Chapter 58

44 21 30
                                    

After a week of their summer job, the girls had been getting lots of great feedback from their customers. They had been receiving their daily salary—enough to help their families in their financial needs.

Si Carmine ang laging naka-assign bilang waitress kasama na rin si Alishabeth, habang si Koeli naman ang dishwasher at si Madison ang server. There are other persons that has the same positions as them, and since they are only temporary workers, they were placed in the easiest positions. The manager also gave them good feedback which helped the girls to boost their energy and confident when working.

"Hi ma'am, may I take your order?" Glenn took a glance at Alishabeth as she spoke while smiling confidently at their customers.

He had been visiting the girls lately with Paul and Blake since they began to like the recipes of Northen Avenue Cookery. Their desserts has the balanced sweetness that defines appetizing.

"Hi sir, may I take your order?" Nabaling ang atensyon ni Paul sa waitress.

"The usual," sagot ni Glenn.

"Suki na kayo rito ah..." Carmine said while listing their usual orders on the list she was holding.

"Of course, nandito kasi 'yung... girl friends namin." Ibinaba ni Carmine ang tingin niya sa tatlong kalalakihan.

"Would that be all?" Carmine asked formally in front of her friends.

"Yes, thank you," sagot ni Glenn. Agad namang tumango si Carmine at nagpunta muli sa counter kung saan inilalapag ang order ng mga customer.

Meanwhile, Glenn had his eyes focused on Alishabeth for so long. Kahit saan ito magpunta, naroroon lamang ang mga mata niya. He's obsess—he just really likes being around her since Alishabeth makes him comfortable.

"Bakit pala ayaw sumama ni Rei?" tanong ni Blake.

"Ewan ko rin... siguro busy na naman sa pag-aaral 'yon," hula ni Glenn.

Inilalaan na lang ni Rei ang lahat ng oras niya sa pag-aaral at sa computer club. Nahihiya na rin itong humarap kay Eunice lalo na kay Koeli. Lagi niyang iniisip na walang oras ang mga ito sa kanya. Koeli doesn't talk to him anymore and he felt unimportant after that, but for some reasons, it was fine for him since Koeli had suffered enough because of him.

"Wala na siyang ibang activities kundi ang pag-aaral at ang computer club..." sabi ni Paul at mabagal na umiling.

"Hindi na rin siya masyadong sumasama sa 'tin..." dagdag pa ni Glenn.

"'Buti nga siya, hindi bumabagsak... ako halos lahat ng subjects bagsak."

Muling napahawak si Paul sa pisngi niya nang maalala niya ang sampal ng kanyang nanay nang malaman nitong puro bagsak ang grado niya. Nakatanggap din siya ng sapak mula sa tatay niyang sobrang strikto. Tandang-tanda pa niya na halos hindi na rin siya natutulog sa sobrang depresyong nangyayari sa kanya.

"Puro ka basketball! Puro ka na lang laro!"

"Bakit hindi mo gayahin ang kuya mo na makakapagtapos na sa kolehiyo?!"

"Bakit 'di mo gayahin ang nakababata mong kapatid na maganda ang naipakikita sa amin ng mama mo?"

"Bakit hindi mo magawa 'yon Paul?!"

"Bakit?!"

He flinched when he realized he was just daydreaming. He took a deep breath and clenched his fists to prevent him from shedding tears. Masyadong masakit ang mga nasabi sa kanya ng mga magulang niya at ang mas masaklap pa ay hindi siya suportado sa pagiging athlete niya. Wala silang pakialam.

When Destiny Plays (Soon to be Published under Grenierielly Publishing)Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon