I just want to be yours

{Kapitel 59}

CHARLIES PERSPEKTIV

Några dagar senare...

Jag sitter ensam hemma hos Lukas och Cara medans dem är i skolan idag för att jag mådde så sjukt dåligt på morgonen. Lukas försökte övertala mig till att låta honom stanna hemma med mig men han har redan tillräckligt med frånvaro.

Jag sitter nervöst på badrumsgolvet och bara stirrar framför mig. Även om jag är ensam hemma så såg jag till att låsa badrumsdörren.

Någon minut senare hör jag hur timern på min mobil tjuter och jag stänger snabbt av den. Jag tittar upp mot handfatet som är en bit ifrån mig och känner hur hjärtat nästan hoppar ut ur kroppen.

Sakta ställer jag mig upp och tittar ner på den lilla stickan jag la där för bara några minuter sen. Detta får inte hända, snälla låt inte detta hända.

Jag vänder på graviditetstestet och känner hur jag nästan får hjärtstillestånd när jag ser två streck på den. Herregud.

Det är inte såhär det ska ske. Det är bara inte det. Jag hade hela livet planerat framför mig med Lukas. Vi båda skulle gå klart skolan, flytta ihop till en mysig lägenhet själva, resa runt och bara vara vi ett tag tills vi kände att vi var redo att slå oss ner, gifta oss och skaffa familj.

Men tydligen blir det inte alltid som man har tänkt sig. Jag sätter mig ner på toalocket och känner tårarna bränna bakom ögonen. Vad ska jag ta mig till nu?

Jag tror inte jag skulle klara av att göra abort. Även om det bara har gått några få ögonblick sen jag fick reda på att det finns en liten krabat i min mage så känner jag redan att jag älskar henne eller honom.

Men vad ska Lukas tänka? Ingen av oss är redo att bli föräldrar. Plötsligt hör jag hur min mobil börjar ringa och jag flyger nästan av toalettstolen.

Jag tittar ner på min mobil som ligger kvar på golvet och ser texten 'älskling' lysa över skärmen. Jag torkar bort de tårar som fallit ner för mina kinder innan jag sträcker mig efter mobilen och svarar.

"Hej hjärtat, jag tänkte bara kolla om du mådde bättre." säger Lukas så fort jag har svarat. Jag är tyst i några sekunder så jag kan samla ihop mig lite innan jag svarar.

"Jag mår lite sådär, men det blir nog bättre till sen." svarar jag och gör mitt bästa för att han inte ska höra att jag precis har gråtit.

"Är du säker på att du inte vill att jag ska komma hem?" frågar han mig och jag harklar mig och tittar ner på graviditetstestet igen innan jag suckar.

"Nej, det är lugnt. Du kommer ju hem om några timmar ändå." svarar jag och känner hur tårarna är påväg igen.

"Okej min fina, älskar dig." säger han och jag ler lite för mig själv.

"Älskar dig mer." svarar jag och lägger på.

Jag suckar tungt för mig själv. Lukas är personen jag kommer spendera resten av mitt liv med, ingen tvekan där. Men är det verkligen såhär vi ska starta vårat liv tillsammans?

Jag plockar upp kartongen från golvet som jag ivrigt rev sönder för en stund sen och tar med mig den och graviditetstestet till Lukas rum igen där jag gömmer det i min väska.

Jag kan inte berätta för Lukas än. Jag måste få hinna landa i det lite först och känna efter vad jag tycker känns bäst, men jag kommer såklart inte ta några beslut utan honom.

Jag skickar iväg ett snabbt sms till Cara och frågar när hon kommer hem eftersom att hon slutar mycket tidigare än Lukas idag.

Hon svarar att hon är hemma om ungefär en timme. Det betyder att jag har ungefär en timme på mig att tänka ut hur jag ska säga det till henne.

Vad fan ska jag göra nu?