○ELSA○
Jag öppnar ytterdörren och tar direkt av mina skyhöga klackar.
"Elsa?" Hör jag mammas röst när jag är påväg mot trappan för att gå till mitt rum. Jag suckar och vänder mig istället om och går mot vardagsrummet.
"Hej." Säger jag och blir lite nervös när jag ser att även pappa sitter där.
"Vart har du varit hela natten?" Jag harklar mig och tvingar sedan fram ett leende.
"Hos en kompis." Mamma nickar och tittar skeptiskt på mig.
"Okej, hur var din dag då?"
"Bra. Jag måste verkligen gå och duscha, vi pratar mer sen." Ler jag och vänder mig sedan om för att springa upp till mitt rum.
När jag duschar klart och tittat några avsnitt av en ganska tråkig serie har hela dags gått och jag kunde inte brytt mig mindre om att jag fortfarande har morgonrock på mig. Jag sätter min mobil, som jag helt glömt av är död, i laddaren och lång tid går inte innan min det ringer. Jag ler av namnet på displayen innan jag sätter mig på sängen och svarar.
"Vart fan tog du vägen igår?" Hör jag Abby skratta.
"Ja...."
"Vem gick du hem till...säg inte Robin!" Jag skrattar och skakar på huvudet.
"Nej! Det är någon som vi inte känner." Hon tjuter till i telefonen vilket får mig att med ett flin på läpparna himla med ögonen.
"Hur var han då?" Jag pillar lite på prydnadskudden som ligger på min säng och biter mig lätt i läppen.
"Hur menar du?"
"Men! Hans hem? Hur var han imorse? I sängen?"
"Vad vill du att jag svara på först?" Skrattar jag och faller ner med ryggen på sängen.
"Vart bor han?"
"Typ 56th eller 7th street...jag kollade inte noga." Säger jag och får ingen respons på några sekunder från henne.
"Bor han på 57th street? Om du driver nu så är det inte roligt."
"Jag skämtar inte."
"Elsa, hur gammal är han?" Det är inte konstigt att hon frågar, det är typ världen dyraste gata att bo på och när jag tänker efter förvånar det mig lite att han bor där. Undrar vad han jobbar med...
"Jag vet inte det." Säger jag och tittar upp i taket.
"Hur rik är han?" Jag flinar och rycker på axlarna för mig själv.
"Uppenbarligen väldigt rik..."
"Okej, skit i det för en stund...även om jag är chockad. Hur var han i sängen?"
"Bra...inte illa för första gången med honom, första är aldrig bra i vanliga fall."
"Och imorse?"
"Vi drack kaffe, sen gick jag hem."
"Ingen kyss?"
"En liten kanske." Jag avslutar samtalet och går sedan in i duschen. När jag tänker på det är det ganska sjukt att han bor där. Mamma och pappa gjorde det när de var unga men det var för att både morfar och farfar hade rätt ordentliga summor pengar som de lämnade efter sig. Pappa har alltid varit en bra fondmäklare och snabbt så började pappa att göra sina stora pengar. Han skryter aldrig om det men ibland kan ha på skämt droppa en kommentar som "när ska du bli dollar-miljonär som din far". Jag brukar alltid skratta åt det då han och jag bägge två fattar att jag bara kommer plugga de han gjorde och sedan ta över efter honom. Han säger att det är en bra form för kommande generationer. Om alla bara gör samma sak. Jag är nog ganska olik både mamma och pappa men jag kan inte sätta mig emot de och vägra ta över efter pappa. Det är allt han vill och precis vad jag ska göra. De flesta unga som bor på den gatan som Max bor på har alla orimligt rika föräldrar, annars hade det varit omöjligt. Men samtidigt...hur ung kan han vara, eller rättare sagt hur gammal. Jag kanske har fel. De alla tidningar och folk säger kanske är fel. Jag menar pappa hade lätt kunnat köpa en lägenhet till mig eller sig själv eller någon annan där men istället bor jag kvar med dem. Mest kanske för att jag fortfarande går i skolan och ändå är väldigt nöjd med vart jag bor. 212 5th Avenue i ett penthouse.
Jag sätter på mig en silkespyjamas, med sånt är jag jättetöntig men jag älskar att matcha. Helst tar jag inte på mig en pyjamas om det inte är matchande tröja och byxor men jag antar att det lär bli något av mina minsta problem i livet och att det kommer gå över en dag.
"Det är middag om en kvart." Säger mamma som har blicken mot en bok som hon läst i evigheter nu. Jag börjar undra om hon läser om eller om hon analyserar varenda ord som finns. "James har lagat någon asiatisk sallad...någon nytt för dig?" Säger hon och stänger sin bok. James är förövrigt vår kock, eller ja...jag hör hur bortskämt det låter när jag säger det i huvudet men vad gör man med alldeles för mycket pengar om inte slösa de på att slippa göra grejer så att man kan läsa tråkiga böcker istället?
"Nej, jag har ätit det innan."
"Kunde tänka mig det. Någon nytt för mig iallafall." Ler hon och vänder blicken mot pappa som kommer in i vardagsrummet och sätter sig i sin fåtölj.
"Vem sov du hos inatt sa du?" Jag funderar någon sekund på om jag sagt något namn tidigare men kan inte minnas det.
"En vän." Säger jag bara och hoppas på att han ska bli nöjd med det svaret men såklart inte.
"Vart bor denna vännen då?"
"Typ där han...din gamla bankman bodde. Han som dog."
"Elsa..." Säger mamma och blänger på mig innan pappa nickar.
"Jaja, jag visste inte att du hade vänner där..." Han tittar på mig och verkar ändå gå på min halvt lögn, för jag var ju där men inte hos en vän.
"Jo, en bit från Chanel-butiken, eller ja..."
"Med portvakt i grön rock?" Jag får lite av en hjärtinfarkt när han beskriver portvaken.
"Nej...huset efter." Säger jag bara vilket verkar funka och han ser inte ett dugg misstänksam ut.
"Min ena kollega bor där, nämligen. Tänkte att de kanske var din väns granne." Jag har sett en del av pappas kollegor och alla är gamla gubbar vilket får mig att slappna av. Allt lugnt.
"Jaha, nej det tror jag inte. Jag hade nog vetat om det pappa." Säger jag med ett leende vilket får honom att skratta.
"Ja, mest sannolikt." Säger han och lyfter blicken till James som kommer in i vardagsrummet.
"Middagen är serverad."
-Kommentera för uppdatering, glöm inte att lämna en like-
