I just want to be yours

{Kapitel 42}

JACKS PERSPEKTIV

Jag tar emot Sammy (som jag kallar henne) och ger henne en stor kram innan jag sätter ner henne på golvet igen. Hon har långt och fint blont hår och helt underbara blå/gröna ögon. Jag slänger slarvigt av mig skorna och går till köket tillsammans med den fina tjejen. Jag var här förra helgen också men med tanke på att jag var ute och reste så kunde jag inte träffa dem någonting. Jag facetimade med Sammy när jag hade lite egentid över.

"Har det hänt nått speciellt denna veckan?" frågar jag tjejen som heter Jennifer. Lång historia kort. Vi träffades på en fest för några år sen, hon är ett år äldre än mig, vi låg med varandra, dejtade några månader i hemlighet efter det innan hon fick reda på att hon var gravid. Vi gjorde slut under graviditeten för att vi kände att det inte var menat och att det typ inte funkade. Vi kände ingenting för varandra längre.

Nu har hon en flickvän. Som helt ärligt skrämmer mig lite. Det är tre timmar mellan oss så det blir väldigt jobbigt att träffa dem men jag gör mitt bästa, Sammy brukar komma hem till mig ibland också men då håller vi oss för det mesta hemma.

Jag vet helt ärligt inte varför jag inte har berättat för mina vänner. Sammy fyller tre år detta året och jag nitton. Jag och Jenny fick henne när vi var sexton och sjutton. Då var jag redan bästa vän med killarna. Men det har på något sätt känts som att de aldrig skulle förstå även om jag vet att de skulle det.

Och Cara, hon är 17 nu. Skulle hon verkligen vilja vara med mig om hon skulle få reda på att jag är pappa? Jag tror verkligen att Cara klarar allt, men att hjälpa mig ta hand om Samantha? Jag kan inte lägga det på hennes axlar.

Det är därför jag måste vara med Astrid. När jag och Astrid var tillsammans så märkte hon att jag försvann nästan varje helg, så hon följde efter mig och såg när jag plockade upp Sammy här. Hon hörde att hon kallade mig för pappa.

Och ända sen dess har hon använt den hållhaken över mig, hon lät mig vara när jag kunde knulla runt med tjejer men sekunder hon hörde att jag hade något med någon så skulle hon blanda sig i och fucka för mig.

Jag måste berätta för dem. För dem alla. Men hur? Hur ska jag, efter att ha varit killarnas bästa vän i flera år bara kunna säga att jag har ett barn som jag har hållit hemligt i snart tre år?

Jag och Jenny börjar diskutera saker som hände på Sammys dagis denna veckan och hon visar mig lite teckningar och sånt som hon har haft med sig hem.

"Så allt har gått bra?" frågar jag en sista gång. Jenny nickar och häller upp ett glas med kallt vatten till sig själv innan hon står tyst några sekunder.

"Du Jack, hade jag kunnat få be om en tjänst?" frågar hon och jag nickar. Jag och Jenny må inte ha känslor för varandra eller ha en relation, men hon är mamman till mitt barn och jag skulle göra allt för henne.

"Självklart, vad behöver du?" hon suckar och kollar på mig med ett ansiktsuttryck som om hon ska berätta för mig att jag har trampat i mitt eget skit.

"Jag är så ledsen och jag vet att du har kört långt men du kan inte tänka dig och ta hem Samantha till dig denna helgen istället?" jag tänker några sekunder innan jag nickar. Hon ser förvånat på mig. Jag brukar inte vilja ta hem Sammy eftersom att mina vänner är där och Jenny vet hur känsligt det är, de vet inte ens att Jenny existerar.

"Okej, jag har dessutom bestämt mig för att berätta för dem andra." svarar jag lugnt och hon tittar lättat på mig.

"Äntligen, tog dig bara, ja sådär, drygt tre år. Men asså det är lugnt, alla har sin takt." svarar hon sarkastisk och jag himlar med ögonen mot henne.

Vi går in i vardagsrummet där Sammy sitter på golvet och leker med några dockor och berättar att vi ska hem till mig denna helgen. Det är rätt så sent redan men vi kommer fram innan tio iallafall och då kommer hon redan sova.

Vi packar lätt en väska med saker innan vi går ner och tar ut min bilbarnstol som jag brukar lämna här och sätter in den i min bil.

Sen säger vi hejdå till Jenny innan vi påbörjar vår tre timmars långa färd hem till mig. I tre år har jag varit rädd för att säga nått till dem. Men nu ska jag det.