I just want to be yours

{Kapitel 40}

LUKAS PERSPEKTIV
Dagen efter...

Kan livet bli bättre eller? Charlie pratar inte med mig för att jag skällde ut Cara på det viset. Cara är borta och ingen av oss kan nå henne. Jack är förbannad för att Cara är borta och han vet inte vart han ska ta vägen.

Jag är precis påväg in till skolan och hoppas att jag kanske träffar Cara där. Hon kanske sov hos någon vän eller så och så kommer hon till skolan idag. Men jag ser inte henne någonstans. Men jag ser Hunter.

Jag skyndats mig fram till honom innan han går in i klassrummet. Varför har han börjat komma till skolan helt plötsligt?

"Hunter! Vänta!" ropar jag efter honom och springer fram de sista bitarna. Han kollar argt på mig och suckar när jag kommer fram till honom.

"Vad vill du?" frågar han ointressant och ger mig en irriterad blick. Nästan som att jag precis hade förstört hans lego bygge eller nått.

"Har du sätt Cara? Hon stack hemifrån igårkväll och hon har inte kommit tillbaka." säger jag till honom och han suckar högt.

"Nja, jag har inte sätt henne." svarar han och vänder sig om för att fortsätta in i klassrummet men då tar jag tag i honom så han vänder sig om igen och tittar ännu argare på mig.

"Om du ser henne, snälla be henne att komma hem." han nickar kort till svars och går in i klassrummet.

CARAS PERSPEKTIV

Jag sitter hemma hos Hunter på hans balkong och röker. Det ända jag har gjort idag är typ kollat på serie, ätit glass och skräpmat och rökt. Hunter borde vara hemma när som helst. Det är inte likt mig att skolka men jag tänker inte gå dit och träffa Lukas och de andra.

Jag skulle aldrig ha kommit hit. Allt blev bara fel. Jag skulle ha stannat i Sverige, det vore bäst för alla. Så det är precis det jag tänker göra. Åka tillbaka. Jag har många vänner där som jag kan bo hos innan jag hittar nått eget.

Jag hör hur låset på lägenhetsdörren vrids om och handtaget dras ner innan dörren öppnas och Hunter kliver in. Han ler mot mig innan han hänger av sig ytterkläderna och kommer mot mig. Han pussar mig lät på munnen innan han drar fram en cigg och sätter sig på stolen jämte min.

"Vad har du gjort idag?" frågar han efter någon minuts tystnad. Jag tänker efter lite. Hur ska man förklara 'ingenting' på ett bra sätt?

"Absolut ingenting. Jag har kollat lite på tv och ja det är typ allt." svarar jag och tar ett bloss ur min cigg.

"Kul. Lukas kom fram till mig idag." berättar han och tittar på mig.

"Du sa väl inte att jag är här?" frågar jag och han skakar på huvudet samtidigt som han andas in den giftiga röken.

"Klart jag inte gjorde. Han sa att om jag såg dig så skulle jag be dig komma hem." svarar Hunter och jag skrattar lätt till.

"Det skulle han tänkt på innan han kastade ut mig." svarar jag argt och känner att tårarna börjar bildas i ögonen igen. Min egen bror kastade ut mig. Det är det närmaste till 'familj' jag har kvar, och han kunde inte ens se på mig. För att jag låg med Hunter? Vad har han med det att göra egentligen?

Tårarna börjar långsamt rinna ner och jag känner hur Hunter drar in mig i en varm kram. Hur kan Lukas hata en såhär fantastisk människa? Det är helt omöjligt.