I just want to be yours

{Epilouge}

CARAS PERSPEKTIV
Sju år senare...

"Estelle! Skynda dig! Vi kommer bli sena!" ropar jag efter min fem åriga dotter från nedervåningen och kan höra henne springa ner för trappan.

"Jag kommer mamma!" ropar hon tillbaka medans hon kommer inspringandes till köket.

"Vart är pappa och lillebror Casper?" frågar hon och jag ler mot henne.

"De väntar redan i bilen med Sammy." svarar jag och hjälper henne sätta på sig sina rosa, glittriga sandaler. Med snabba steg så går vi ut och låser dörren till vårat stora hus bakom oss innan vi går mot Jack, Sammy och Casper som står redo med bilen på uppfarten.

"Herregud, Charlie kommer döda oss." mumlar Jack när jag väl sätter mig jämte honom i framsätet efter att ha hjälpt Estelle in i bilen. Jag tittar snabbt på klockan och ser att den redan är halv fyra. Vi skulle varit hemma hos dem för en halvtimme sen, och det är nästan tjugo minuter dit.

"Nejdå, dem kommer förstå." ler jag mot Jack och kysser honom på munnen innan han lämnar vår avfart och börjar köra mot Charlie och Lukas.

Idag är det Wilmas sjätte födelsedag, Charlie och Lukas dotter. Och har vi tur så överlever vi kvällen, men det är väldigt oklart med tanke på att Charlie är höggravid och väldigt ilsken nu för tiden. Vilket är förstående.

"Vad tänker du på?" frågar Jack mig och lägger sin hand på mitt lår. Jag vänder mig förvånat mot honom och skakar av mig mina tankar.

"Inget speciellt." ler jag mot honom och han skrattar till. Jag vänder mig om för att se vad barnen gör i baksätet. Casper, som är nästan två år gammal, har redan somnat medans Estelle, som är fyra, sitter och pratar med Sammy om något.

När vi väl kommer fram till Charlie och Lukas hus så ser jag redan en förbannad Charlie stå vid dörren. Herre min gud, ge oss styrka.

Men sekunden hon möts av en springandes Estelle så försvinner hennes sura min.

"Hej mitt hjärta." säger hon glatt till Estelle och omfamnar henne. Det tar inte lång tid innan Casper och Sammy också kommer springandes, och hon välkomnar dem på samma sätt.

"Sena? I år igen?" skrattar Lukas fram när han kommer genom dörröppningen med Wilma flygandes framför sig för att hälsa på sina kusiner.

"Jadu, bättre sent än aldrig." Jack sväljer hårt och tittar skrämt på Charlie medans han ångrar sina ord sekunden de lämnade hans mun.

Vi alla följer med dem in och möts av andra gäster och familj. Kvällen rullar på och tillslut har alla gästerna gått hem och våra barn ligger utslagna i sofforna i vardagsrummet.

Jag, Jack, Charlie och Lukas sitter ute i deras trädgård och pratar om de gamla goda tiderna, som om det vore en hel livstid sen.

"Kommer du ihåg den gången jag var beredd att döda dig för att jag trodde du hade varit otrogen mot mig, men så hade du bara gått hem med nått lesbiskt par i Spanien?" frågat Charlie Lukas och skrattar hysteriskt fram, vilket får oss alla att skratta.

"Men hallå, vi ska inte ens ta upp alla gånger du och Cara blev svin fulla och gjorde efterblivna saker." försöker Lukas ge igen och skratta.

"Nej, du har rätt, vi ska inte prata om det." svarar jag och vi alla börjar skratta igen.

"Ja, tänk vart livet har fört oss." andas Jack ut och ler stort mot mig.

"Jaha, när är de små krabaterna redo att komma ut tror du?" frågar jag Charlie medans hon ler och tittar ner på sin stora mage, där deras tvillingar fortfarande ligger.

"Någon månad till hoppas jag. Hur är det med er då? Har ni börjat planera tredje?" svarar Lukas istället och jag ger honom en vettskrämd blick, medans Jack nickar till. Jag vänder mig förvånat mot honom med tanke på hans reaktion och spärrar upp ögonen.

"Ja, jag har redan vårat fjärde, femte och sjätte barn planerat. Jag måste bara köpa en större bil först." svarar Jack och tar en klunk av sitt kaffe.

"Det tror du va? Jag tror nog två stycken räcker." försöker jag övertala Lukas och Charlie som bara flinar åt mig nu. Jack börjar också flina mot mig innan han lägger en hand på mitt lår och jag vet exakt vad han håller på med.

"Bort med händerna, hörru! Försök inte ens, jag kommer adoptera bort min livmoder om du så mycket som funderar på att göra mig gravid inom snar framtid igen." säger jag så hotfullt jag bara kan till honom och de alla brister ut i skratt.

Jag tittar varmhjärtat på Jack som skrattar framför mig, och jag hade helt ärligt inte kunnat be om något bättre.

Fyfan vad jag är lycklig.

SLUT