14.

402 21 3
                                    

○MAX○

Jag vill inte gå ifrån henne och jag vet inte ens om jag tagit rätt beslut. Mitt hjärta säger ja men mitt förnuft skriker nej. Det var kanske dumt att säga det nu och såhär hastigt men det bara kändes rätt. Jag har saknat henne så mycket att det gör ont i kroppen och jag kan kanske erkänna att jag börjar bli lite smått förälskad.

"Kan du inte sova hos mig inatt?" Frågar jag och tittar ut genom fönstret igen för att se så att ingen kommer. Hon fuktar sina läppar och ler smått.

"Jag vet inte...jag vill det men vi kanske måste vara mer försiktiga?"

"Är det någon som misstänker något?" Hon skakar på huvudet och tar ett steg närmre mig.

"Nej, inte direkt."

"Jag slutar om två timmar, åk hem till mig så länge. Snälla?"

"Okej." Hon sträcker ut handen innan jag ger min nyckel till henne och kysser hennes läppar. "Skulle inte du träffa dina vänner ikväll?" Frågar hon och lämnar en kyss över min mungipa. Fan, det hade jag glömt.

"Ja, jo men de får klara sig utan mig." Jag kysser henne och håller om henne några sekunder innan jag öppnar dörren. "Vi ses sen."

Jag sätter mig ner i stolen och tittar på min dator innan en suck lämnar mina läppar och jag trycker fram Ryans nummer. Några signaler går innan han svarar och jag förbereder mig för bråk.

"Hej, du kan inte komma ikväll för du har en viktig jobbgrej." Säger han vilket chockar mig.

"Ja, okej hej."

"Vad vill du?"

"Jag ville bara säga att jag inte kan komma ikväll för att jag blivit dubbelbokad, kan vi inte ses imorgon istället?"

"Nej, det kan vi inte." Jag suckar och sätter på högtalaren innan jag slänger ner min mobil på skrivbordet.

"Okej, varför inte?"

"För att vi inte kan ändra planer såhär i sista minuten Max, fattar du inte någonting? Vem ska du träffa?"

"Jo, jag fattar det! Ingen speciell..."

"Någon speciell hoppas jag att det är eftersom du ställer in, igen."

"Ja, vi kan prata om det en annan gång. Jag måste sluta."

"Ha en bra helg då." Säger han och låter mig inte svara innan han avslutat samtalet.

Jag måste berätta, eller...kanske inte. Det känns iallafall som att jag bör göra det.


○ELSA○

"Tack gumman. Kan jag göra något för dig?" Jag skakar på huvudet och ger pappa en kram innan jag går mot dörren.

"Nej, jag sover hos en kompis inatt. Vi har ett projekt i skolan som ska lämnas in på måndag så vi tänkte plugga nu under eftermiddagen och kanske gå ut ikväll." Han nickar bara och ler.

"Ha så kul, mamma och jag ska bort imorgon som du kanske minns så om vi inte är hemma när du kommer så är vi som sagt iväg."

"Okej, vi ses imorgon kväll då. Hejdå."

"Hejdå, hör av dig om du behöver något." Jag nickar och går sedan ut genom dörren när jag plötsligt börjar att känna mig yr och illamåendet kommer tillbaka. Snabbt går jag mot toaletten, går in och låser dörren innan jag sätter på kranen med vatten och lutar mina händer mot handfatet. Jag tar några djupa andetag och försöker att lugna ner mig. Det är stress, jag har tänkt så mycket de senaste dagarna och jag har varken kunnat äta eller dricka som jag ska. Jag tar min väska och går ut på gatan där jag vinkar in en taxi.

Väl uppe i lägenheten sliter jag av mig min kappa och slänger väskan på golvet innan jag går in till sovrummet och lägger mig på Max's säng. Jag blundar och försöker somna för att slippa illamåendet och huvudvärken som växer sig större för varje minut. Efter en stund lyckas jag att slappna av och somnar då jag nästa gång jag öppnar ögonen ser Max som hänger upp sin kavaj på en galge.

"Förlåt, väckte jag dig?" Säger han och sätter sig på sängkanten, bredvid mig.

"Nej, det okej."

"Hur mår du?"

"Bra, jag är bara trött. Hur gick det på jobbet?"

"Okej, det var inte så mycket att göra för mig idag...tur för min del, nu fick jag mer tid med dig." Säger han och kysser min panna innan han tar min hand.

"Vilken tur jag har som får ha dig för mig själv hela helgen." Säger jag och kan inte släppa min blick från honom. Han tar av sig slipsen och knäpper upp några knappar på den vita skjortan som täcker hans helt perfekta kropp innan jag drar ner honom bredvid mig. "Jag har saknat dig."

"Jag har saknat dig ännu mer."

Ett leende sprids på mina läppar innan jag gömmer mitt ansikte i hans hals, håller ett hårt tag om hans arm och sluter mina ögon. Jag vill aldrig att denna stund ska ta slut.


-Kommentera för uppdatering, glöm inte lämna en like-

HjärtslagWhere stories live. Discover now