○MAX○
Jag tittar på henne och kan inte sluta. Det är konstigt att jag på något sätt trivs i hennes sällskap.
"Vad?" Flinar hon och tar ett bloss från ciggen mellan hennes fingrar.
"Inget...jag tänkte bara..." Hon tittar på mig och väntar väl på att jag ska avsluta min fråga men jag vet inte om det är onödigt. Eller, det är inte det egentligen men kanske att det förstör stämningen.
"Ja?"
"Är du verkligen 19?" Hon suckar och tittar ut över skyskraporna innan hon nickar utan at möta min blick.
"Mm. Jag är...19 år, jag går i skolan och jag fattar om du inte vill. För mig känns det inte så konstigt eller ja, jo kanske lite men skillnaden blir större för dig menar jag." Jag vill nästan krypa ur mitt eget skinn för en sekund. Varför är detta ett problem? Varför vill jag inte att detta ska ta slut? Varför är inte allt bara som vanligt? Varför bryr jag mig ens?
"Det är tio år... Det är ganska mycket, som du sa, det blir konstigt för mig...kanske inte om några år men nu jag vet inte jag tror många hade haft åsikter." Jag möter hennes blick som på ett sett ser på mig besviket.
"Jag trivs med dig. Jag vet att detta är andra gången vi träffas men jag gillar din närhet typ...om du förstår? Det är upp till dig, vill du inte träffa mig mer så förstår jag det men jag bara...jag vet inte." Ett leende spricker okontrollerat upp på mina läppar innan vi sitter tysta en lång stund.
Jag försöker tänka igenom det ordentligt. Jag har inte tid för att slösa på några månader hit och dit med olika personer. Ingen tid och för det andra vill jag inte ha det så heller. Tio år. Hur hade mina vänner tagit det? Hur låter det ens att säga..."min flickvän är 19". Jag ryser till, det låter inte bra...eller så är det jag som övertänker? Fallet kan vara så men oavsett om det låter bra eller inte så kommer ingen att tycka om det. Inte mina vänner, inte mina kollegor...herregud om det skulle komma ut de skulle undra hur seriös jag verkligen är. Min föräldrar vill jag inte ens tänka på...mamma hade nog slagit ihjäl mig och pappa, jag vet inte ens. Min bror hade väl tyckt det var konstigt.
"Det är komplicerat...men jag vill inte bara skita i detta om jag ska vara ärlig." Hon tittar på mig och ser chockad ut. "Ingen behöver kanske veta...till en början iallafall? Du kan vara här hur mycket du vill men jag vill att vi gör detta försiktigt och i lugn takt. Det kommer inte att funka annars." Hon ler och sätter sig gränsle över mig innan hon lutar sin panna mot mig.
"Är du seriös?" Jag nickar med ett leende på läpparna och skrattar till.
"Jag är seriös. Jag vill inte att vi skyndar fram något bara och om detta skulle funka så kan vi absolut inte gå ut med det förrän du gått ut skolan." Jag kysser henne och kan inte låta bli att känna den varma känslan som sprids inom mig. Det är med skräckblandad förtjusning som jag bara vill lära känna henne bättre för varje dag.
"Du är ganska söt." Jag flinar och lägger en bit av hennes lugg bakom hennes öra.
"Du också." Jag lämnar några kyssar över henne käke innan hon istället sätter sig bredvid mig och lutar sitt huvud mot mitt bröst.
"Vad är klockan?" Frågar hon och drar sin hand över min bröstkorg.
"Halv sex..." Svarar jag med en dämpad ton och drar min hand genom hennes hår medan jag ser hur solen är påväg upp.
"När börjar du jobbet?"
"Åtta, när börjar du skolan?" Jag tittar ner på henne som har slutna ögon. Jag ler smått, då det är ganska sjukt att vi suttit här och pratat hela natten.
"Halv åtta..."
"Jag kör dig." Hon nickar bara innan jag känner hur hennes andetag börjar bli tyngre.
Jag kan inte själv förstå att jag gillar detta. Innan, bara för några dagar sedan hade jag inte kunnat tänka mig att jag skulle njuta av att ha någon här hemma men det är faktiskt ganska mysigt. Jag stäcker mig efter en filt som jag lägger över hennes ben innan jag fortsätter att dra min hand genom hennes blonda, lätt vågiga hår. Jag hade nog inte haft problem med att vänja mig vid detta.
-Kommentera för uppdatering, glöm inte att lämna en like-
