Ska vi slå vad?

Kapitel 26

Jag slängde en blick över ena axeln medan jag pressade in ännu en bok i mitt redan överfulla skåp. Utan att kunna hejda mig höjde jag på ögonbrynen när Julia som kom gående i korridoren, lätt slängande med håret som från vilken high school-film som helst. Seriöst?

"Ny dag - nya möjligheter", sa hon med näsan i vädret och blåste en stor bubbla med det knallrosa tuggummit hon snaskade högljutt på.

"Vad håller du på med?" sa jag med en lätt suck.

"Vaddå? Jag har börjat ett nytt liv. Nytt liv - ny stil. Gillar du det?"

"Inte direkt", sa jag och drog med mig henne åt sidan. "Jag förstår att du är sårad, men där här med din nya stil? Sist jag kollade var 'bitch' inte en stil."

"Äh, jag bara testar lite. Och där har du fel, jag är inte sårad. Inte längre i alla fall. Jag har kommit över det nu. Över honom. Ingen idé att ligga och grina över en kille liksom."

Jag såg mig om för att försäkra mig om att vi var ensamma. Det här var inte ett samtal för andras öron. "Det kan du inte mena. Vad är planen nu då? Förutom din nya väldigt osmickrande stil."

"Fixa en ny kille såklart. Jag har behov du vet. Nog för att jag kanske utstrålat ett bitch-mode men jag är så generös och tänker på min bästa vän att jag tänkt ordna en kille till dig med i samma veva. Några äldre killar kanske, lite mognare än töntarna som går i vår klass."

Med slutna ögon kliade jag mig lätt i pannan. Jag ville fråga hur hon var funtad, men det var ingen idé. Julia i ett nötskal, och jag älskade henne för det men ... Det var just det, ett stort 'men'. Hennes tanke var god, eller det var i alla fall en tanke. Men tanken på att träffa någon ny ... Ha! Ny och ny, jag hade ingen gammal kille att jämföra med. Inget ex som just dumpat mig i närtid åtminstone. Just det Tess, bara ett ex sedan tusen år tillbaka som vill att ni ska vara vänner.

"Jag har ingen lust-", började jag med blev avbruten av en skarp blick.

"Börja inte. Du kan inte gå och tråna efter Alex hur länge som helst. Du har hamnat i vänner-facket. Det kommer aldrig bli något mellan er, lika bra att inse det."

"Tack för den, men det var inte det jag hade tänkt säga. Än mindre så beror det inte på honom, att jag inte vill träffa någon ny alltså. Jag har bara ingen lust att dejta."

"Vem har pratat om att dejta?" sa hon och skrattade till.

"Okej, jag har ingen lust att ligga med någon! Är du nöjd?" sa jag och möttes av skratt bakom oss. Fan också, vi var tydligen inte ensamma längre.

Det glittrade roat till i Julias ögon, såklart. Hon njöt av att provocera mig, det hade hon alltid gjort och den här gången hade hon vunnit. Hettan hade börjat krypa upp från halsen så jag vågade inte vända mig om för att se vilka som hört mitt senaste konfession.

"Tack för den", muttrade jag.

"Öppet mål", sa hon och la upp ena armen om mina axlar. "Och jag säger inte att du måste ligga med någon, det gör du som du vill. Mer bara se möjligheterna, se vad det finns för alternativ på kött-marknaden. Just nu är vi och plockar bland smågodiset - vilket är helt fel avdelning - jag vill ha en saftig stek."

"Och nu mår jag illa också, måste du vara så ...", sa jag och viftade lätt med händerna.

"Äh, var inte så känslig. Du vet vad jag menar. Till helgen tycker jag att vi korkar upp lite bubbel och bubblar ut på byn. Yolo, du vet."

"Snälla, du sa inte precis yolo! Ingen säger så! Inte ens du och det passar definitivt inte in i din nya stil."

"Du har rätt, carpe diem är nog mer min grej" sa hon retfullt och kramade om mig hårdare då jag bara suckade. "Men ska vi köra på? Lördag hos ... mig?"

"Visst, men ingen stor fest som förra gången vi skulle ut bara du och jag."

"Nej, närmast sörjande på sin höjd."

Med det sagt gick vi in till klassrummet och satte oss på våra vanliga platser. Då och då blickade jag bort mot dörröppningen. Varken Alexander eller någon av hockeykillarna hade kommit än. De hade säkert haft morgonträning, tänkte jag och kom på mig själv att sväva bort bland fuktiga nyduschade kroppar. Julia hade kanske rätt ändå, även om jag aldrig skulle erkänna det. Det vore kanske inte så dumt att träffa någon, om än bara för en natt. För dejta någon, nej det var inte min grej.

Som om det var en önskan som precis gått i uppfyllelse ramlade hela hockeygänget in, en efter en. Nyduschade. Med halvöppen mun, som om allt gick i slowmotion, fastnade blicken på Alex fuktiga, halvt lockiga hår som han gång på gång drog sina fingrar igenom för att få undan luggen. Varför har han den effekten på mig?

Jag sneglade mot Julia som satt med blicken rakt fram. Jimmy skulle få det hett om öronen den dagen hon väl konfronterade honom. För det skulle hon ... När hon var redo. Vilket kändes ledsamt, inte ledsamt för Jimmys skull - han var en idiot, men för Julia. Hon hade älskat honom så länge.

"Då kan ni börja med att sätta er i era grupper, så kommer jag att gå runt för att höra hur det går och hur långt ni har kommit, okej?" sa läraren och direkt slog hjärtat ett extra slag, jag hade helt glömt bort vilken lektion vi faktiskt befann oss på.

Som om jag frusit fast i stolen vände jag mig sakta om och hoppades att Alex skulle masa sig hit, om jag ställde mig upp nu skulle benen knappt bära mig. Inte för att det fanns något att vara nervös över. Vi var vänner nu. Typ.

Den här gången gick min önskan inte i uppfyllelse. När jag till slut mötte Alex blick nickade han att jag skulle komma till honom. Typiskt! Jag samlade mig en sekund innan jag plockade ihop alla papper och långsamt reste mig upp.

"Lycka till", viskade jag medlidande till Julia som satt sammanbiten, fortfarande med blicken rakt fram.

När jag passerade Jimmy som nu rest sig upp för att gå bort till Julia kunde jag inte låta bli att fnysa åt honom. Omoget - jag vet. Och om han hörde eller inte lät jag vara osagt. Om jag haft chansen hade jag sagt några väl valda ord till honom men lät det passera. För nu.

Utan att säga något sjönk ner på stolen mittemot Alex. Han sa inget men han släppte mig inte med blicken heller. Hettan föddes fram på nytt så jag harklade mig och började plocka bland alla papper som inte hade något med projektet att göra.

"Vi blev avbrutna sist", sa han till slut så jag fnyste till innan jag hunnit hejda mig.

"Om vi skulle börja planera hur vi ska iscensätta pjäsen och sedan börja med ett manus", sa jag snabbt, fortfarande stirrande på papperna.

"Visst, jag kan kolla om det finns ett ledigt klassrum vi kan vara i", sa han och reste sig snabbt upp innan jag hunnit protestera.

Pulsen rusade medan han gick fram och pratade med läraren kliade sig lätt på hakan och nickade till varje ord som ramlade ur Alex mun. Varför gjorde lärare alltid så?

Men så räckte läraren över sin nyckelknippa och då stod det klart, jag och Alexander skulle få ett klassrum för oss själva. Bara han och jag. För att jobba, inget annat. Men ändå ... Bara han och jag - och Casablanca.