Man skulle kunna säga att Leo hade ett ganska fucked up liv. Han rökte på, drack, snatta, klottra, skar sig och var nästan aldrig i skolan. Men de var liksom ingen som brydde sig. Alla bara strunta i de tills dagen då soc fick reda på vad han gjorde...
Dem hade inte hittat Ivar under natten. Inte heller under förmiddagen. Vi hade blivit beordrade att lämna vårt rum då dem skulle göra en genomsökning. Robin och Teo trodde nog att de var för att Ivar rymt men jag visste att de inte var så. Dem sökte igenom rummet för att hitta rakbladet jag skärt mig med. Dem verkar ha hittat den tillslut då dem kom ut igen.
"Ska vi gå ut eller...?" Frågade Teo osäkert.
"Ja vi kanske kan hjälpa dem leta efter Ivar." Föreslog Robin och jag nicka. Jag hade fortfarande inte sagt ett ord till dem sen jag kom tillbaks från Linda. Vi gick ut och börja leta. Vi gick bort till bastun, ingen Ivar. Vi kollade i skogen, ingen Ivar. Vi gick till bryggan, ingen Ivar men Matte, Joen, Hugo och en annan kille jag tror heter Samuel stod där och fiska.
"Hej!" Sa Hugo när han såg oss komma gåendes mot dem. Robin och Teo svara med ett varsitt 'Hej' men jag bara log mot honom.
"Har dem hittat Ivar än?" Frågade Matte med oro i rösten. Teo skaka uppgivet på huvudet till svar.
"Har ni någon aning om vart han kan ha tagit vägen?" Frågade Joen sen. Återigen skaka Teo uppgivet på huvudet. "Hoppas dem hittar honom snart, de finns en del björnar här och man vill ju inte att dem ska få tag i honom." Matte sa de i vanlig samtalston som om de inte var något speciellt. Skuldkänslorna började nu krypa sig fram. Det var mitt fel att Ivar var borta, jag svek honom. Allt är mitt fel. Jag kände hur tårarna brände i ögonvrån, men jag tänkte inte låta tårarna vinna. Jag blinkade flera gånger för att få bort tårarna och de verkade fungera. Vi bestämde oss för att kolla i båthuset, eller rättare sagt Robin och Teo gick dit och jag följde efter. Vi hittade ingen Ivar där heller, vilken överraskning. Vi gav istället upp, han skulle ju komma fram för eller senare. Jag följde efter Robin och Teo tillbaks till bryggan där dem andra satt. Samuel hade fått upp två fiskar och Hugo fick upp en som han släppte i vattnet igen då han var vegan. Jag blev erbjuden att prova fiska men jag avstod. Jag hade inte lust att fiska just nu, inte när Ivar var borta. Vi satt på bryggan flera timmar, dem fiska, dem prata men jag var mest tyst, bada fötterna i det svala vattnet, Teo och Robin bada med kläderna på igen och jag bara satt där i tystnad.
"Leo är det något som är fel?" Frågade Hugo försiktigt. Jag kollade på honom och skakade långsamt på huvudet. "Är du säker?" Tårarna trängde i ögonvrån men jag höll tillbaks dem och nicka bara till svar. Hugo sucka."Om du säger de så men jag vill bara att du ska veta att jag finns här för dig." Jag log uppskattande mot honom men kolla snabbt bort. Jag gilla inte att ha ögonkontakt med folk för länge, de kändes obehagligt. Vi hörde en gonggong en bit bort vilket jag lärt mig betyder att vi ska gå dit. Väktarna hade tydligen ordnat korv som vi skulle grilla, men varken jag eller Teo åt. Ingen märkte de dock för de var så många där på en och samma gång. Jag kände mig så ensam. Även fats Robin och Teo alltid var med mig kändes de ändå tomt. Det var ett stort hål där Ivar skulle vara. Men nu var han inte där längre, allt kändes meningslöst. Jag ville inte äta, inte prata, inte sova, inte ens leva. De ända jag gjorde resten av dagen var att ligga i min säng och stirra in i väggen. Teo försökte prata med mig men jag bara ignorera honom. Jag hade ingen motivation att göra saker. Jag ville bara sjunka in i madrassen och försvinna till en plats ingen kunde hitta mig, där ingen skulle sakna mig.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Fan vilket deprimerade kapitel. Bara så ni vet så skriver jag alla kapitel i förväg. När jag skriver de här så la jag ut del 5 för någon dag sedan. Ingen bryr sig men aja. Jag ska bara skriva så de blir 666 ord så aaa.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
