Ungdomshem>>Gruller

29. Gå på händer

~Gay~ oops mena Gray (Nä de gjorde jag faktiskt inte)

Jag satt i en av de obekväma stolarna i väntrummet. Ivar var vid min sida, hans huvud vilande på min axel. Efter att Teo fått en panikattack fick jag inte vistas hos honom. Sköterskorna sa att han behövde vara ifred. Dem hade fortfarande inte berättat för oss vad som hände med Robin. Jag valde att inte berätta för Teo att Robin blivit knivhuggen han skulle inte klara av de. Hugo hade fått åka in till polisstationen och Samuel följde med frivilligt för att hålla Hugo sällskap medan Lisa åkte tillbaks till ungdomshemmet. Så vi var dem ända som var här i väntrummet. Läkare kom och gick men ingen prata med oss. När Robin blev huggen sprang Ivar fram till honom så hans kläder var täcka med Robin blod. Hugo fick också blod på sig men han sitter i häktet just nu. En av väktarna stod utanför rummet och en annan var ute på parkeringen så vi inte skulle fly. Allt som hade hänt kändes fortfarande så overkligt. De kunde knappast vara så att Robin blivit knivhuggen och nu låg på sjukhus. Inte heller kunde Teo ha fått en hjärnskakning. Allt kändes som om de vore en dröm, en otäck och hemskt realistisk dröm. Ute var de mörkt. De syntes inga stjärnor då moln täckte himlavalvet. Mycket få månstrålar letade sig igenom täcket av moln. Ibland syns en fågel som susar snabbt över skyn. De ända ljud som hördes var Ivars tunga andetag och de konstanta tickande från klockan. Jag klara inte lägre av att bara sitta stilla så jag ställer mig upp och marscherar fram och tillbaks i rummet. Bort till översta vänstra hörnet, vidare till de högra, sen ner igen. Jag gick diagonalt, i cirklar, baklänges och försökte sen gå på händer. När jag föll i golvet efter mitt tredje försök att gå på händer kom samma skötersks som var hos Teo in.

"Vad händer här?" Fråga hon likgiltigt.

 "Jag försöker gå på händer." Svara jag som om de vore helt normalt. 

"Kan du snälla sluta göra de." Sa hon nu med irritation i rösten.

"Kan du snälla gå och försöka hålla mina vänner vid liv." Snäste jag tillbaks med ilsken blick. Hon blev helt stum av mina barska ord. Jag ställde mig upp och fortsatte gå på händerna. Sköterskan skynda sig iväg med upprörd uppsyn. Efter några timmar hade jag faktiskt lärt mig gå på händer. Jag gick runt hela rummet ett par varv innan jag åkte i marken. Jag slog i en stol och ljudet fick Ivar att vakna. Han såg sig förvirrat omkring sig tills hans blick hitta min. 

"Hur hamna du där?" Fråga han med hes röst.

"Jag gick på händer och ramla." Svara jag enkelt med en axel ryckning.

"Gick de bra?" Fråga han oroligt och skynda sig fram till mig.

"Jag är okej oroa dig inte."Försäkra jag honom med lugn röst.

"Har du varit uppe hela natten." Fråga han sen och granska mig. Jag kolla ut genom fönstret och märkte att de blivit ljust ute. Mina tystnad besvarade Ivars fråga och han sucka."Jaha då går du och lägger dig nu."

"Men jag är inte trött." Svara jag men gäspa direkt efter.

"Jo de är du kom med här." Motvilligt följde jag efter honom till barnhörnan.  I den hörnan fanns massa kuddar där vi la oss. De tog inte många minuter innan mina ögon slöts och jag slumra till.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Såg på Endgame igår. Jag typ dog helt seriöst, den var så bar och sorglig, men ändå rolig. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta genom hela filmen.

//J