I just want to be yours

{Kapitel 1}

CARAS PERSPEKTIV

Jag vaknar till när ljuset av solen träffar mitt ansikte. Jag rullar över till andra sidan sängen och tar upp min mobil från nattygsbordet. Klockan visar 10;45 och jag flyger snabbt upp ur sängen. Fuck, jag kommer missa mitt flyg tänker jag och rusar till kläderna som hänger på min skrivbordsstol. Jag drar snabbt på mig dom och springer ner för trappan.

"God morgon gumman, redo att åka?" frågar moster Annie och kramar om mig. Jag kramar henne tillbaka och ett leende sprids på mina läppar.

"Ja, jag tror det" svarar jag och hon ler.

"Okej, men spring upp och hämta dina grejer så går jag ut och startar bilen så länge". Jag springer upp för trappan till mitt rum och börjar bära ner mina resväskor.

Precis innan jag ska springa ner stannar jag upp och tittar på tavlan som står på mitt nattygsbord. Det är ett foto på mig och min pojkvän Adam. Vi har varit tillsammans i snart 5 månader och jag vill verkligen inte lämna honom. Vi kommer fortfarande vara ihop bara det att vi kommer ha ett långdistansförhållande. Men vi får bita ihop och ta oss igenom det. Vi älskar varandra väldigt mycket och han kommer hälsa på mig och jag honom.

När jag väl är nere tar jag på mig mina skor och går ut. Jag låser ytterdörren bakom mig och börjar bära mina resväskor mot bilen som står på uppfarten. När jag fått in allting i bilen går jag fram och sätter mig i passagerarsätet jämte moster Annie. Hon startar bilen och börjar köra mot flygplatsen.

"Så ditt flyg till New York lyfter om 2 timmar. Och Lukas ringde igårkväll och sa att han hämtar dig vid flygplatsen när du har landat."

Lukas är min storebror. Jag har inte träffat honom sen våra föräldrars begravning när jag var 10, och det var för 7 år sedan. Sedan dess har jag bott med moster Annie och han flyttade till USA för att bo hos sin kompis och hans familj. Jag tror det var för jobbigt för honom och han behövde nog komma bort från allt. Men nu har han erbjudit sig att jag ska komma och bo hos honom ett tag. Och funkar det bra så kan jag flytta in hos honom permanent.

"Låter bra." svarar jag, stänger ögonen och lutar mig tillbaka.

När vi äntligen är framme kramar jag om moster Annie och hon ger mig en puss på pannan.

Jag springer in till flygplatsen och skyndar mig till min gate. Jag hann precis dit och väl inne i flygplanet sätter jag mig vid ett fönster och tittar hur marken långsamt försvinner under mig när flygplanet lyfter mot molnen.

〰️〰️〰️

Planet landar och jag drar ut mina hörlurar ur öronen. Med trötta steg går jag ut ur planet och mot stället där man plockar ut sina resväskor. När jag väl tagit dom går jag ut till parkeringen och ser en kille som står lutad mot en väldigt fin bil och håller uppe en lapp med mitt namn på.

Jag förstår att det är Lukas men känner inte igen honom alls. Jag går mot honom och han viker ihop lappen och ler stort mot mig. När jag bara står en meter ifrån mig sträcker han ut armarna som visar att han vill ha en kram. Jag blir lite förvånad men lutar mig fram och kramar honom. Helt ärligt så är han ganska snygg, och lång.

"Hej" säger jag och ler stort. "Hej! Gud, vad stor du har blivit" säger han och tittar på mig. Jag skrattar till och nickar.

"Ja, sist vi sågs var jag 10 och jag är 17 nu, så ja" säger jag och ler ännu större innan han skrattar till.

Han tar mina väskor och lägger in dom i bakluckan innan han går till mig igen och öppnar passagerardörren åt mig.

"Hoppa in, dags att åka hem" säger han innan jag sätter mig och han går över till andra sidan och hoppar in. Han startar bilen och börjar köra ifrån flygplatsens parkering.

〰️〰️〰️

"Så, du är ett år äldre än mig va?" frågar jag osäkert och han nickar med ögonen fortfarande fastklistrade på vägen.

"Ja, precis. Jag är 18 men vi kommer gå i samma skola bara det att jag kommer gå i klassen över dig" det sista säger han med ett flin fastklistrat på ansiktet.

Resten av bilfärden pratar vi om allt mellan himmel och jord. Lukas är helt okej. Och om jag ska vara helt ärlig är det på ett sätt skönt att vara här.