Ungdomshem>>Gruller

36. Yaas I'm Back

~Gay~

Nu hade jag varit sängliggande i över en vecka. De är inte så att jag inte försöker ta tag i livet men jag har absolut ingen motivation. Men just denna dag tänkte jag göra något åt det. Jag rulla långsamt ut ur sängen och landa på golvet med en dov duns då täcket jag drog med mig dämpa fallet. Förvirrad kolla Ivar mot mitt håll.

"Ehh är du okej?" Ivars fråga eka genom de fortfarande ganska tomma rummet. Jag kolla på honom med  en blick som vi skulle kalla dead inside om jag inte var så deppig. Jag krälade iväg mot dörren utan att säga ett ord. Nu stirrade även Robin och Teo på mig. Ingen av dem stoppa mig då jag fortsatte genom korridoren och mot trappan. Mitt oroväckande beteende fick Lisa som gick förbi att backa långsamt. Ingen av dem andra reagera för äns jag kom fram till trappan och tumla ner för de 17 trappstegen. Alla tre for upp och for efter mig ner. Till och med Teo som fortfarande var lite omskakad. Där låg jag längs ner i trappan, inlindad i täcket jag lyckats få med mig ner. Jag hade slagit i flera kroppsdelar under fallet men jag brydde mig inte riktigt.

"Oh fuck!" Hördes en röst.

"Är han död?" Sa en annan.

"Klart han inte är!" Sa den tredje.

"Är du säker på de?" När dem orden hördes börja jag röra på mig igen med sikte på dörren.

"Ja där försvinner masken igen." Innan dem hann stoppa mig försvann jag ut genom ytterdörren men lämna täcket bakom mig. Jag rulla ner för backen utan att bry mig om vad jag stötte på. Tillslut så kom jag fram till skjulet nere vid sjön. Inte förräns nu satte jag mig upp och lutade mig mot skjulet. Långt uppe på kullens top såg jag mina tre kumpaner springa ner mot mig. Dem kom fram till mig, anfådda och andades djupt.

"Hur fan kom du hit så snabbt?" Flämtade Teo fram.

"Jag rulla." Svara jag kort och enkelt. Dem andra satte sig bredvid mig utan att säga ett ord. Vi prata långt in på dagen. En efter en försvann mina ädla vapendragare. Eller ja Robin och Teo gick iväg tillsammans, antagligen för att knulla för typ tredje gången den här veckan. Jag var ständigt i min säng så de var oundvikligt att alltid höra dem. De är verkligen märkligt hur ofta dem gör de nu för tiden. Jag tror väktarna börja misstänka något då dem behöver tvätta deras lakan allt för ofta. Jag la huvudet i Ivars knä och allt kändes perfekt för ett ynka tillfälle.

"Vad behöver jag göra för att du ska må bättre?" Fråga Ivar försiktigt.

"Ha sex med mig." Mitt svar var kallt och känslolöst. "De brukar fungera när jag mår såhär.

"Jag tänker inte ha sex med dig bara för att de har fungerat förut." Svara Ivar med en ton av sarkasm i rösten.

"Jaha då får jag väl förmultna här och nu." Min monotona röst gjorde situationen komisk. Ivar skratta åt mina ord och kysste mig lätt. Den känslan som gjort mig så lycklig förut kändes främmande. Inget kunde dock förstöra de här tillfället.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Yo jag lever. Okej jag vet inte vart de kom ifrån. Iallafall jag är frisk... Typ. Jag är fortfarande sjuk i huvudet men de får man leva med. Men ja nu ska jag begrava mig levande efter alla mina synder.

//J