I just want to be yours

{Kapitel 49}

CARAS PERSPEKTIV

Jag smäller igen dörren framför Hunters ansikte och låser snabbt. Jag tar ett djupt andetag och lutar mig lätt mot dörren innan jag ser att Jack står några meter ifrån mig och lutar sig mot en av hallväggarna.

"Vem var det?" frågar han lite irriterad och jag kan se på meters avstånd hur han spänner käkarna av ilska.

"Ingen." suckar jag och kollar ner i marken.

"Var det Hunter? Svär, kommer slå ihjäl honom." svarar Jack och spänner nävarna innan han börjar gå mot mig och dörren.

När han väl är framme och ska sträcka sig efter låset så lägger jag en hand på hans bröstkorg.

"Låt bli." säger jag bara kort och andas tungt ut. Helt plötsligt står Jack bara några centimeter ifrån mig och jag kan nästan höra hans hjärtslag. Han lägger händerna mot dörren och lutar sig neråt för att kunna se mig, eftersom att han är överdrivet längre än jag.

Vi båda börjar andas tyngre och för varje sekund så kommer vi varandra närmare och närmare. När våra läppar är bara några millimeter från att träffas så känner jag hur en tår rullar ner för min kind.

"Jack.. vi kan inte." säger jag och trycker bort honom långsamt. Han tittar skamset ner i golvet medans han fortfarande har handflatorna mot dörren.

"Det är inte det att jag inte vill, för jag vill verkligen försöka. Men det är så mycket nytt, du har ett barn, du har bettet dig som skit mot mig på senaste, och allt det där med Hunter är fortfarande nytt och jag vet inte om jag vågar ge mig in i någonting än." förklarar jag för honom. Han drar in ett skakigt andetag medans han nickar till.

"Kan vi inte börja om? På ruta ett? Och försöka igen, jag kommer vara helt ärlig med dig och berätta exakt vad du än vill veta?" frågar han och jag funderar lite på det.

"Jo, men vi börjar som vänner och ser vart det tar oss sen. Som sagt, allt det där med Hunter är nytt och jag vågar inte riktigt ge mig in på något just nu." svarar jag efter några sekunder och Jack nickar till.

Han släpper dörren och backar några steg från mig. Helt plötsligt ler han stort och sträcker ut högerhanden mot mig.

"Hej, jag heter Jack. Trevligt att träffas." säger han. Jag skrattar till innan jag tar hans hand och skakar den.

"Hej, jag heter Cara. Detsamma." vi båda skrattar en stund åt oss själva innan vi ansluter oss tillbaka till de andra.

HUNTERS PERSPEKTIV

"Komigen mannen, släpp det där. Hon var inte värd det." säger Josh medans vi alla sitter och väntar på våra pizzor.

"Exakt, jag antar att du hade en bättre natt med den där bruden från festen än alla gånger med Smithtjejen ändå." fortsätter Caleb.

Jag känner hur ilskan börjar bubbla i mig när de säger så, för det är inte sant. Jag fuckade upp så hårt med Cara, för vad? För ett ligg? Jag var inte ens medveten om vad jag själv gjorde.

"Hon har ett namn." svarar jag tyst efter några sekunder och killarna kollar förvånat på mig.

"Vad sa du?" frågar Gavin, förmodligen förvånad att jag ens bryr mig.

"Hon har ett namn, Cara." svarar jag lite mer irriterat.

"Men mannen ge dig nu, hon är inte värd det. Brudar kommer och går." svarar Caleb och ger mig en klapp på axlen.

Men han fattar inte, hon är värd det och det finns bokstavligen ingen annan som hon. Hon var speciell, är speciell. Men de fattar inte det, för allt de tänker på är sex.

"Varför är du ens så fast i henne? Trodde du bara försökte få henne i säng för att jävlas med Lukas?" frågar Josh, och visst är det sant. Men det blev något större av det. Jag tror att jag har börjat gilla henne, verkligen verkligen gilla henne.

"Ja, var det inte du som sa att du skulle göra vad som helst för att göra hans liv till ett helvete? För Esthers skull?" svarar Gavin och jag blir direkt påmind vad anledningen till allt detta ens är.

Esther.