○MAX○
En suck lämnar mina läppar när jag ser att mamma ringer mig för andra gången idag. Jag kunde inte svara tidigare då jag satt i möte men jag hade hoppats på att hon inte skulle ringa tillbaka.
"Ja, Hallå?" Säger jag och börjar sortera papperna som ligger framför mig.
"Hej, stör jag?" Jag fnyser av frågan då det inte är något som hon brukar bry sig om.
"Nej...inte direkt."
"Är du på jobbet?"
"Ja. Vad gör du?"
"Ingenting, jag undrar angående Felix födelsedag." Jag drar ihop ögonbrynen av ren chock. När fan har hon brytt sig om hans födelsedag.
"Jaha..." Säger jag bara och lägger ner papperet jag håller i handen.
"Ja, du och han kan väl resa bort?" Jag blir tyst en stund och tänker att det nog hade varit kul men hon vill ju inte att han ska resa för att hon vill att han ska ha kul...hon vill bara slippa honom.
"Jaha, ja nej men det går inte...jag har hela våren planerad och klar jag kan verkligen inte åka bort."
"Inte ens för din brors skull?"
"Du får komma på något annat."
"Ja, vi köpte ju en lägenhet till honom men han vill ju inte ha den. Så vad mer tycker du att jag ska göra?" Fräser hon vilket får mig att skaka på huvudet.
"Testa att inte försöka bli av med honom...jag måste sluta." Utan att ens vänta på ett svar stänger jag av samtalet och reser mig upp. Jag går in till Carl som är min "närmsta" kollega.
"Hej." Säger han och bläddrar runt i en mapp.
"Hej." Jag lägger ner mina papper som han ska titta igenom innan det ska skickas till chefen.
"Du gick tidigt igår." Säger han utan att titta upp på mig. Själv slänger jag en blick på honom innan jag börjar sortera papperna i rätt ordning.
"Ja...eller nej, jag hade en grej bara."
"Jaha, något nytt?" Jag tittar nu upp på honom och skakar sedan på huvudet.
"Nej, jag ska renovera badrummet."
"Igen?" Jag kommer på mig själv att jag nästan precis gjort det men kan inte ändra mig nu så jag nickar bara.
"Ja...precis." Som tur är hinner inte konversationen fortsätta innan Charles Winter, chefen kliver in i rummet.
"Hej...kontorets hjärtar. Grattis får jag säga." Jag tittar på Carl som även han tittar undrande på mig.
"Vad har hänt?" Frågar jag tänker direkt på företaget som var här förra veckan.
"De har signat upp för 850 miljoner. 200 mer än vad som var diskuterat." Jag spärrar upp ögonen och ler innan jag följer Mr Winter till hans kontor.
Jag är redan en del av ledningsgruppen och jag kan inte ens tänka mig vad det är han nu ska säga. Kan det gå bättre? Kan de verkligen bli bättre? Allt som jag tänkte skulle kunna hända nu är att det går platt fall neråt.
Min blick är fast på honom hela tiden. Jag vågar inte avbryta honom där han sitter mitt emot mig. Det enda svar han får från mig är nickade. Han pratar länge och för en sekund tror jag nästan att han ska sparka mig till frågan kommer. Det är egentligen ingen fråga för man tackar inget annat än ja. Det är ett konstaterande som får hela mig att frysa till is. Har jag lyckats? Har jag precis nått mina måls mål?
"Jag vill att du ska få posten som vice VD när Will avgår."
"Jag-jag vet inte vad jag ska säga...tack för ditt förtroende." Han ler och sträcker fram en mapp med papper.
"Läs igen detta och så meddelar du mig inom två veckor om du är intresserad eller inte." Jag ställer mig upp och känner ett rus i hela min kropp. Äntligen. Allt slit har lönat sig.
-
Sekunderna slår sakta över till minuter och minuter bli tillslut till timmar som snart är dagar. Nu har tre veckor passerat. Jag har tackat ja. Jag ska inte ta över ännu men mot höstens, eventuellt vintern kommer Will att avgå och platsen blir då min. Det är verkligen vår ute nu och min känslor för Elsa växte ett tag ikapp med löven på träden. Hon är hos mig minst 3 dagar i veckan och det är något av det bästa jag vet, att ha hennes saker hos mig, se hennes böcker ligga i köket, jackor i hallen och hennes smink i badrummet. Det låter kanske konstigt men hon har på så kort tid blivit en del av min vardag och jag gillar det. Vi är inte tillsammans och vi tar det dag för dag. Jag vet inte om jag är kär men jag har definitivt starka känslor för henne, känslor som växer mer för var dag.
-Tråkigt kapitel men glöm inte lämna en kommentar-
