Ungdomshem>>Gruller

30. Återförenade

~Gray~

Jag vakna inte med Ivar vid min sida som jag trodde jag skulle . Jag var dock inte ensam. Runt omkring mig fans en barnfamilj och ett äldre par men de var ingen av dem som avbröt min sömn. Över mig stod en sköterska och skaka mig lätt. Jag blängde mot henne men hon besvara min ilska med en vänlig blick.

"Vart är Ivar?" Fråga jag med sömnig röst. 

"Din ehm vän, Ivar? Han gick och hälsa på Robin Khatiri avdelning 17 sal 9, jag skulle-" Men längre hann hon inte säga innan jag for upp och sprang mot sal 9. Först sprang jag fel, jag sprang in i sal 9 fösta avdelningen jag kom in till där flera doktorer stod lutade över en tillsynes livlös kropp. Jag skynda mig ut och fortsatte mot avdelning 17. Denna gång öppna jag dörren försiktigt. Inne i salen låg Robin på en sjukhussäng med massa slangar som gick från hans arm till flera apparater jag inte kunde namnet på. Ivar satt på en brits bredvid Robins säng. När jag kom in tystna Ivar och Robin vände sig om. Han hade den där typisk slangen i näsan som folk brukar ha i filmer när dem ligger på sjukhus. Jag var direkt fram till Robin och omfamna honom. Han hade inte på sig en tröja med hade bandage runt magen vilket dolde hans abs som han så ofta välsigna mänskligheten med. 

"Ivar höll precis på att berätta vad som hände." Sa Robin med svag röst.

"Jag skulle precis berätta vad som hände med Teo men du kan få göra de om du vill, du var ju med honom hela tiden." Svara Ivar och titta menande på mig. De märktes att han verkligen inte ville berätta för Robin vad som hände med Teo.

"Vad har hänt med Teo?" Fråga Robin blixtsnabbt och kolla på mig. Jag sucka lågt innan jag börja berätta. Jag berätta hur Teo slagit i huvudet i marken, hur ambulansen kommit, att jag höll hårt om hans han i ambulansen i hopp om att på så sätt inte förlora honom. Robin satt tyst medans jag berätta. Han avbröt mig inte och när jag var klar satt han bara där i tystnad.

"Hur är de?" Fråga Ivar oroligt. Robin bara ryckte på axlar och kolla bort.

"När får jag träffa honom?" Hans fråga var enkel men hans röst var lågmäld.

"Läkarna sa att ni båda måste vila ett tag till men förhoppningsvis imorgon om allt går bra." Ivars svar fick Robins ögon att fyllas med hopp, även om de var lite så var de iallafall hopp. Ganska plötsligt blev vi utskickade av en sköterska. Hon nämnde att vi skulle bli hämtade så jag antar att vi skulle bli bortförda av väktarna. Som jag trodde stod de två väktare utanför Robins rum. Den ena tog tag i mig medans den andra tog Ivar. Dem försökte föra oss mot utgången men jag slet mig loss från väktarens grepp.

"Jag kan gå själv." Snäste jag och gick ut.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Har inte skrivit något på ett bra tag. Ska försöka ladda upp regelbundet igen. Vet dock inte hur de kommer gå.

//J