Ska vi slå vad?

Kapitel 7

"Okej, jag har en idé", sa Julia, lite för glatt för att vara hälsosamt denna grå fredagsmorgonen.

Julia och hennes idéer, jag skulle garanterat få höra den - vare sig jag ville eller inte - men jag visste också vem den så kallade idéen handlade om. Efter den där lunchrasten då sanningen flödat ur mig hade vi inte pratat mer om min nu hemlighet. Hon hade lovat att hålla den för sig själv och jag litade på hennes ord.

"Om det handlar om mitt obefintliga och ointressanta kärleksliv så kan du skippa det. Jag berättade om min och Alexanders historia för att du inte skulle få några fler idéer."

"Du är mig på spåren", viskade hon följt av ett skratt. "Men, nej jag kommer inte skippa det och det är bara för att jag tycker om dig. Ett, Alexander har betett sig som ett svin mot dig. Det var länge sedan, visst, men ändå. Två, du har inte kommit över honom - vilket är helt sjukt, men nu är det så - och till slut tre, vi ska få dig att glömma honom för all framtid."

"Det där är bara... glöm det. Så, var kommer din idé in i det hela?" sa jag syrligt och masserade mig själv i pannan, typiskt att huvudvärken skulle komma just nu.

"Jag sa ju det, vi ska få dig att glömma honom. Och nej, vi ska inte bota dina kärleksproblem med alkohol. Visst det låter lockande, jag vet, men vi ska... trumvirvel."

"Vad?" suckade jag.

"Skaffa dig en ny pojkvän såklart!"

"Du är inte klok, jag vill inte ha någon pojkvän och det vet du. På riktigt nu, det var den sämsta idéen jag någonsin hört."

"Okej den kanske inte var helt genomtänkt, det håller jag med om, men en dålig idé? Det var det inte. Även om vi får finjustera detaljerna."

"Det finns inga detaljer att finjustera. Jag ska vara singel, leva som en nunna och ja, det var väl det bästa du sagt idag, dränka mina sorger i alkohol resten av mitt liv", sa jag med ännu en avslutande suck. "Jag lovar, jag har kommit över honom. Det är inte det allting handlar om."

"Vad handlar det om då? Det du berättat om ert förflutna är lika fantastiskt som fruktansvärt, jag önskar bara att du hade berättat om det tidigare. Men som du sa, det är historia. Nu ska vi skapa ny historia. Tess 2.0."

"Tess 2,0? Det kan du glömma. Det handlar bara om... Varför lämnade han mig? Visst, han flyttade men det är inte hela sanningen. Jag menar, varför hörde han aldrig av sig? Jag trodde jag kände honom. Trodde att han hade känt precis samma sak som jag känt för honom. Men det är några svar jag aldrig kommer att få, så varför gräma sig?"

"Inte om du inte frågar honom. Enkelt, bara prata med honom. Kanske eran sockersöta ängsblomskärlek kan blomma upp igen."

"Jag trodde du skulle få mig att glömma honom för all framtid?" sa jag och höjde nyfiket på ögonbrynen.

"Ja, det är fortfarande min plan. Kanske att hämnd inte är så dumt trots allt. Är vadet på igen?"

"Solklart nej, det ska inte bli någon vadslagning", viskade jag hastigt när läraren kom in i klassrummet.

"Kom igen nu, vadslagningen behöver inte gälla något. Se det lite som en tävling mot dig själv för att övervinna dina spöken från det förflutna. Ett spöke som just nu sitter några bänkrader bakom och stirrar på dig."

Det var nära att jag vände mig om men hann stoppa mig själv i sista sekund. Jag behövde inte se Alexander för att känna hans närvaro. Hade Julia rätt? Vadslagning eller inte så skulle jag behöva hantera att nu ha Alexander åter i mitt liv. Om än med några bänkraders avstånd. Hantera det hela bra mycket bättre än jag hittills gjort. Det enda jag behövde besvara mig själv var; Ville jag få svar och riva upp gamla sår ännu mer än jag redan gjort eller ville jag bara glömma honom och hela hans existens eller... något som börjat gnaga inom mig, ville jag helt enkelt bara ligga med honom igen?

Jag var fortfarande attraherad av honom, såklart, och jag hade trots allt inte tänkt leva hela mitt liv som nunna, det var en lättare överdrift bara för att Julia inte skulle gå i taket, speciellt om hon skulle få veta om de tankar som snurrade i min hjärna. Men jag hade inte haft sex med någon annan sedan Alexander... Och som jag mindes det så hade det varit bra, varför inte fortsätta med ett vinnande koncept? Med trippla skydd den här gången, tänkte jag och skakade lätt på huvudet. Vad håller jag på med?

"Okej, nu har jag en idé", viskade jag och tog ett djupt andetag. "Jag kommer inte kalla det för vadslagning men... Du har rätt, dags att lägga den gamla bakom sig och gå vidare."

"Och det betyder?" mumlade Julia samtidigt som hon tuggade på toppen av en penna.

"Tess 2.0. Inget kärlekstjafs, nu ska den här kvinnan ta det hon vill ha, bokstavligen. Jag vill ha kuk, så jag ska ligga med honom igen."

"Snyggt gumman, väldigt klassiskt. Moget och modernt om jag får säga det själv. Och ja, jag kommer självklart hjälpa dig."

"Tack, men jag är inte ute efter en trekant, jag måste göra det här själv."

"Det var ingen självinbjudan. Jag hade ändå inte tackat ja om du frågat, men jag kommer att hjälpa dig. Du har varit ute ur leken alldeles för länge. Tro mig, det här kommer att bli bra."

Vi nickade i tyst samförstånd över vår nya överenskommelse. Men om det skulle bli bra var en annan fråga. Jag hoppades det. Det pirrade till i magen, vilket var något jag inte känt på väldigt länge. Kanske var det tur att jag hade Julia klistrad vid min sida, hon hade även rätt i den saken. Jag hade varit ute ur leken alldeles för länge, eller rättare sagt, jag hade aldrig ens varit inne i leken.

Tess 2.0, here we go.