○ELSA○
Jag tittar bara paralyserat på min mobil som ringer innan jag svarar och hör Max's röst.
"Hej." Jag sväljer hårt och harklar mig innan jag torkar bort en tår som rinner ner för min kind.
"Hej."
"Vad gör du?"
"Inget, jag...jag...tittar på tv. Vad gör du?" Ännu en tår faller ner för min kind och det gör nästan ont i hela kroppen av att försöka hålla in tårarna.
"Jag är på jobbet, jag slutar snart, har det hänt något?" Han svarar snabbt på min fråga och säger sedan det som gör att jag briser. Jag kan inte hålla tillbaka längre när han frågar om något har hänt. "Älskling? Vad har hänt?"
"Inget har hänt, jag är bara trött." Jag hör hur han blir stressad av att jag är ledsen och jag försöker komma på något att säga som kan få honom att lita på att jag är okej.
"Är du hemma?"
"Ja."
"Vill du att jag hämtar dig?"
"Du jobbar." Säger jag fast att jag bara vill svara ja.
"Ja, men jag kommer och hämtar dig, lämnar dig hemma sen åker jag tillbaka, jag har bara några papper som jag måste få ordning på sen kommer jag hem. Hur låter det?"
"Jag vill inte att du stressar för min skull."
"Sluta, kom till baksidan om tjugo minuter. Jag älskar dig." Säger han innan han avslutar samtalet och jag lägger ner lite grejer i min väska som jag behöver innan jag går ner till mamma som jag vet kommer bli smått irriterad på att jag ska iväg igen.
"Mamma?" Hon sitter med ögonen ner i sin bok och vänder blad medan hon svarar mig.
"Ja?"
"Jag...jag har en grej som jag måste fixa i skolan, sen glömde jag att Andrea behövde hjälp med en uppgift. Jag tror jag sover där." Hon tittar på mig och tar av sig sina glasögon.
"Elsa, du är jättetrött." Säger hon och skakar lätt på huvudet.
"Det kommer inte att ta lång stund, jag lovar att vila där." Hon har inga problem med att jag sover hos min tjejkompisar men jag vet också att hon helst vill ha koll på mig när hon ser att jag inte mår bra eller är trött.
"Det tror inte jag."
"Jo, jag orkar inte gå ut eller göra något annat än att hjälpa henne och sedan sova."
"Har det hänt något annat?" Jag skakar på huvudet och hoppas på att hon ska sluta ställa frågor.
"Nej, allt är som vanligt. Jag har inte gjort något dumt som jag inte ska om det är det du undrar över." Hon fnyser till och lägger ner sin bok innan hon reser sig upp.
"Det får man och jag räknar med att det är vad du har gjort men jag vill bara att du ska ta hand om dig och tänka över dina beslut...noga. Ha så roligt, vi ses imorgon hoppas jag." Hon kysser min panna innan hon går förbi mig. Jag står kvar en lång stund innan jag tittar på klockan och går upp på mitt rum. Jag går in på mitt badrum och tittar på stickan som visar ett plus innan jag slänger den i papperskorgen tillsammans med förpackningen. En suck fylld av total ångest lämnar mina läppar innan jag slänger upp min väska på axeln och tittar mig i spegeln. Jag ser hemsk ut. Jag försöker att le men misslyckas och går istället ut och behöver inte vänta särskilt länge innan jag ser Max's bil.
"Hej." Jag ler och försöker ännu en gång att tvinga fram ett leende men som han snabbt ser igenom. "När sov du en hel natt sist?" Säger han utan att jag ens hinner säga ett hej och blir lite ställd av hans fråga.
"Jag...jag vet, jag sover inte så bra."
"När du kommer hem så gör du inget annat än att vila."
○MAX○
På vägen fastnar vi i en bilkö som verkar omöjlig att ta sig förbi. Jag suckar och skickar iväg ett sms till min assistent om att jag bli lite sen. Min blick landar på Elsa som jag ser vilar huvudet mot nackstödet. Hon säger inte så mycket och jag märker på henne att något har hänt. Det känns inte rätt att inte fråga henne fler gånger om vad som faktiskt hänt men jag vill verkligen inte att hon ska känna någon form av tvång från min sida. Hon tar min hand och håller den hårt i sina innan jag hon stänger ögonen. Det tar inte lång tid innan hon somnar vilket lättar mig då jag vet att hon inte sovit ordentligt på flera dagar.
Hon är mitt allt och det gör mig på något sätt illa till mods att jag inte kan göra något åt vad som än har hänt då jag inte har någon aning om vad saken gäller. Det oroar mig att hon inte sover eller äter som hon ska. Vissa dagar när jag frågar henne vad hon ätit, får jag svaret "ingenting". Andra dagar rycker hon bara på axlarna och säger att det inte är viktigt. Sedan vi träffades förstod jag snabbt att hon inte sover mycket alls men jag tycker det blivit värre. Innan sov hon iallafall några timmar men nu handlar det om någon timme hit eller dit och jag förstår att allt hänger ihop med varandra, maten, sömnen...samtidigt som jag vet att något inte stämmer.
Jag tittar på henne och kan inte låta bli att le. Allt jag vill med livet, det är hon. Att hon ska må bra och att jag får vara där för henne.
-Kommentera för uppdatering, glöm inte att lämna en like-
