○ELSA○
Jag tittar ut över skyskraporna och torkar bort en tår som faller ner för min kind. Om jag hade panik innan så vet jag inte hur jag ska beskriva vad jag nu känner. Det är konstigt nog att jag har ett förhållande med Max. Och nu detta? Jag kan inte samla mina tankar runt det. Jag vill inte. Det är allt jag känner, jag vill inte. Det går inte. Jag är rädd och skäms samtidigt på något sätt för att jag inte är glad. Jag vill vara glad men det går inte att vara det just nu. Jag är bara 19, mina föräldrar vet inte ens om att jag har ett förhållande. Mina vänner vet men knappt och sen har vi mig...jag kan inte bli mamma. Jag får fullständig panik av tanken att jag är gravid och ännu mer när jag inte vet hur jag ska berätta det för Max. Jag har i några timmar fundera över om jag kanske ska låta bli att säga det, göra abort och låtsas som att det inte hänt. Men...även det känns fel. Jag hör hur Max ropar mitt namn vilket gör att jag snabbt torkar bort mina tårar och går in.
"Jag är här." Han stannar upp och vänder sig om innan han ser mig och tar av sig sina solglasögon som han lägger ner på vardagsrumsbordet.
"Hej." Han kysser mig och drar in mig i en kram innan han tar av sig sin kappa och slänger på en fåtölj. "Hur mår du?"
"Bra." Säger jag och pressar fram ett leende innan jag sätter mig i soffan.
"Du..." Han sätter sig bredvid mig och lägger sin hand på mitt ben.
"Har det hänt något?"
"Mina föräldrar är i stan." Jag tittar lite lätt nervöst på honom och väntar på att han ska fortsätta. "Och de vill träffa mig."
"Kommer de hit?"
"Nej! Herregud...de får inte komma hit. Men jag måste, hur mycket jag än vill vara med dig ikväll, träffa dem." Jag nickar och ler.
"Ja, tänk inte på mig. Det är klart du ska gå men är du säker på att de inte hänt något?" Han skakar på huvudet och drar sina händer över sitt ansikte.
"Jag vet inte, jag var ju där för två veckor sedan men som jag sa var bara Felix hemma och jag hann åka innan mamma och pappa kom hem. Jag var tvungen att åka för att tiden sprang iväg men jag är näsan säker på att de har något som de vill säga. Vad vet jag dock inte."
"Det kommer att gå bra." Jag kysser honom och vill egentligen inte att han ska gå en meter men jag kan inte bestämma över honom och ännu mindre säga till honom att han inte borde träffa sin familj. Han tar en filt och lägger över mina ben innan han ställer sig upp och kysser min panna.
"Har du sovit?" Säger han för att byta ämne då jag vet att han hatar att diskutera eller prata om sin familj mer än nödvändigt.
"Nej." Han släpper min hand och tar sin kappa och sina solgalsögon.
"Försök att vila lite."
○MAX○
Jag går in i restaurangen och följer en av servitriserna till bordet mamma, pappa och förhoppningsvis Felix sitter. Jag blir direkt besviken och ångesten växer inom mig när jag ser att mamma och pappa sitter där ensamma. Jag sätter mig ner och ber om att få ett glas vin innan jag tittar på pappa sedan mamma som har ett obehagligt nöjt ansiktsuttryck.
"Vart är Felix?" Säger jag och tittar på pappa som tar ett djupt andetag.
"Hej och ja, han är inte här som du kanske ser."
"Nej, jag ser det men vart är han? Kommer han inte?"
"Nej. Det gör han inte." Säger mamma med en ton som jag inte gillar. Jag tackar servitrisen som sätter ner ett glas framför mig och väntar till hon gått innan jag rätar på mig.
