I just want to be yours

{Kapitel 30}

JACKS PERSPEKTIV

Några dagar senare...

"Ställ upp er så vi kan räkna er!" ropar en lärare bland klungan av alla elever när vi äntligen ska hem. Vi ställer upp oss och de räknar oss innan de släpper in oss på planet.

Vägen hem är lugn och innan vi vet ordet av så står jag framför min lägenhetsdörr med väskorna i händerna och försöker ta fram nyckeln som jag gömde under en lös sten under min dörrmatta.

Jag kliver in och ser all post ligga på golvet innanför dörren. Jag sparkar lite på posten och går vidare till mitt rum där jag bara dumpar alla väskorna på golvet.

Maten är helt slut, vilket betyder att jag måste handla men det orkar jag verkligen inte. Undra vad Cara gör nu?

Fan vad jag måste städa här. Jag börjar med att plocka upp allt skit från golvet och sedan slänga in kläder i tvätten o allt det där onödiga men ändå nödvändiga som man måste göra hemma.

Sen gick jag och handlade mat så det räckte ett tag, samt ett flak redbull. Jag kommer förmodligen få hjärtklappning eller nått med det gör inget.

Plötsligt ringer det på dörren, jag går till dörren och kollar genom det lilla hålet och ser Astrid. Vad fan gör hon här?

Hon knackar igen och igen, tillslut öppnar jag dörren och kollar på henne med en hatisk min.

"Vad vill du? Jag trodde jag gjorde det rätt klart att jag inte ville ha nått mer med dig att göra." säger jag argt. Hon ler falskt mot mig innan hon bjuder in sig själv.

"Jag hörde att du har hittat ny?" frågar hon utan att svara på min fråga.

"Och sen när angår det dig?" hon skrattar till kort och fnyser till.

"Snälla nån, du vet att du aldrig kommer kunna ersätta mig fattar du väl?" säger hon och sätter sig i min soffa innan hon kostar benen.

"Försvinn härifrån, jag vill inte ens se på dig längre, fattar du inte det? Du var otrogen mot mig, hur många gånger som helst." jag pekar mot dörren för att visa att hon skulle sticka härifrån.

"Okej, älsklig. Nu är det såhär, att antingen så blir du tillsammans med mig igen. Eller så berättar jag din lilla hemlighet för alla, speciellt "din nya" tjej." hon fnissar för sig själv och drar av sig sina skor innan hon går mot sin väska för att hämta sitt ciggpaket, och utan ett ord öppna min altandörr för att ta en cigg.

Fyfan vad jag hatar henne, men ingen får veta. Så jag har verkligen inget val.