Ungdomshem>>Gruller

7. Varför vi är här

~Gray~

Robin var precis klar med sin guidade tur. Jag följde efter alla dem andra ut genom dörren då vi gått tillbaks till huset för att hämta mat. Vi gick ner för kullen mot bryggan. När vi kom fram satte vi oss ner, jag och Ivar satt på kanten så att våra fötter var i vattnet. Vattnet var varmt även fast de bara var slutet av juni. Vi åt smörgåsarna och sen satt vi bara där och prata. Teo mata mest fiskarna med sin smörgås men han åt väl innan han kom hit antar jag.

"Så varför du här?" Frågade Robin Teo efter ett tag. Han svarade inte utan bara kolla bort." Vi kan berätta varför vi är här så kanske de känns bättre." Fortsatte han och Teo nickade."Jag och mina polare total förstörde en lekpark. Sen när vi var klara söp vi oss fulla, skar sönder mina handlingar och målade med blodet." När han var färdig sträckte han fram handlederna för att visa oss ärren. Dem såg ut att ha varit ganska djupa från början men jag antar att dem fått lång tid att läka."Dem skicka mig hit för att dem trodde jag var självmordsbenägen. Ivar din tur."

"Mina föräldrar slängde ut mig så jag hamna på gatan. Jag sluta gå till skolan börja dricka och snatta. Sen börja göra lite mer grövre brått och dem skicka mig hit." När han var klar kollade han upp mot mig och våra blickar möttes. Vi satt i tystnad. Jag hade helt glömt bort att jag också skulle berätta varför jag var här.

"Leo din tur." Sa Robin lugnt men jag kunde höra nyfikenheten i hans röst, jag hade ju inte heller berättat varför jag var här.

"Jo jag knarka, drack, skolka, snatta och klottra sen så fick soc reda på de och skicka mig hit." Jag berättade inte att jag skar mig för dem behöver inte veta, de är ändå inget viktigt. De va dock en av dem större anledningarna till att jag va här men de behöver inte dem veta. Teo såg lite innan han börja berätta:

"Jag blev skickad hit för att bota min anorexia." Mumla han tyst men vi hörde ändå. Nu när jag tänker på de ser han ganska liten ut. Han hade ganska stora kläder på sig vilket gjorde att han vid första ögonkastet inte såg så liten ut. Han vände bort blicken från oss och såg ut som om han skämdes. Robin la en arm runt hans axel och sa:

"De är okej vi alla är ju här för en anledning liksom." Teo log uppskattande mot honom. Resten av dagen hängde vi på bryggan eller i vårt rum och bara prata om lite allt möjligt. Vi glömde helt bort tiden så vi missa både lunch och middag, vilket jag tror Teo inte sörjde särskilt mycket. Vi märkte inte hur sent det var när Mats kom och sa att de var tio minuter kvar tills rummen låstes. Vi borsta tänderna och bytte om, jag tog på mig samma byxor jag haft på mig kvällen innan. Jag hade ganska svårt att somna men de är jag vann vid. Jag kollade på klockan och märkte att den var 3 på natten. Jag brukade vara vaken sent i vanliga fall, ibland sover jag inte alls så de var inte något nytt för mig. Jag hörde ett svagt ljud från andra sidan rummet, det lätt nästan som mitt namn. Jag låg tyst tills jag hörde det igen, den här gången lite tydligare.

"Leo?" Det var Ivar.

"Aa" svarade jag lågt, varför vi viskade vet jag inte.

"Kan du inte heller sova?" Fråga han sen.

"De är fan svårt att somna faktiskt." Han skratta lågt.

"Vill du komma hit bort så kan vi prata lite? Jag menar ingen av oss kan ju sova så varför inte göra något under tiden." Jag reste mig upp och gick bort till hans säng, han hade flyttat på sig så att jag skulle få plats. Jag la mig ner och kolla upp på honom.

"Vad ska vi prata om?"

"Hade du någon flickvän innan du kom hit?" Frågan förvånade mig. 

"Nej, du då?" Jag hoppades verkligen att han inte haft det, jag vet inte riktigt varför men han är min. Nej inte min! Jag vet inte vad jag håller på med.

"Eeh jag hade ingen flickvän för..." Börja han.

"Vadå?" Fråga jag nyfiket och flyta mig närmare så jag kunde höra bättre. Han tog ett djupt andetag innan han fortsatte:

"Jag är inte så intresserad i tjejer." Jag blev chockad av dem orden. Jag hade aldrig kunnat tro att han skulle vara gay.

"Så du är gay?" Var de ända jag fick fram. Han nicka skamset till svar. Jag flyta mig närmare innan jag viska."Jag med." Och våra läppar möttes.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Nu börjar de hända saker. Btw jag har inte varit hemma överhuvudtaget på tre dagar. Man gör mycket för en vän säger jag bara.

//J