Ungdomshem>>Gruller

22. Har inge namn på denna del undra mest hur långt ja kan skriva iaf alla dör

~Gray~

Pop. Pop. Pop. Jag fascinerades av hur majskornen omvandlades till popcorn. Jag är alldeles för lättroad. När jag var liten bruka jag alltid kolla på när vi poppa popcorn hemma. Mina ögon vattnades av tanken på mitt hem och min familj, livet utanför ungdomshemmet. Snabbt titta jag bort från kastrullen för att inte bryta ihop. Jag reste mig upp och gick ut ur köket och in i matsalen. Inne i matsalen hade alla bord ställts åt sidan, på golvet låg de ett tiotal madrasser med tillhörande täcken och kuddar. Vi skulle kolla på film, alla ungdomar som bodde här. Vi var totalt tio stycken; Jag, Ivar, Robin, Teo, Matte, Joen, Hugo, Samuel, någon som hette Julius och så Lisa, den ända tjejen av oss ungdomar. Jag gick bort till hörnet lägst bort där våra saker fanns. Ja la mig ner på madrassen vi hämtat från vårt rum. Efter knappt en minut föll Ivars kropp ner bredvid mig.

"Allt okej?" Fråga han och gav mig en fundersam blick. Jag nick kort till svar."Får jag se din arm?" Den frågan gjorde mig irriterad, Jag hade lovat honom att inte skada mig igen, så varför lita han inte på mig.

"Nej du får inte se min arm." Snäste jag tillbaks, lite otrevligare än vad jag hade tänkt.

"Varför?" Fråga han oroligt och flytta sig närmare mig.

"För jag lova att inte skära mig igen så då borde du lita på mig." Gav jag till svar och vände mig så vi nu låg ansikte mot ansikte.

"Om du nu inte gjort något varför visar du mig inte då?" Hans frågor börja bli fåniga nu. Snabbt drog jag upp tröjärmen. Han inspektera den noga tills han konstatera att de bara var gamla sår.

"Sa ju att jag inte gjort något." Muttra jag surt och vände mig bort från honom. Jag är helt säker på att han skulle säga något till svar men just då kom Robin och Teo ut ur köket med Fyra stora popcorn skålar. Dem dela ut tre av dem men behöll en åt oss. Vi var tvungna att flytta på oss då Robin och Teo var för tjocka för att få plats. Vi hade bara tagit med två madrasser från vårt rum, Ivars och Teos. Jag och Ivar trängde ihop oss på hans madrass medans Robin och Teo lätt fick plats på Teos madrass då han var så liten, ändå så satt Teo i Robins famn. I vanliga fall skulle jag inte vara missnöjd med att ha Ivar så nära mig som möjligt. Men nu hade vi precis haft ett mini bråk så jag njöt inte de minsta av hans närvaro. Några väktare släkte lamporna och satte igång filmen. Dem låste dörren in i köket och dörren ut i hallen. Vi skulle spendera natten i matsalen så dem var tvungna att låsa in oss. Som alla andra vuxna trodde väktarna att vi fortfarande var typ 9 år, dem satte på Ratatouille. Jag klaga inte då jag tyckte den filmen var ganska bra men dem kunde ju ha tagit något som inte är en barn film. Innan ens filmen hunnit starta ordentligt kände jag Ivars läppar mot mig öra.

"Förlåt." Viska han så ingen annan skulle höra."De är klart jag litar på dig, jag är bara orolig för dig." Hans ord fick mig att må lite bättre. Jag vände mig om och kysste honom. Jag kunde höra Robin sucka åt oss men jag visa honom bara långfingret och fortsatte kyssa Ivar. Filmen tog slut snabbare än jag trott den skulle gör. Popcornen hade tagit slut ungefär halvvägs genom filmen. Projektor stängdes av och vi omslöts av nattens mörker. Jag la mig tillrätta intill Ivar varma kropp. Hans armar drog in mig i hans famn. I vanliga fall skulle alla vara vakna och prata ett tag till men vi alla visste att väktarnas sovsal låg precis utanför oss så vi våga inte. 

"Aj Teo du gör mig steril." Robins röst bröt tystnaden som bildats i rummet.

"Teo ta de lugnt med honom." Mumla någon från andra sidan rummet, troligen så var de Hugo då han halvt sov redan innan filmen börjat.

"Ja sluta försök kastrera honom, han är ingen hund." Kontra Samuel lika trött som Hugo. Av ren nyfikenhet stack jag upp huvudet för att kolla vad Teo egentligen gjort. Jag var försent ute då Te redan lagt sig ner i Robins famn. Jag sjönk ner på den hårda madrassen igen och försökte somna. Jag drömde om hundar med Robins ansikte som blev jagade av Teo som höll en sax i högsta hugg.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag har skrivit två delar på en dag... Märks de att jag inte har något liv eller? Man kunde bara ha 80 tecken i titel och jag hade skrivit typ 15 rader innan jag märkte de.

//J