I just want to be yours

{Kapitel 61}

CARAS PERSPEKTIV
Fyra veckor senare...

Äntligen, imorgon är det äntligen min födelsedag! Jag slänger mig upp ur sängen och går till köket för att dricka lite juice. I köket möter jag Charlie. Hon har fortfarande inte berättat nått får Lukas även om jag har sagt till henne i flera veckor nu att det skulle vara enklare att ta ett beslut tillsammans med honom.

Men hon envisas om att han kommer lämna henne, vilket jag absolut inte tror kommer hända. Vi står och småpratar lite innan jag går tillbaka till mitt rum och hon går tillbaka till Lukas rum för att väcka honom.

Idag är det fredag, jag hade en jävlig tur som fyller år på en lördag. Jag slänger på mig ett par svarta utsvängda jeans och en vanlig vit sweatshirt innan jag tar mina saker och lämnar lägenheten för att åka till skolan.

Jag har inte träffat Jack på hela veckan för att han har varit och hälsat på Sammy, men idag kommer han äntligen hem igen.

Lukas har inga lektioner idag och därför var Charlie bara tvungen att vara urtråkig och stanna hemma för att de skulle ha en dag för sig själva. Usch, tror vi alla vet vad som händer hemma hos mig just nu.

Dagen passerar långsamt och jag står vid mitt skåp för att lägga in mina grejer när jag plötsligt märker att någon närmar sig mig. Jag stänger skåpet och får syn på Hunter.

"Vad vill du?" jag blänger ilskt på honom och han tittar på mig med ånger.

"Jag ville bara säga grattis i förskott." svarar han och tittar ner i marken. Kom han ihåg...? Vi har pratat om våra födelsedagar men jag trodde inte han faktiskt lyssnade på vad jag sa.

"K-kommer du ihåg?" frågar jag honom och släpper inte blicken från honom. Utan att lyfta huvudet så ser jag att han ler lite.

"Klart jag gör." svarar han och lyfter huvudet så jag äntligen får se på honom. Utan att ens veta vad som händer så lutar han sig mot mig och kysser mig på läpparna. Jag fryser till i några sekunder och plötsligt hör jag en röst bakom mig.

"Cara?" hör jag Jack säga bakom mig. Jag drar snabbt ifrån Hunter och vänder mig om mot Jack som står i mitten av korridoren med en stor blombukett i handen.

Han skulle ju inte vara hemma förens ikväll?! Han ser helt förstörd ut, han bara skakar långsamt på huvudet innan han släpper buketten på golvet och vänder sig om och går.

Utan att tveka så börjar jag springa efter honom.

"Jack! Vänta, det var inte så som det såg ut!" skriker jag efter honom när han är påväg till sin bil.

"Nej, det är det aldrig!" skriker han tillbaka och öppnar bildörren.

"Vänta då!" ropar jag efter honom och han stannar upp och vänder sig mot mig innan han suckar.

"Älskar du honom?" frågar han mig irriterat och jag känner hur en tår slinker ner för kinden.

"Nej ditt jävla nöthuvud, jag älskar dig!" skriker jag ledset på honom och han skakar långsamt på huvudet samtidigt som han tittar ner på marken.

"Jag önskar att du faktiskt menade det, det gör jag verkligen." säger han kallt innan han hoppar in i sin bil, smäller igen dörren och kör bort från skolan.