Ungdomshem>>Gruller

40. Sprit är gött... Det har jag hört iallafall

Nämen tjenare! Jag kände att det var dags för comeback. Varför? Vette fan asså. Men nu kör vi. (De första två paragraferna av det här kapitlet skrevs 2020 resten skrevs 2022, så det kan vara lite skillnad när det gäller hur jag skriver.) 

~Gray~

Efter att ha planerat mordet på hela Panetoz under matte lektionen så fick vi sitta i ett improviserat grupprum under rasten. Vi alla fyra förstod att det var för att dem ville övervaka oss. Vi var kända för att skapa kalabalik bland de andra ungdomarna. Väktarna visste bättre än att sära på oss då de endast skulle försämra vårt beteende.

Så här sitter vi, fyra extremt gay samhällsfaror i deras tonår. Sittandes i vårt så kallade grupprum (aka källaren) var inte särskilt roligt. Vi hade bara rast i cirka tjugo minuter men när man är i en unken källare känns de som en evighet. Vi var skyddade från myggen i alla fall vilket var något. Källaren var full med lådor, damm och skidor som inte blivit använda på år. Dammet på golvet var så tjock att man knappt kunde se golvet. Robin och Ivar använde varsin skidstav de hittat någonstans för att spela tre i rad i det tjocka dammet. Teo hade somnat på några säckar potatis i ett hörn.

(2022 let's go)

"Hur länge tror du de kommer hålla oss kvar här?" Robins röst var uppenbarligen irriterad. Han ställde inte frågan till någon speciell, utan mest ut i tomma intet.

"Lagom tills tredje världs kriget," fräste Ivar tillbaks efter att Robin vann tre i rad ännu en gång. "De behöver ju lite kanonmat."

"Ugh! Jag kommer fan dö här inne."

"Nej, Robin, gör inte det. Ivar är nekrofil, för fan!" utbrast jag genast. Teo, som inte var med när Ivars nekrofil instinkter först vissat sig, såg väldigt förvirrad ut. Han hade precis vaknat och kollade på oss andra.

"Fan Leo, du har rätt. Jag vill ju inte bli tagen i röven av Ivar."

"Men Teo, han kan ta dig i röven." Det lät nästan som att Ivar var salty för att han inte fick ta Robin i röven.

"Men lägg av!" sa jag och slängde mig ner på säcken bredvid Teo. Min första tanke var att alla säckar skulle innehålla potatis. Men när jag kolliderade med den hördes ett klirrande ljud. Det var ett ljud man inte kunde mista för något annat. Ljudet kom från glasflaskor som slogs mor varandra. Alla stannade upp och kollade mot mig. Långsamt reste jag mig för att öppna säcken. Det fanns potatis som jag misstänk, men det fanns även ett flertal spritflaskor. Jag tog upp den första flaskan inom räckhåll.

"Holy shit!" Robin sprang fram och slet flaskan ur min hand. "Vad gör den här?"

"Ingen aning." Ivar tog flaskan kolla runt på oss andra som såg lika förvirrade ut som honom. "Tror ni att det är någon av Väktarnas?"

"Tror inte det." Jag gick fram och sträckte fram händerna mot Ivar. Han gav mig flaskan utan att tänka och jag fortsatte prata. "De skulle inte låta oss vara här om det var deras. Varför skulle de låta oss fyra vara här inne där det finns en säck full med sprit. Speciellt när både jag och Robin hade problem med alkohol innan vi kom hit." Som en stafettpinne flyttades sprit flaskan mellan oss. Robin tog den för att fortsätta konversationen.

"Tror ni det är någon annan intagen?" Han vände och vred på flaskan som om det skulle finnas en etikett på den där det stog vem ägaren var.

"Det måste vara det." Jag försökte ta tillbaks flaskan när jag sa de, men Robins gräpp var starkare än jag trott. Vi stog nu båda två och höll i flaskan.

"Vad ska vi göra med dem?" Teo kom fram och la även han sina händer på den.

"Vi tar med dem till vårt rum såklart." Jag sa det som om det vore självklart. Hur kunde de inte ta med spriten upp till oss? Ivar såg dock skeptisk ut. Han togg också tag i flaskan. Nu stod vi alla fyra i en ring, hållandes samma sprit flaska.

"Nej, jag tror inte vi borde-"

"Ivar sluta vara en sån party popper!" Teo sa det vi alla tänkte.

"Vi kommer få så mycket skit om de kommer på oss."

"OM de kommer på oss," påpeka jag med betoning på första ordet. "Det kommer gå bra." Jag klappa Ivar på ryggen och han gav tillslut med sig.

På ett mirakulöst sätt lyckades vi få med ett halvt dussin flaskor upp på vårt rum. Jag gömde flaskorna i min byrålåda. Utan att berätta för de andra hade jag kommit på en plan. Eftersom alla flaskor låg hos mig kunde jag ljuga för väktarna ifall vi blev påkommna. Jag kunde säga att det bara var mina för att så inte kasta de andra framför bussen. Det räcker med att en av oss blir bestraffad istället för alla.

 ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag läste igenom allt eftersom jag glömt hälften av vad jag skrivit. Och när jag gjorde det då märkte jag att det senaste typ 5 kapitlen har slutat med att jag sagt typ "Förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Jag ska försöka lägga ut mer" vilket det här också gör. Vissa saker ändras aldrig.

Det har ju gått över 2 år sen jag la ut sist så jag har glömt vad jag planerat att göra med storyn. Så jag har ingen aning om hur det kommer gå med det här. Aja. Mycket har hänt sen senast. Jag tror jag raderade Wattpad direkt efter jag la ut det senaste kapitlet, det var ju spännande.

Vi syns kanske

//J