Ungdomshem>>Gruller

25. Nightmares

~Gray~

Kallsvettig for jag upp i sittande ställning. Återigen vakna jag av en mardröm, de hände allt för ofta nu. När jag vakna var jag alltid oförmögen att återberätta vad som hänt i drömmen. Även fast jag såg allt spelas upp framför mig när jag stängde ögonen kunde jag inte sätta ord på den rädsla jag kände. Den sortens rädsla som skulle kunna få en vuxen man att krypa ihop på marken som små barn gör när dem blir ertappade med att göra något fel. Rädslan som ger mig sån ångest att jag inte kunde tänka på något annat. Rädslan som funnits inuti mig så länge jag kan minnas. Ingen visste om hur jag kände, ingen visste om vad som hänt mig. Även om jag öppna upp mig för någon skulle dem antagligen inte förstå. Dem hade inte gått igen de saker jag gått igenom. Dem hade inte sett saker jag önska jag aldrig bevittnat. Folk skulle tro att jag var galen, säga att jag bara var ute efter uppmärksamhet. De var så folk reagerat när människor i min närhet pratat om deras bekymmer. Mina andetag var djupa och raspande vilket fick Ivar att röra på sig bredvid mig. Jag lunga snart ner mig och min andning blev lugnare. Jag kunde fortfarande inte släppa dem bilder jag såg framför mina stängda ögonlock. Den ända lösningen var att ligga vaken resten av natten. Jag snegla bort mot klockan som visa kvart över fem. De andra skulle inte vakna på ett bra tag. Jag tänkte igenom vad min dröm bestått av men dem jobbiga tankarna var för mycket. Jag kände hur varma tårar gled ner för mina kinder. Jag gjorde inte ens ett försök att torka bort tårarna då jag visste att dem bra skulle ersättas av nya. Mina snyftningar hade börjat igen men jag orka inte bry mig längre.

"Leo?" Mumla Ivar vid min högra sida."Vad är de?" Han röst var orolig. 

"Inget bara en mardröm." Snyfta jag svagt. Hans händer for över mitt ansikte för att torka bort de spår som fanns kvar av tårarna. Han såg medlidande på mig och kysste mig lätt på kinden.

"De går bra, jag är här." Han drog in mig i en kram och tårarna bara fortsatte falla. Han börja stryka mig över ryggen vilket hade en lugnande effekt. De här var inte första gången jag av misstag väckt Ivar efter en mardröm vilket gav mig skuldkänslor. Jag förstörde hans sömn genom att vara överkänslig. Jag förstör allt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag har ont i mina magmuskler så jag har antagligen träningsvärk men problemet är att jag för lat för att träna så jag vet inte vad som händer.

//J