I just want to be yours

{Kapitel 64}

CARAS PERSPEKTIV

Fyfan, vilken huvudvärk jag har. Jag vaknar upp nästa morgon helt själv i min säng och kommer inte ihåg största delen av det som hände igår. Jag sträcker mig klumpigt efter mobilen och ser att det nästan är lunch.

Sakta men säkert så ställer jag mig upp och börjar försiktigt lunka ut ur mitt rum. Till min förvåning så är allt redan städat och Lukas sitter i vardagsrummet tillsammans med Jack och Charlie.

"Godmorgon." säger jag och gäspar stort. De andra skrattar till och Charlie räcker mig ett glas vatten och en Ipren.

"Har du sovit gott eller?" frågar Lukas mig och jag ger honom en dödsblick. Vad tror han.

Plötsligt så upptäcker jag att nått är jävligt fel. Något är påväg att hända. Jag kan se det på sättet de sitter på, och sättet de alla tre glor på mig med leenden på läpparna.

"Vad händer?" frågar jag och tittar skeptiskt på dem.

Plötsligt så sträcker Jack ut armen mot mig och ger mig en mörkblå mapp. Jag fortsätter titta på dem med en skeptisk blick medans jag tar emot mappen och öppnar den.

Hjärtat stannar nästan när jag ser vad som är inne i mappen. Ett kontrakt. För en lägenhet.

"Ni skämtar." är det ända jag säger och de skrattar till.

"Nej, du ska hämta upp nycklarna på måndag och sen är det bara att flytta in. Vi har redan fixat lite med inredning och sånt där." säger Lukas och jag hoppar glatt upp och ner innan jag slänger mig på honom och ger honom en stor kram.

Vi pratar om lägenheten en stund och plötsligt så vänder sig Lukas mot Charlie och ler.

"Jag tänkte, att nu när Cara inte kommer bo här längre... så kanske du och jag hade kunnat flytta ihop? Du hade kunnat flytta hit, alltså." säger Lukas till Charlie och hon stelnar till och slänger en rädd blick mot mig.

Jag ler försiktigt mot henne och nickar lätt. Hon har fortfarande inte berättat för honom att hon är gravid, vilket jag tycker hon skulle ha gjort för länge, länge sen. Men hon är rädd. Vilket jag förstår helt och hållet.

"Det finns faktiskt en sak jag måste berätta, men du måste lova att inte bli arg på mig." svarar Charlie ledsamt och tittar ner i sitt knä medans hon pillar på skinnet runt sina naglar.

"Varför skulle jag b-." börjar Lukas men han kommer inte långt innan han blir avbruten.

"Lova." Charlie tittar upp på honom nu och han nickar. Hans leende är borta och han är nästan rädd nu, helt ovetande vad som ska komma.

"Jag är gravid." säger hon och tittar ner igen medans en tår långsamt rinner ner för hennes kind. Hon vet fortfarande inte vad hon ska göra och hon är så extremt osäker. Hon är rädd för att Lukas ska lämna henne.

En chockad tystnad sprids i rummet och Lukas bara tittar på Charlie som sitter framför honom med blicken i knät och långsamt gråter. Jack är inte så speciellt chockad, han bara ler och vänder sig för att titta på mig. Jag ler tillbaka och då plötsligt ställer sig Lukas upp.

Jag ser direkt hur Charlie slänger upp blicken och jag kan direkt se rädslan i hennes ögon, hon tror att han ska rusa därifrån. Men istället skyndar han sig mot henne och omfamnar henne i en stor kram. Jag vet inte ens varför hon är så chockad, jag vet att han aldrig skulle lämna henne i denna situationen. Och om han hade det så hade jag dödat honom och matat vilda björnar med hans kvarlevor.

"Vi löser detta älskling, okej? Vi får prata ut om detta. Jag är med dig hela vägen, oavsett vad du bestämmer dig för att göra." säger han och Charlie kramar lättat tillbaka.

Jag går fram till Jack och sätter mig i hans knä.

"Så, när ska vi skaffa en egen liten mini-människa? Tror du inte Sammi vill ha ett syskon?" frågar jag Jack och han spärrar upp ögonen och hostar chockat till medans jag bara skrattar.

"Du, jag hörde det där." vänder sig Lukas om och säger med en seriös röst. Han vänder sig mot Jack och pekar med fingret mot honom.

"Om du låter dina simmare simma för långt så gör jag sig steril." säger han hotfullt, jag och Charlie börjar skratta medans Jack bara sväljer hårt och nickar mot Lukas innan de också börjar skratta.

Lukas och Charlie går iväg för att prata och lämnar mig och Jack ensamma. Jag ler mot honom och drar in honom för att ge en kyss.

"Så, hur känns det? Nu när du ska få flytta?" frågar han mig när vi drar ifrån igen och jag ler stort mot honom.

"Det känns jättebra, och nu så får vi lite mer egentid också." svarar jag och han nickar och flinar mot mig.

"Ja, jag har fixat lite där inne med inredning som jag vet du kommer tycka om. Du ska bara se sängen, vi kommer aldrig lämna den, av olika anledningar." säger han och jag skrattar till och drar in honom för en till kyss.

"Du tror, du kommer få sova på soffan." svarar jag och han rynkar ögonbrynen mot mig innan han flinar till igen.

Han lyfter upp mig från hans knä och börjar gå mot mitt rum innan han stänger och låser dörren och slänger ner mig i min säng.

———
Det är inte många kapitel kvar nu!