Ungdomshem>>Gruller

38. Genderswap?!

Förlåt jag fick en konstig idé och här är resultatet. Ifrågasätt inte de här bara acceptera de.

Såååå

Teo aka Kladd = Teodora men kallas fortfarande Teo

Leo aka Gray = Leonora men kallas fortfarande Leo

Ivar aka Buller=Indra

Robin är bara Robin dem andra få ni lista ut själva så here we go

~Gray~

Andas in, och andas ut. Jag tog djupa andetag för att behålla lugnet efter min oönskade dröm. Indra låg med huvudet vilandes mot min bröstkorg som höjdes och sänktes i takt med mina andetag. Hon såg så fridfull ut där hon låg men mina bröst under sig som en kudde. Vi hade varit i ett förhållande i nån månad nu men ingen av väktarna misstänkte något då de inte var konstigt att tjejer var så intima med varandra. Våra rumskamrater Robin och Teodora, eller Teo som vi kallar henne hade också något på gång. Återigen misstänkte ingen något. Dem har till och med kysst framför han som styr stället, också känd som den mest homofobiska människan på denna jord och kommit undan med de. Jag märkte ganska snabbt efter mitt uppvaknande att jag inte var den ända som vaknat. Robin och Teo låg nämligen och hångla under deras täcke. Av de jag kunde se så var Robin shirtless men jag var vann vid de här laget. Hon valde att inte ha på sig varken tröja eller bh för de nästa då hon tycker de är onödigt. Dock har hon alltid på sig något när hon är utanför vårt rum då väktarna en gång sattit på henne en tvångströja då hon blottat sig framför nån soc tant som kommit och inspekterat stället. Helt ärligt så tror jag att hon inte ens äger en ordentlig bh. Teo som den överbeskyddande bitchen hon är glor ilsket på alla som ens lägger en blick på Robin då hon visar lite för mycket. Ett klick hördes från dörren och den gled upp. Två huvuden stack upp under Teodoras täcka och kolla förvirrat mot ljudet.

"Ni är fria att lämna rummet." sa väckaren vid namn Emil och kolla uttråkat mot oss.

"Jag som trodde vi var inlåsta på livstid." Svara Robin ironiskt vilket fick Teo att skratta.

"Tyvärr inte." var de svar vi fick. "Leonora tar du och väcker Indra så ni kan komma ner och få vidare instruktioner för dagen." han lämna sen rummet följd av dörren som slog igen efter honom. Försiktigt skaka jag liv i min sovande flickvän. Hon gav ifrån sig en lång gäspning innan hon tillslut öppnade ögonen för att möta mina.

"Sovit gott?" Fårgade jag på automatik.

"Ja och de underlättar ju när man har en so snygg kudde." svarade hon skämtsamt. Jag gav henne en snabb kyss innan vi anslöt oss till våra kumpaner i vår färd ner för trappan. När vår resa hade nåt sin slut destination möttes vi av resten av ungdomarna här. Vi satte oss vid vårt vanliga sällskap bestående av Samantha, Liam och Hailie. Dem satt som vanligt vid bordet längst bort från dörröppningen. Precis som alla andra dagar då vi hade morgon möten så fick alla inte plats vid vårt bord då de bara fanns 6 platser. Teo var alltid snabb med att erbjuda sig att sitta i Robins knä vilket hon aldrig sa nej till. När alla var närvarande tystnad vi direkt. De har då Lars kom in i rummet. Han var den som styrde och ställde här. Han hade man respekt för. Hade man inte de kunde man verkligen åka illa ut. Jag får fortfarande mardrömmar från senaste gången jag inte gjort som han sagt.

"Är alla här?" fråga han kort medans han blicka utt över oss. Han räkna tyst medans han granska oss. "Teodora snälla sätt dig på en egen stol." utan ett ord reste sig Teo upp och gick bort till andra änden av rummet där de fanns en ledig plats. Robin hade ren ilska i blicken då hon mest av oss alla såg den smärta Teo kände just nu.

"Att ni aldrig kan vara ifrån varandra de är barnsligt. Jag vet att ni är bästa vänner men ni behöver inte vara med varandra hela tiden" påpeka Emil barskt. Tårar bildades i Teos ögon vilket fick Robin att bli ännu argare.

"Iallafall." fortsatte Lars."Från och med idag så kommer er utbildning att fortsätta. Sommaren är över för er också oavsett er tillvaro. Ni kommer följa samma schema oavsett ålder. Lektionerna börjar om en timme. De var allt." När han avslutat sitt lilla tall gick han tillbaka till sitt kontor. Så fort han var utom synhåll for Robin upp och fram till Teo som längre inte kunde hålla in tårarna. Vi alla förstod att vi skulle låta dem vara ett tag, iallafall tills Teo lugnat ner sig. Ett schema hade fästs på anslagstavla som befann sig mitt på vägen i det rektangulära rummet. Ovetande om vilken dag de var gick vi ändå fram till pappret. En av väktarna jag inte kunde namnet på informera oss om att de var torsdag så vi kollade på torsdagens schema. Vi skulle börja med matte vilket var något av de tråkigaste som fanns. Visst de kan vara intressant om man har en engagerad lärare men vi skulle ha någon gubbe från kommunen som knappast kan gilla sitt jobb om han måste vara här med oss. Besvikna på dagens upplägg gick vi till Robin och Teo som nu hade lugnat ner sig men hade fortfarande rödsprängda ögon. Robins hand upprepade en lung cirkulär rörelse på Teos rygg medan hon viskade lugnande ord i hennes öra. Ord vi inte kunde urskilja men dem fick Teo att kunna andas normalt igen.

"Vad har vi första passet." frågade Robin i ett försök att bry sig men vi alla visste att hon inte gjorde de.

"Matte." svara Indra dystert. Detta fick Robin att sucka djupt. Hon hatar matte mer än något annat. Eller nej hon hatar definitivt Lars mer men de är nog de ända undantaget. Vi bestämde oss för att sitta vi bryggan innan vi skulle behöva vara i ett kvavt rum och lära oss ekvationen eller något liknande. Bryggan var vår plats. De var där vi kunde prata skit om folk och Robin kunde gå runt utan tröja. Bryggan skymdes av ett träd stycke så ingen kunde se eller höra vad som hände där. De var de ända stället vi kunde vara fria på.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag skriver de här mitt i natten därför är de ganska skevt. Jag är ett övertrött crack head vad ska jag säga. De här blev ett ganska långt kapitel även fast de är speciellt. Hoppas ni gillar de iallafall.

//J