I just want to be yours

{Kapitel 62}

HUNTERS PERSPEKTIV

Cara springer snabbt efter Jack och jag står kvar på platsen som om någon hade fryst fast mig. Varför gjorde jag så? Jag menar, jag ångrar det inte, men det var inte rättvist mot henne.

Några knappa sekunder senare kommer hon argt tillbaka. Hon närmar sig mig med ett förbannat ansiktsuttryck och jag kan se att hon har gråtit. Hon kommer närmare och närmare och helt ärligt så skrämmer hon mig, mycket.

"Vafan gjorde du så för? Huh? Tycker du om att förstöra för mig? Gör du det?" skriker hon på mig samtidigt som hon börjar knuffa mig i bröstkorgen. Jag märker att hon är förbannad, vilket inte förvånar mig.

Hon fortsätter att slå mot mig och några sekunder senare så tycker jag det räcker och tar tag i hennes händer.

"Följ med mig." säger jag irriterat, jag har nog av hennes bullshit nu. Jag drar med henne till en av de stora toaletterna och låser dörren om oss.

"Vad håller du på med?" frågar hon förbannat och jag tar ett steg mot henne så vi bara står några få centimeter ifrån varandra.

"Förlåt att jag kysste dig, okej? Jag vet inte vad som flög in i mig." säger jag tyst och tittar in i henne ögon.

"Fattar du vad du har gjort? Han kommer aldrig förlåta mig." svarar hon och korsar armarna över bröstet.

Det blir tyst i några sekunder tills jag bestämmer mig för att ta ett steg framåt mot henne. Hon harklar till sig utan att släppa mig med blicken.

"Saknar du mig?" viskar jag i hennes öra. Hon suckar tungt och knuffar bort mig.

"Vad tror du att du håller på med? Jag vill inte se dig igen, seriöst Hunter. Du fuckade upp, du. Inte jag, och nu har du fuckat upp mellan mig och Jack också. Tack så jävla mycket." säger hon argt innan hon trycker sig förbi mig och lämnar toaletten.

Jag suckar tungt för mig själv och går därifrån jag också. Jag följer henne med blicken och ser hur hon hämtar sina saker i sitt skåp och lämnar skolan.

CARAS PERSPEKTIV

Han har förstört allt. Hur fan ska jag kunna få honom att lita på mig igen? Detta är inte bra, det är så inte bra. Jag skyndar mig ut ur skolan och börjar gå mot närmaste busstation för att åka hem.

Jag känner hur tårarna klämmer bakom ögonen och jag gör mitt bästa för att inte släppa fram dem. Jävla Hunter. Han ska alltid lägga sig i och hålla på. Dagen innan min födelsedag också, hipp hipp hurra.

Helvetes jävla skit, vart fan är mina äckel nycklar? En tung suck lämnar mina läppar. Jag glömde dem i skolan.

Jag börjar banka på dörren i hopp om att Charlie och Lukas är hemma även om det är låst. Men det är dem inte för det är inte en jävel som öppnar. Jag sätter mig ner utanför dörren och bara tänker.

Några sekunder senare hör jag hur dörren till själva lägenhetshuset smälls upp och hur någon börjar gå aggressivt upp för trappan.

Det tar inte många sekunder innan vi får syn på varandra. Jag kan direkt se att han har gråtit lite eftersom att hans ögon är rödsprängda. Han suckar till och vänder sig om igen för att gå.

"Snälla, vänta, kan jag få förklara mig åtminstone?" frågar jag honom och han stannar upp mitt i rörelsen.

"Kom då." svarar han bara kallt och fortsätter gå utan att ens kolla bak på mig. Jag ställer mig snabbt upp och springer efter honom så att han inte hinner lämna mig igen.

Vi hoppar in i hans bil och börjar köra runt lite här och där. Det är en obehaglig tystnad i bilen medans jag tänker på vad jag ska säga.

"Jaha, förklara dig då." säger han efter nästan en kvart utan att slänga blicken på mig, som han alltid brukar göra när han kör.

"Lyssna här, Hunter kom fram för att säga grattis till mig och sen kysste han mig från ingenstans. Jag blev bara chockad, men jag vill inte ha nånting med Hunter att göra och det vet du också. Jag vill ha dig, och bara dig. Ingen annan." säger jag till honom och han suckar till och svänger in på någon skogsväg.

Vi kör i nästan fem minuter på skogsvägen utan att han svarar och när vi väl kommer fram till en återvändsgränd så stannar han bilen och vänder sig mot mig i sätet.

"Hur ska jag kunna tro dig? Jag har varit borta i en vecka, och det första jag ser när jag kommer tillbaka är hur du står och pussas med ditt ex?" svarar han och jag tittar ner i knät på mig själv.

"Jag är ledsen okej?" svarar jag bara och hör hur min egen röst sviker mig. Tårarna börjar rinna ner för kinderna och jag hör bara hur Jack suckar till innan han drar in mig i en kram.

"Är det över mellan oss?" frågar jag och försöker att ändå hålla ihop mig lite.

"Nej älskling, vi har hela livet framför oss. Men du ska veta att om jag ser Hunter så mycket som kolla på dig.." börjar han innan jag avbryter honom och ger honom en kyss.

En kyss blir till flera och plötsligt sitter jag gränsle över honom samtidigt som våra kläder snabbt flyger av.