Ungdomshem>>Gruller

32. Blodet Droppar

~Gray~

Tre dagar. Under tre dagar hade ärren över mina armar kliat skoningslöst. Flera gånger hade jag av misstag rivit upp den lila-röda huden där såren en gång varit. Jag satt nu på golvet mitt i vårt rum blod rinnande från flera sällen på mina armar. Teo halv låg i sin säng och iakttog mig. Det kliade konstant om de var för att såren läkte eller myggbett visste jag inte, antagligen båda. En efter en droppade den röda substans från mina sår ner på golvet. Utan förvarning kom Ivar in i rummet. Han slog nästan till Teos säng när han svängde upp dörren. Han stanna upp i sina rörelser när han såg mig på golvet. Innan han hann säga något avbröt jag honom:

"Ifrågasätt inte, de kliar." Han sa dock inget utan gick bara in i badrummet. Han kom ut med förstaförbandslådan som vi på skämt skrivit andra förbandslådan på. Utan ett ord tog han fram plåster och plåstra om mina sår. Jag satt bara helt tyst och granska honom när han försiktigt applicera plåster över mina öppna sår. När han var klar gick han tillbaks med förbandslådan och slängde skräpet. Han kysste mig lätt på kinden innan han sa:

"Syns sen, har kökstjänst nu."Och gick sen ut ur rummet. Nu satt jag här på golvet med kinder som hettar. Vi hade varit ihop i ett bra tag nu men ändå så fick han mig att känna såhär. Han fick mig att känna fjärilar i magen om och om igen. Jag vet inte hur han lyckades men på något sätt fick han mig att framstå som om en mellanstadie flicka som har en crush på en kille i sin klass. Nu är de ju inte riktigt så men han får mig alltid att känna som de. Någon dag tänker jag ta reda på hur han gör. Men inte idag. Idag skulle jag och resten av alla ungar här (-Teo som fortfarande var för sjuk för att gå upp ur sängen) hjälpa till att måla om huset. Just nu hade huset en vanilj vit färg. Meningen var att vi skulle måla om huset så att det fick tillbaks sin kroniskt vita färg med grön dörr och röda fönsterkarmar. Vi skulle börja direkt efter lunchen som Ivar just nu tilllaggade. Dagen efter Teo kom tillbaka blev vi indelade i 4 grupper. Grupp 1 var Robin (som fortfarande inte kommit tillbaka) Hugo och Lisa. Grupp 2 var Matte, Joen och Samuel. Grupp 3 och 4 bestod bara av två personer var, 3 hade Ivar och Julius. Jag var i grupp 4 tillsammans med Teo. Vi hade nästan inga uppgifter alls. Troligen för att Teo fortfarande såg dubbelt och nästan spyde varje gång han ställde sig upp. Han kunde halvt sitta upp ett tag men att stå upp gick bara inte. Troligen så fick han problem med balansnerven när han slog i huvudet. Han hade klarat av att gå den korta biten genom huset och upp för trappan då sjukhuspersonalen gav honom smärtstillande eller något liknande på vägen hit. I början hade väktarna försökt tvinga Teo att göra saker då dem påstod att han bara var lat som inte gjorde något. Men efter att han spytt galla över åtminstone 2 väktare gav dem upp. Dem låter honom vila och ta de lugnt så länge han ville och behöver. Efter att Ivar gått fans de inte så mycket mer att göra så jag la mig ner på min säng och kolla upp i taket. Minuterna gick. De ända som hördes var ljud nerifrån och mina egna djupa andetag. Jag kände hur jag börja somna men innan jag hann göra de kände jag hur någon tog tag i mig. Blixtsnabbt öppna jag ögonen och kolla mig omkring efter potentiellt hot. De visa sig att de bara var Ivar som skulle hämta mig då maten var klar. En ljuvlig doft kom in smygandes och jag glömde allt vad sömn heter.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Har fått tillbaks lusten att skriva igen så de är ju kul. Är dock bortrest så de kommer inte så många kapitel men jag ska göra allt jag kan.

//J