Ska vi slå vad?

Kapitel 3

Minuter och sekunder flöt förbi likt min viktlösa kropp i vattnet. Läpparna hade slutat darra och kylan hade försvunnit sedan länge. Nu kändes vattnet som skvalpade runt om mig bara svalkande i den varma augustisolen. Då och då hördes en göks gal eka bland träden annars var det total tystnad. Julia och jag kände varandra så pass bra att jag visste att hon låg och flöt bara en bit ifrån mig utan att behöva säga ett ord. Det var det som var så skönt med henne, vi kunde vara i tystnad och det var inget konstigt med det.

Plötsligt hördes en gren knäckas inne i skogen så jag vände mig häftigt om och trampade vatten men runt om oss var det nu lika stilla som innan. "Hörde du det där?"

"Ja, det är väl en ren eller älg kanske", mumlade hon, fortfarande flytande på rygg med slutna ögon. "Eller varför inte en björn?"

Jag fnös till, men det var inte omöjligt. Vi var mitt ute i skogen men det kändes ändå som... något annat. Jag kisade med ögonen bort mot den lilla stranden men ingenting vare sig hördes eller syntes.

Med ett djupt andetag slöt jag ögonen och la mig flytande på rygg igen. Det skulle inte vara första gången vi hade några fyrbenta vänner som tjuvkikade på oss. När kroppen till slut lyckats slappna av igen dröjde det inte länge innan viskande röster hördes bland träden.

"Sedan när kan djur prata?" flämtade jag och den här gången hade även Julia vänt sig om så bara huvudet stack upp ovanför vattenytan.

Än syntes inte en levande varelse var vi än tittade, och det prasslande ljud och viskningar som överraskat oss hade också försvunnit helt. Typiskt. Vi var i ett låst läge, antigen stannade vi i vattnet tills... Ja, för alltid eller så tog vi oss nakna upp på stranden och konfronterade dem som spionerade på oss. Lätt sneglade jag på Julia som bet ihop läpparna och borrade blicken upp mot stigen. Hon skulle inte tveka en sekund på att bara stövla upp och skälla ut dem som befann sig där, naken eller inte. Jag däremot...

"Kom fram då, fegisar! Har ni aldrig sett en naken kropp, va?" ropade Julia så det ekade mellan bergen.

Det tog någon sekund men snart hördes röster igen, tydligare den här gången. Även fotsteg som nu vandrade ner längs med stigen. Hjärtat började slå så hårt i bröstet att jag fick kippa efter luft. Det var inte några småungar, som jag hade gissat på. Det var mycket värre än så. Jag var nära att sluta trampa vatten och bara låta kroppen sjunka ner i avgrunden när personerna som spionerat på oss nu stod på den lilla stranden och flinade. Alla utom en. Alexanders min var så spänd att han nästan såg irriterad och uttråkad ut, men hans blick släppte inte min. Jimmy och Liam däremot, de såg mer än belåtna ut.

"Det har jag, din bland annat Julle", började Jimmy och skrattade till men Julia bara himlade med ögonen. "Kom upp nu gumman, så ska jag värma dig!"

"Moget Jimmy, eller så sticker ni bara härifrån!" ropade Julia tillbaka.

För första gången sedan killarna nöjt trätt fram sig släppte Alexander mig med blicken och lutade sig långsamt mot Jimmy och viskade något. Förmodligen något oanständigt för flinet på Jimmys läppar var större än någonsin.

"Jag tror vi väntar här tills ni badat klart, ni äger inte den här sjön och det är fler som vill bada", ropade Jimmy på nytt och nu var det min tur att himla med ögonen. Idiot.

En tystnad la sig då killarna satte sig ner på sandremsan närmast vattnet. På riktigt? Var de tretton år eller? Jag vände mig om så allt dem såg var mitt bakhuvud. Vad skulle vi göra nu? När Julia mötte min blick ryckte hon på axlarna som om hon läst mina tankar. Inte för att vi hade speciellt många val och ja, Jimmy hade sett Julia naken och Alexander... Han hade sett mig naken, men det var många år sedan och min kropp hade utvecklats en del sedan dess. Men det var inte något som Julia visste om, säkert inte Jimmy eller Liam heller. Fast det gjorde inte saken lättare.

"Ska vi bara gå upp eller?" viskade jag när läpparna börjat darra på nytt av kylan som kommit tillbaka.

"Jag antar det. Menar, en naken kropp är det mest naturliga i världen. Eller hur? Vi har inget att skämmas för."

Jag var tvungen att höja på ögonbrynen åt hennes ord. Visst, det var sant i sak men kom igen, inte ens hon kunde mena att det inte tog emot att visa sig naken inför en bunt idioter som bara ville retas.

Med en kort nick vände jag mig om och tog några långsamma simtag in mot strandkanten. Utan att titta upp kunde jag känna Alexanders blick bränna mot min nu kalla hud. Som ett mantra upprepade jag Julias ord för mig själv; Vi har inget att skämmas för. Ändå var det precis det jag gjorde. Skämdes. Inte över min kropp, så lågt ville jag aldrig sjunka. Men över hela situationen. Jag hade ännu inte sagt ett ord till Alexander, inte hört hans röst på flera år och vårat första möte... Ja, då skulle han se mig naken. Igen.

När det börjat bli så pass grunt att det knappt gick att ta ett simtag gjorde jag allt för att få fram mitt långa nu våta hår, det skulle förhoppningsvis täcka mina bröst. Resten fick bli som det blev. Utan att möta någons blick gjorde jag allt för att dölja så mycket som möjlig av min kropp. Ville de retas med oss så grattis. Mission completed.

Utan ett ord plockade vi upp våra kläder som låg i högar precis bredvid killarna. Vi skippade att ta på oss något - det var ingen större mening med det nu - innan vi med bestämda steg gick upp längs stigen tillbaka mot bilen igen. Där skulle man i alla fall få klä på sig utan några nyfikna - eller uttråkade - blickar.