset och ställer tillbaka flaskan.
"För att jag har mycket att göra."
"Jaha, ja...hur går jobbet då?" Jag himlar med ögonen och tittar ut genom fönstret.
"Bra..."
"Ska du inte komma och hälsa på? Din bror är här minst en gång i veckan."
"Mamma, vet du vad...jag har inte tid. Jag kommer och hälsar på när jag har tid, om det är okej?"
"Du gör som du vill...precis som alltid." Jag kokar av den kommentaren och jag hatar när hon säger så.
"Ja. Jag måste gå, hejdå...hälsa pappa." Säger jag och trycker bort samtalet innan jag drar mina händer över mitt ansikte. Utan att ens fundera på det sveper jag allt jag har kvar i glaset och går sedan in för en snabb dusch.
Min blick fastnar på mig själv i spegeln. Jag knäpper en sista knapp på skjortan innan jag tittar på kavajen som ligger på min säng. Jag tvekar en stund men tar den ändå på mig och drar sedan åt mig min svarta rock. Ryan har ringt 4 gånger redan och jag börjar tröttna, inte minst har jag funderat hundra gånger på om jag ska ringa och säga att jag inte kommer. Men det skulle bara göra saker komplicerade.
"Så du hittade hit tillslut?" Säger Dylan som flinar även fast det inte är roligt. Jag fnyser och tar av mig rocken innan jag sätter mig ner.
"Ny klocka." Jag tittar på Ryan som sitter mitt emot mig och som även ställt frågan.
"Mm." Han nickar och visar tydligt att han inte är särskilt imponerad eller ens egentligen intresserad.
"Rolex?" Fortsätter han. Jag nickar och tittar besviket på honom.
"Rolex." Han skakar på huvudet och harklar sig innan Oliver knäpper med finget mot en servitris som går förbi.
"Vad ska du ha?" Jag tittar på Oliver och sedan servitrisen.
"Whiskey."
"Fyra whiskey." Hon nickar och vänder sig sedan om och går medan jag vänder tillbaka blicken till Ryan.
"Vad är det?" Frågar jag då han verkar surare på mig än vanligt.
"Inget, jag tycker bara att det märks att du inte vill vara här."
"Ursäkta?"
"Ja? Vad har hänt med dig?"
"Jag har tusen saker att göra, hade jag inte velat vara här så hade jag inte kommit hit...fattar du?" Han tackar servitrisen som sätter ner ett glas framför honom innan han tar det i sin hand.
"Vad är ditt problem då?"
"Inget. Jag är trött."
"Men se till att bli pigg då." Säger han innan han reser sig och går mot uteplatsen. Fan. Jag går efter honom och tänder en cigarett när jag nu står framför honom.
"Jag är som vanligt, oroa dig inte. Tack." Han himlar med ögonen och tar min tändare innan han flinar.
"Bäst för dig." Jag svarar inte utan tittar ut över folk som sitter vid de olika borden. Plötsligt får jag en känsla av att någon iakttar mig och jag struntar först i det men kan efter någon minut inte låta bli att vända mig om. Min blick fastnar i ett par ögon som lyser upp. "Hon har tittat sedan du kom hit." Viskar Ryan mot mitt öra innan han släcker sin cigg. "Kom, nu ska vi ha kul." Säger han och drar med mig in.
-Kommentera för uppdatering, glöm inte att lämna en like-
