I just want to be yours

{Bonus kapitel}

JACKS PERSPEKTIV

"Hon är såå söt!" utbrister Cara när hon tittar ner på lilla Wilma i hennes famn. Sekunden Charlies vatten gick så ringde hon oss och Cara vägrade lämna väntrummet innan hon fick hälsa på bebisen.

"Det har hon fått från mig." säger Lukas självsäkert och ger Charlie en puss på pannan. De sitter ihopträngda i Charlies säng och det är nästan äckligt hur kära de är.

Jag tittar ner i Caras famn och tittar på Wilmas ihopskrynklade, röda ansikte. Jag tycker bebisar är rätt fula när de är nyfödda.

"Jaha när har ni tänkt sätta igång med barn produktionen?" frågar Charlie och fnissar medans Lukas slänger en arg blick mot mig som säger 'du skulle bara våga göra min syster gravid innan 25'.

"Snart." svarar jag och ler mot Cara. Hon tittar smått förvirrat på mig men ler tillbaka. Hon ger tillbaka Wilma till Lukas och kommer fram till mig innan hon lägger en arm om min midja.

"När ska vi ha fler?" frågar Lukas medans han lägger Wilma mot sitt bara bröst.

Charlies ansiktsuttryck är oslagbart

"Inte inom snar framtid iallafall." svarar hon och Lukas himlar med ögonen.

Vi stannar hos dem ett tag till innan vi lämnar dem och börjar åka hemåt igen.

"Erkänn att du inte tyckte hon var söt." frågar Cara och tittar ut genom passagerar fönstret. Jag skrattar till och skakar lätt på huvudet.

"Jag tycker nyfödda barn är rätt fula." svarar jag ärligt och hon suckar.

"Kommer du tycka våra barn är fula?" frågar hon och jag skakar direkt på huvudet.

"Våra barn kommer vara de sötaste barnen någonsin."

♾♾♾

Det är Caras 20 års dag idag och jag har planerat bästa överraskningen för henne. Hon har tjatat om en jävla hund hur länge som helst. Så jag har köpt en hund till oss. En cairnterrier. Hur söt som helst.

Jag har dukat upp för middag och lagar en god pasta carbonara, precis hur hon vill ha den. Och till efterrätt har jag gjort hennes favorit, chokladpudding.

Det står en stor bukett med vita rosor i mitten av vårat köksbord och jag har köpt hennes favorit champagne.

Alldeles lagom till att maten är klar så hör jag hur ytterdörren låses upp.

"Älskling! Jag är hemma!" ropar Cara och jag hör hur hon slänger ner sin väska på golvet och sparkar av sig skorna i hallen.

Jag går och möter henne och hon hoppar upp i min famn och ger mig en kyss, precis som hon gör varje gång hon ser mig efter jobbet.

"Grattis på födelsedagen mitt hjärta." viskar jag i hennes öra.

Hon tittar över min axel och ser min uppdukning och maten och hennes ögon tåras lite.

"Har du gjort allt detta för mig?" viskar hon och jag nickar. Hon kysser mig igen och jag sätter ner henne på golvet igen.

"Men innan maten, så har jag en överraskning till dig." flinar jag fram och hon rynkar förvirrat ögonbrynen. Jag går in i vårat sovrum där jag har fixat en liten hörna åt valpen och tar valpen med mig ut i köket.

"Grattis på tjugo års dagen." säger jag och hennes ögon spärras upp stort när hon får syn på valpen.

"Åh! Tack! Jag trodde inte att du ville ha en hund?" gråter hon lätt fram och tar emot valpen.