Ungdomshem>>Gruller

23. Värmeslag

~Gray~

De var lördag. En vanlig, trist lördag. De va för varmt för att gör nånting över huvud taget. Vi alla låg utmattade i varsin säng, plågade av den obarmhärtiga värmen. Vi hade försökt ta skydd i källaren men den instängda värmen där gjorde de knappast bättre. De här var första gången sen jag kom hit som jag faktiskt hade på mig kortärmat. Robin hade kollat häpet på mina sår men Teo gav honom en varnande blick så han fråga inget. Fönstret som vi nu fick öppna stod på vid gavel, likaså gjorde dörren vilket skapade ett korsdrag som hjälpte lite mot hettan. Vi alla var uttorkade men för trötta för att göra något åt de. Det hördes en knakning från dörren och alla våra blickar drogs till öppningen. Där stod den väktare jag tror hette Emma. Hon gav oss ett fejkat leende och kom in i rummet.

"Ni behöver vätska när de är såhär varmt." Hon ställde ner en tillbringare med vatten och några glas på bordet i mitten av rummet. När hon gått var de ingen av oss som gjorde ett försök att komma upp och dricka lite. Efter en kvarts tvekande drog jag mig upp ur sängen och gick fram till bordet. Jag hällde upp ett glas vatten och börja dricka. Jag kände mig bättre men svetten rann fortfarande ner för ryggen. 

"Leo..." Mumla Ivar från sin säng.

"Vad är de?" Mumla jag tillbaks.

"Vatten." Han sa de nästan ohörbart. Jag tag med att glas vatten till hans säng.

"Fan va lat du är din säng är närmare vattnet än vad min är." Svara jag skämt samt när jag gav honom vattnet. Han blängde på mot mig när han börja dricka vattnet. Robin och Teo hade nu också dragit sig fram till vattnet. När Ivar druckit lite vatten satte han sig upp. Jag märkte hur han blick brände mot mina ärrade armar. Generat drog jag armarna mot kroppen i ett försök att dölja såren. Han kolla medlidande på mig och tog tag i min arm. Såren var inte färska längre men dem gjorde fortfarande ont. Hans tumme for över såren och han såg genuint ledsen ut. Han börja lämna lätta kyssar på såren, jag hindra honom inte. Han kysst varenda sår, vilket var ganska många. Efter kanske 20 minuter var han klar med höger armen och börja med vänstra. För att få åtkomst till min vänstra arm va han tvungen att trycka ner mig på madrassen och lägga sig över mig. De fanns säker ett mycket smidigare sätt att göra de här men jag var alldeles för uttorkad för att göra något åt det. Värmen påverka oss alla olika. De var som om vi var höga. Robin som alltid ville flexa hade slängt av sig tröjan och Teo satt nu och massera hans muskler. Skulle inte förvåna mig om Emma faktiskt haft i något i vattnet som gjorde oss höga. Jag orka inte bry mig om vad som hände runt mig längre.

"Ivar du får inte ta och våldta honom nu, han ser ut att vara helt jävla borta." Robins röst var svag men ändå tydlig. Ivar gav mig en kyss innan han föll ihop bredvid mig på sängen. Även fast jag druckit vatten kändes de som att allt snurra, min syn var suddig och mitt huvud värkte. Jag såg i ögonvrån hur Robin drog med sig Teo tillbaks till hans säng. Resten av dagen låg vi bara i våra sängar och försökte överleva värmen. De var knappt så vi klara oss igenom dagen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Den här delen påminde mig om förra sommaren då jag dog. Längtar inte till sommaren... Ta mig härifrån.

//J