Ska vi slå vad?

Kapitel 4

Skammen efter gårdagen hade inte lagt sig. Kanske för att jag ständigt blev påmind om att Alexander, Jimmy och Liam i stort sätt sett mig naken. Eller ja, det var ju precis vad de hade gjort och nu satt allihopa inte mer än fem meter ifrån mig.

Men vad var det för mening med att hänga upp sig på det? Till min stora förvåningen hade ingen av dem nämnt något om händelsen. Något man kunde ha förväntat sig, i alla fall av Jimmy. Om det var ett bra tecken eller inte vågade jag knappt gissa mig till, men uppenbarligen fanns det inget att skacka om. Bra boost för självförtroendet! tänkte jag ironiskt och fnös till så Julia vände sig frågande mot mig.

"Vad fnyser du åt?"

"Tycker inte du att det är lite konstigt. Jag menar, har du hört något om det som hände igår?"

"Nej, eller vadå? Vad skulle jag ha hört?"

Diskret nickade jag bak mot killarna och spärrade upp ögonen. Om hon inte förstod nu vad jag pratade om... Ja, då skulle jag omvärdera vår vänskap. Hur kunde hon vara så lugn efter igår? Inte för att det hade varit någon stor grej i sig. Inte egentligen. Hade jag blivit extra påverkad för att Alexander varit där? Jag ville inte tro det, men uppenbarligen var det bara jag som tyckt att situationen varit pinsam till bristningsgräns.

"Äh, tänker du fortfarande på det där? Slappna av, det är väl ingen som bryr sig. Men du, på tal om det. Känner du Alexander? Han verkar så bekant på något sätt."

"Nej, jag känner inte honom", ljög jag med en lätt harkling. "Men minns du inte, han gick i vår parallellklass på högstadiet. Hockeyspelare, du vet."

Om hon köpte min lögn eller inte lät jag vara osagt men hon nickade eftertänksamt och ryckte sedan lätt på axlarna och så var den diskussionen över. Vilket var en lättnad. Ju mindre vi pratade om Alexander - det förflutna eller nutid - desto bättre för mig. Jag ville inte ljuga för henne men så länge hon inte ställde några frågor så behövde inte jag komma med lögner.

Utan att kunna hejda mig sneglade jag bakåt. Alexander satt djupt försjunken i sin mobil och knackade rastlöst med en penna mot bänken. Skulle vi någonsin prata med varandra igen? Tveksamt. Vi båda hade hittills betett oss som totala främlingar. Och kanske var det precis det vi var. Främlingar. Vi var inte samma personer längre som för alla dessa år sedan, inte jag åtminstone. Och innerst inne visste jag att det brustna hjärta han en gång lämnat mig med hade läkt sedan länge. Kanske var det lika bra att lämna det där. Vi var ingenting längre och skulle aldrig bli något mer igen.

"Men han är rätt snygg, eller hur? Alexander menar jag", viskade Julia och gav mig ett lätt flin när jag mötte hennes blick.

"Ehm, nej det skulle jag inte påstå", mumlade jag men kände direkt hur det hettade till om kinderna.

"Inte? Kom igen nu Tess, har du inte hört hur det redan snackas om honom? Jag menar, han har varit här vadå, en dag? Och han är redan högst upp på allas listor över våta drömmar."

"Äh, men lägg av nu. Tycker du att han är snygg eller vad?" väste jag och hoppades innerligt att hon skulle säga nej. Svartsjukan som bubblat upp i magen var ingen bra känsla, speciellt inte när det gällde min bästa vän.

"Snygg? Absolut. Men han är inte riktigt min typ."

Det var som om jag burit världen på mina axlar för en sekund så utan att kunna hejda mig andades jag ut en djup suck av lättnad. Så pass tydlig att Julia höjde frågande på ögonbrynen.

"Ja okej, han ser väl bra ut men han är inte högst upp på min lista över våta drömmar om vi säger så. Inte för att jag har någon sådan lista men ändå."

"Jasså inte? Varför rodnar du då?"

"Jag rodnar inte, det är bara väldigt varmt här inne. Skolan borde verkligen satsa på en AC."

"Ha! Precis som i aulan då eller? Kanske är det så att någon - säger inga namn nu - men får lilla Tess hjärtat att slå lite extra?" retades hon så jag skakade irriterat på huvudet. "Ska vi slå vad? Om han nu inte får en enda liten hormon att rusa i kroppen på dig kan väl du få honom att bli kär i dig och sedan dumpa honom?"

"Och varför i hela friden skulle jag göra det? Det är ju bara elakt."

"Som hämnd för igår, något du tydligen inte släppt. Och för att jag tror inte en sekund på att du inte känner något för honom. Vilket är lite intressant. Vi har känt varandra länge så varför känns det som om jag missat något? Du har inte varit på en enda dejt eller haft någon kille - förhållande eller one-night stand - under hela gymnasiet. Nog för att jag vet att du älskar mig men gay är du inte så min fråga är; Varför inte?"

Vad skulle jag svara på det? Att Julia skulle bli en perfekt advokat, rak på sak och besvarade frågor med fler frågor. Allt hon sagt var sant. Det var ju inte så att jag fortfarande hade känslor för Alexander, men efter honom...

"Okej, visst. Bara du slutar tjata om det", mumlade jag och sneglade åter bakåt mot killarna igen.

Den här gången satt Alexander inte djupt försjunken i mobilen. Hans blick etsade sig fast mot min och jag fick svälja om och om igen för att försöka fukta halsen. Det var minnena av honom som fick hjärtat att rusa, minnena av oss tillsammans. På gott och ont, visst var det lockande att ge igen efter igår, men att få honom att bli kär i mig? En andra gång dessutom. Det var dödsdömt.