24. Tecknade känslor

461 16 6
                                    

~Gray~

Pennan for över pappret och lämna gråa sträck efter sig. Ibland blev sträcken mörkare och ibland blir dem nästan osynliga. Linjerna korsades, slutade när dem mötte varandra och suddades ut när när handen som höll i pennan åkte över dem. Små figurer börja bilda sig på pappret. Fyra små figurer framför vad som såg ut att vara ett hus. En av dem var väldigt lång medans dem andra var mycket kortare. Efter ett att märkte jag att de var oss han rita. Teos handrörelser var så noggranna och uträknade i minsta detalj. Han sudda bort onödiga linjer och fyllde i dem som tynat bort. När han färdigställt teckningen gjorde han ett slarvigt T uppe i högra hörnet. 

"Va fin den blev."Sa Robin och kolla på teckningen Teo målat. De var nog första gången jag hört Robin säga dem orden och faktiskt varit seriös. Teo log uppskattande mot honom.

"Tack."Svara han med svag röst. Han hade precis haft terapi så han var mentalt svag för tillfället. Robin satte upp bilden på vägen som redan var beklädda med flera andra målningar. Dem flesta hade Teo gjort men vi andra hade också bidragit. Eftersom väktarna inte lita på mig fick vi inte ha nålar för att sätta upp bilderna, istället fick vi kludd eller häftmassa eller vafan man nu vill kalla de. Jag hade märkt att målning fick Teo att koppla av, han blev mindre dyster efter hans terapi och han blev mycket mer öppen om sina känslor. I de svaga solljuset såg man tydligt de sågmärken Robin lämnat på Teos hals. Dem var fortfarande inte riktigt ihop men man märkte att dem börja närma sig de stadiet. Jag kolla ner på de hittills tomma pappret framför mig. Inspirationen fanns inte hos mig just nu. Istället la jag ifrån mig papper och penna för att gå och lägga mig istället. Jag ville lägga mig hos Ivar men kunde inte göra de då vi inte ville att Mats skulle se oss när han kom för att låsa. Men så fort jag hörde klickljudet från dörren då han vred om nyckeln smög jag över till Ivars säng. Hans armar omslöt mig då jag sakta sväva bort till drömmarnas rike.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag sitter och gråter för att två personer jag ser upp till gilla en av mina bilder på instagram, min familj tycker nog att jag är galen eftersom klockan är halv två.

//J

Ungdomshem>>GrullerWhere stories live. Discover now