Ungdomshem>>Gruller

19. Nekad glädje

~Gray~

Hon neka mig just en av de få saker som gör mitt liv meningsfullt just nu. Musik. Jag hade varit här ett tag nu och uppfört mig hyfsat, trodde jag iallafall. Jag hade gått till Linda för att frga om jag skulle kunna få något så jag kunde lyssna på musik. Hon sa nej. Jag försökte förklara att jag skulle må mycket bättre om jag fick lyssna på musik men hon bara ignorera mig. Hon skicka iväg mig med tårarna i halsen. Jag slängde mig ner på min säng och tårarna börja rinna. Jag hörde dem andras oroliga rösten som försökte få kontakt med mig. Jag brydde mig inte om vad dem hade att säga, dem kunde inte hjälpa mig. Ingen kunde hjälpa mig nu. Jag behöver musik för att överleva, fattar inte hur jag klarat mig såhär länge. De är ett mirakel, men just nu önskar jag att jag inte klarat mig. Att jag gått under på grund av den överväldigande sorg jag kände. Musiken var de ända som gav mig hopp om att jag någon gång skulle komma härifrån. Utan den blev jag omringad av ett mörker. Jag hörde inte längre vad de andra sa. Jag kände mig tom utan musiken hos mig. Ingen av dem jag hängde med hade något att lyssna på musik på heller så jag kunde inte lyssna med någon annan. Allt var meningslöst, men jag hade inte längre någon ork för att göra något åt de. All energi bara försvann när jag blev nekad glädjen av musik. Hon brydde sig verkligen inte om mig, ingen här gjorde de. Jag var helt ensam i ett krig mot mig själv och mitt förflutna. Den glädje jag jobbat med att bygga upp var nu som bortblåst. allt som fanns kvar var ett tomt skall som man skulle kunna kalla mig. Men utan musiken var jag inte mig själv.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Den här delen är typ inspirerad på något som hände alldeles nyss då min syster hindra mig från att lyssna på musik. Kort kapitel jag vet men orkar inte längre.

//J