○ELSA○
Jag suckar och tittar på honom. Han ser ut som någon från en film...jag vill inte gå ur bilen.
"Stor skola." Säger han och tittar ut genom fönstret. "Trivs du?"
"Helt okej." Svarar jag och tittar på hans hand som vilar på hans ben innan jag känner hur all min energi flyger ur mig. Varför vill jag inte gå? Varför har jag en sån stark känsla av att jag absolut inte vill gå ur bilen och lämna honom? Det är så sjukt på alla sätt som finns. Han tittar på mig och lägger på något sätt märke till att jag verkligen vill att han ska ta min hand, vilket han gör.
"Vad är det?"
"Inget..."
"Jag ser ju att det är något."
"Det är inget. Föresten skulle du tycka jag var knäpp." Jag tar min väska och går ut ur bilen vilket jag hör att han också gör innan. Inte fler än några steg hinner jag att ta innan han stoppar mig.
"Elsa..." Om jag ska vara helt ärlig så är jag rädd. Jag börjar bli rädd. Hur kan man känna så mycket för en person efter andra gången? Ska det ens vara möjligt? Jag vill inte gå och jag är rädd att när jag gör det så kommer han radera mitt nummer och vi kommer aldrig mer att ses. Det är sjukt att jag ens tänker så men det bara kommer. Jag kan inte styra det.
Jag lutar mig mot bilen då han ställt sig framför mig innan han lägger handen runt min midja och drar mig närmre. "Säg vad det är?"
"Nej..."
"För att jag skulle tycka att du var knäpp? Om det är därför du inte vill berätta så behöver du inte oroa dig för jag lovar dig att jag inte tycker du är knäpp. Okej?"
"Jag bara...jag är rädd att du inte vill ses mer." Han ler och kysser min panna.
"En sekund." Jag står kvar och tittar ner i marken innan jag hör hur han öppnar bildörren och står efter någon sekund framför mig igen. Han tar min han och placerar ett kort i min hand. "Detta är nyckeln till mitt garage. Jag har bara ett och denna bilen kan inte stå ute i regnet så jag behöver den sen."
"Vad ska jag med den till?"
"Ha den, gå till skolan, gå hem...runt klockan sju går du till en restaurang, jag kommer skicka adressen och om du vill det så hade jag gärna velat att du sov hos mig inatt." Han kysser mig innan han placerar en bit av min lugg bakom mitt öra. "Känns det bättre?" Jag ler och nickar.
"Ja, det är klart."
"Bara så du vet. Jag hade inte ens stått kvar här med dig om jag inte ville träffa dig igen."
"Okej." Jag kysser honom en sista gång och blir nu tvungen att släppa hans hand. "Vi ses sen då!" Han står kvar och nickar medan jag går bakåt med långsamma steg.
"Jag längtar redan."
-
"Du måste berätta allt." Jag kan inte sluta tänka på honom och jag vill inte prata om honom ens. Det tar emot på något underligt sätt...det är som att han bara skulle vara som en vanlig kille man träffar då och då för att sedan berätta minsta detalj för tjejerna. Han är verkligen inte vem som helst och jag vill inte att de ska veta allt...än så länge. "Elsa?!" Jag tittar upp på tjejerna och inser att jag måste säga någonting annars kommer det att bli stelt och de skulle då blivit ganska sura. Kanske förståeligt men på ett sätt inte.
"Men...vad vill ni veta då?"
"Ska du träffa honom igen?" Jag nickar och intalar mig själv att det är bäst att bara säga att vi inte ska ses idag men jag måste för de kommer 100% att få reda på det i vilket fall som helst.
"Ja."
"Idag?"
"Mm...typ."
"Ska du sova där?" Frågar Abby som småler.
"Ja." Andrea tittar fundersamt på mig innan hon höjer på ögonbrynen.
"Hade ni sex? Igår alltså?" Jag tittar bara på henne en stund innan jag nickar.
"Ja." Det är så konstigt. Innan ville jag prata om sånt här, när de hänt tidigare ville jag nästan sms:a tjejerna på plats och berätta så fort killen jag var hos sa något men nu vill jag inte ens prata om det. Detta känns på ett annat sätt...det är som att han är ett känsligt ämne och jag är rädd för att allt går sönder.
"Hur gammal är han?"
"29." Säger jag tyst, så tyst att ingen hörde.
"Vad sa du?"
"29." Victoria sätter nästan andan i halsen innan hon flinar.
"Lägg av...säg hur gammal han är, på riktigt."
"Men han är 29?" Andrea ser inte så glad ut och lägger armarna i kors vilket irriterar mig. "Vad?" Hon fnyser och skakar lätt på huvudet.
"Vad? Fattar du inte? Han är tio...tio! År äldre än dig. Jag hoppas verkligen att du förstår att du inte kan fortsätta träffa honom?"
"Det har inte du något med att göra." Jag visste att det skulle bli såhär. Åter igen skakar hon på huvudet åt mitt svar.
"Gör vad du vill...men fastna inte för det kommer inte funka. Jag vill bara ditt bästa och detta är inte ens i närheten av något bra för dig eller för honom."
-Kommentera för uppdatering, glöm inte lämna en like-
