Ungdomshem>>Gruller

41. Cred till Joen

~Gray~

Det var lördag kväll när vi bestämde oss för att öppna sprit flaskorna. Vid det här laget hade även flaskans ägare avslöjat sig.

Två dagar tidigare hade jag och Ivar blivit tillsagda att gå ner till källarförrådet vi hittat flaskan i. Vår lärare behövde fler pennor och de var förvarade där nere av någon oförklarlig anledning. Av ännu en oförklarlig anledning behövde man vara två för att hämta dem. Det var nog säkert så att inte Källarmonstret skulle ta någon av oss. Men kände jag Väktarna rätt så var det mer troligt att de ville ge Källarmonstret mer mat, och därför skickades både jag och Ivar ner.

När vi skjutit upp dörren som stod på glänt såg vi honom. Joen, som hade skolkat från lektionen, stod lutad över säcken med sprit i. Dörrens uråldriga gångjärn gjorde ett fruktansvärt läte ifrån sig vilket fick Joen att hoppa till.

"Vad gör ni här?" Joen hade något galet i blicken när han vände sig mot oss.

"Vi ska hämta pennor," svarade Ivar som om det var det mest självklara i världen. Joen kolla sig om kring som om en Väktare skulle hoppa ut ur en av potatissäckarna. När han konstaterat att kusten var klar lutade han sig framåt och viskade:

"Ni råkar inte ha sett nånting här?"

"Som vadå?" Joen himla med ögonen, mumla något ohörbart och knuffa sig förbi oss.

Det var så vi kom fram till att det var Joens sprit. Hur kunde det inte vara det? Alla bevisen pekade på Joen. Därför skulle vi nu tilldela en skål till honom. Ivar höjde sin flaska och sa:

"Cred till Joen!"

"Cred till Joen!" Vi upprepade meningen, slog våra flaskor mot varandra och drack. Vätskan brann i halsen men ändå svalde jag ett flertal klunkar. Det var en känsla jag kände igen allt för väl. En känsla jag inte direkt saknat. Jag sakna mest känslan som kommer efteråt. Det jag kommer känna snart om jag fortsätter såhär.

"Fy fan, det smakar ju skit!" hostade Teo fram. Han kolla på flaskan med avsmak. "Är ni säkra på att det är alkohol och inte typ handsprit?"

"Håll käften och drick mer." Robin tog tag i flaskan och fick Teo att ta fler klunkar till av vätskan. Vi fortsatte dricka och hade det gött. Det var lite svårt att hålla ljudnivån nere. Men vi gjorde vårt bästa. Man ville ju inte bli påkommen av Väktarna med att dricka alkohol mitt i natten.

Jag kolla bort mot Teo som hade varit ovanligt tyst en bra stund. När jag såg honom märke jag att all färg försvunnit ur hans ansikte. Han satt och svaja lite och verkade inte märka av någon av oss. Teo såg ut att må skit helt enkelt. Utan att vända mig mot dem andra sa jag:

"Hörni grabbar. Jag tror Teo kommer spy."

"Larva dig inte, Leo. Han kommer inte-" Robin stannade tvärt i meningen när han vänt sig mot Teo. "Oh shit, han kommer spy." Fort som fan var han framme vid Teos sida. Robin hjälpte Teo ut på taket så försiktigt han kunde. De tog sig till takkankten och Robin höll fast i Teo så att han inte skulle trilla ner. Det dröjde inte länge förrän Teo spydde över kanten.

Jag och Ivar stod här som två fån. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Det ända vi skulle juna hjälp till me skulle vara att gå fram till Teo och ta tag i varsitt ben för att försäkra att han inge skulle glida av taket. Men det verkade inte nödvändigt.

Dagen efter var det dags att lämna tillbaka flaskorna.

Matte och Julius kunde vi se ute på gården från vårt fönster. Så dem behöver vi inte oro oss för. Robin lura bort Joen så även han var ute ur bilden. Hur många samhällsfaror behövs för att lämna tillbaka sprit flaskor? Tre tydligen. Fyra om man räkna med vår medbrottsling Robin och hans avledningsmanöver.

Vi smög in i rummet Joen delade med Matte och Julius. Rummet var självfallet tomt, helt enligt planen.

Joen hade ju varit så upprörd när han upptäckte att vi stulit hans flaskor. Så det var bara rätt av oss att lämna tillbaka dem. Men såklart var vi tvungna att tacka Joen för att vi fått låna hans dyrbara flaskor. Jag hade därför skrivit en liten hälsning på en post-it lapp. Det stod:

'Tack för lånet ;)'

Man måste ju bete sig som om man var artig och väluppfostrad även när man var i ett ungdomshem.

Flaskorna las på sängen tillsammans med lappen. Vi hörde fotsteg. Det lät som om någon gick upp för trappan. Vi skulle aldrig hinna ta oss tillbaka till vårt rum utan att bli sedda. Utan att säga ett ord, slängde vi oss på golvet och kravlade in under varsin säng.

Dumdristiga som vi var hade vi inte stängt dörren när vi begick vårt inbrott. Så vi kunde höra deras konversation när de kom närmare oss.

"Robin du är ju helt väck." det var Joens röst. Han var nära. "Hallucinerar grävlingar och allt möjligt." Så det där var Robins idiotsäkra plan? Att låtsas att han såg grävlingar. Det finns väl fan inte grävlingar i Norrland.

"Ja, du har nog rätt. Bäst jag dricker lite vatten eller nåt."

"Jag tror att en lobotomi skulle fungera bättre," mumlade Joen, och rösten kom närmare. Robin verkar inte ha hört Joens kommentar dock, då man inte hörde något svar från honom. Joen kom fram till sin säng. Sängen jag gömde mig under. "Matte!" Joen skrek och sprang iväg. Jag kolla på Ivar som låg under sängen mitt emot mig. Utan att säga ett ord kom vi fram till att det var säkert att krypa fram igen. Tillsammans smög vi alla tre tillbaka till vårt rum där Robin vänta på oss.

När vi var i säkerheten av vårat eget rum kom Joen och Matte upp för trappan. Jag såg en glimt av dem innan dörren stängdes. Det var omöjligt att hålla tillbaka skrattet när vi hörde hur Joen och Matte skrek på varandra.

"Oj, vad triggade de blev," fick Robin ur sig mellan skratt. Fler rop och skrik hördes utifrån. "Det låter som de locka till sig Väktarna."

"Bäst vi håller oss undan i så fall." Ivar hade rätt. Det var bäst att vi gick och la oss tidigt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ett nytt kapitel woow. Shout out till alla ni som kom tillbaks och fortsatte läsa efter att jag varit borta i två år. Legender är ni asså

/J