Ska vi slå vad?

Kapitel 12

Tätt i hasorna på Jimmy gick jag upp för trapporna till lägenheten. Ju högre upp i huset vi kom desto högre hördes musiken. Om det fortsatte så här skulle grannarna ringa snuten, men vi skulle vidare ut i natten så det var bara att köra all in. Det var väl det som den här kvällen handlade om? Och det är inte min lägenhet, Julia får stå sitt kast i att ha dragit igång en brakfest.

Inne i Julias hall satte jag ner mina högklackade skor i ett av de få hörnen som var fria och sparkade av mig skorna jag hade på fötterna bland resten som låg i ett virrvarr innanför dörren. Lycka till att hitta dem sen, tänkte jag och rättade till klänningen i samma sekund som Julia mötte mig med ett stort leende på läpparna.

"Vilken tid det tog, jag trodde du skulle vara först på plats", sa Julia och kramade om mig.

"Jag trodde att jag skulle vara den enda på plats", mumlade jag och höjde menande på ögonbrynen när hon mötte min blick.

"Äh, du vet hur det är. Det ena leder till det andra och vips; Party!"

"Visst, så var har du den där drinken?" muttrade jag och följde med henne ut till allrummet där festen var i full gång.

Jag ville inte sura mer, vi skulle trots allt ha en rolig kväll och det blev sällan en rolig kväll om man gick runt och grinade. I allrummet satt människor jag redan kände så vad spelade det för roll om de var där eller inte? Jag hade kvällen och natten framför mig, för att inte tala om alkohol. Dricka drinkar och bara sväva in i känslan av lätthet på livet.

Kanske att jag var aningen spänd av förväntan, och prestationsångest. Mycket kunde som sagt hända ikväll, det var planen med det hela. Men allt kunde lika snabbt falla platt och jag skulle vara tillbaka på ruta ett. Vilket som så spelade det ingen roll. Det var i alla fall vad jag försökte intala mig själv.

"Här kommer drinken, en Jullan-special á la lösaktighet", sa Julia roat och räckte över glaset med häxblandning.

"Vad är det här för rävgift?" sa jag med en lätt fnysning och smuttade på drinken.

Den var god - absolut - men att jag skulle bli full på mer än en drink, det var ett faktum. Jag ville nog inte veta vad hon blandat i den men syrligheten fick munnen att dra ihop sig. Men ja, den var god.

Fortsatt smuttande på drinken såg jag mig om i rummet. De flesta från vår klass var där, inklusive hela hockeygänget. Alla utom en. Till min stora lättnad! Inte en skymt av Alexander så långt ögat kunde nå. Med ett leende på läpparna satte jag mig på soffkanten bredvid Julia som fallit in i en het diskussion med Jimmy om den där Satisfyer alla pratat om på sistone. Om inte jag skulle få ligga ikväll så skulle i alla fall hon få det. Med eller utan Jimmys deltagande.

Till min besvikelse, på liggafronten det vill säga, så var ingen av killarna i rummet någon jag skulle vilja ta i med tång. I alla fall inte någon jag ville ligga med. Inte för att de var osjysta men ... nej, jag kände dem alla allt för väl för att offra min värdighet. Lite stolthet hade jag ändå i kroppen även om jag redan börjat känna mig varm och bubblig av Julias drink.

"En till?" sa Julia när jag tömde glaset.

Med en kort nick reste jag mig upp samtidigt som henne och följde med ut till köket. Kvällen hade precis börjat med köket såg redan ut som ett slagfält av halvfulla flaskor och burkar. För en kort sekund kunde jag inte låta bli att fundera över vad hennes mamma skulle säga när hon kom hem. Men den tanken försvann lika snabbt när jag med uppspärrade ögon såg Julia blanda både det ena och det andra. Visst att jag ville bli full ikväll men jag hade inte tänkt däcka innan vi ens hunnit oss ut på byn.

"Försöker du supa mig under bordet? Vad är du för vän egentligen?" sa jag med ett lätt skratt när hon gav tillbaka det nu fulla glaset.

"Din bästa vän och inte alls, jag försöker få dig att slappna av. Jag känner dig och vet att du förmodligen har malt och malt hundra gånger om i ditt söta lilla huvud om vad som ska ske ikväll. Strunt i det nu och ha kul istället."

"Jag har inte alls malt", började jag protestera men med en blick från Julia så var jag besegrad. "Okej, jag kanske har funderat lite, men det betyder inte att jag inte kan slappna av och ha roligt."

"Så bra då, för nu börjar festen på riktigt. Skål!"

Till ett klingande ljud tog vi varsin klunk och gick med lätta steg ut till de andra igen. Jag hade velat skylla på alkoholen, det hade varit enklast så men benen var nära att vika sig när vi kom ut till allrummet igen. Jag hade för en stund levt på hoppet om att Alexander inte skulle dyka upp ikväll. Hade jag verkligen trott på det?

Uppenbarligen. Chocken över att se honom sitta där i soffan med resten av killarna hade slagit till så hårt att halva drinken hamnat på golvet. Utan att tänka eller ens säga något räckte jag över glaset till Julia och vände mig om för att hämta papper. Väl i köket lutade jag mot diskbänken och försökte lugnt och metodisk hämta andan.

Det var en lustig och aningen oväntad känsla som svepte genom kroppen. Ilska. Ren och skär ilska. Varför var han ens här? Han visste att jag och Julia var bästa vänner och det var hennes fest, alltså kunde han väl ha räknat ut med röven att jag också skulle vara på den här festen?

Muttrande tog jag pappersrullen och gick tillbaka till min utspillda pöl av välbehövlig alkohol. Han skulle inte få förstöra min kväll. Det var ett som var säkert. Han var precis som alla andra killar där ute; Ingen jag ville ta i med tång. Fast det var inte sant, och det fick ilskan att koka ännu mer i bröstet. Av alla kvällar, av alla ställen, av alla ... av alla killar, varför kunde jag inte släppa just honom?