Vargar inom oss

Viktor- En vanlig dag i maj

Solen lyser in igenom mina stora fönster. Jag bländas av de starka strålarna som tvingar mig att gå upp. Jag häver mig upp ur sängen och tar fram nya kläder ur den stora garderoben. Idag väljer jag ett par jeans och en t-shirt. Jag går ut i köket där ifrän hörs slammer från mamma och pappa som lagar frukost. Jag går fram till dem. Ester och Tim, mina småsyskon på fem och sju år sitter i soffan och håller på med varsin surfplatta. Helt uppslukade av något spel. I vår familj har vi nämligen råd med surfplattor till alla, men tydligen inte råd att rädda utrotningshotade djur. Jag själv har också en surfplatta, men den använder jag knappt inte, bara till läxor. För mig är naturen och miljön det som spelar roll.
- Hej, mumlar jag till mamma och pappa.
- Hej Viktor, säger mamma och ger mig ett leende.
Jag går ut i hallen och tar fram min väska, där stoppar jag ner en NO-läxa. Sen går jag tillbaka till köket och sätter jag mig och äter frukost. Jag tittar ut över den stora uteplatsen och poolen. Gräset är perfekt och några träd har precis börjat blomma. Under tystnad äter jag två stycken rostmackor med smör och ost. Ingen säger något under hela frukosten, utan alla är som uppslukade av sina mobiler och surfplattor. Ester äter inte ens med oss, hon sitter i soffan och tittar på TV med sin frukost. Jag äter snabbt upp. Så fort jag ätit klart går jag ut i hallen och gör mig klar för att gå till skolan.
- Hejdå, säger jag innan jag stänger igen dörren och går ut.
På väg till skolan träffar jag Henrik och Ivar. De är mina bästa vänner, trots att de bara bryr sig om fotboll jag har nämligen ingen annan att vara med. Vi går sista biten tillsammans medan de pratar om någon match ikväll. Efter fem minuter kommer vi fram till skolan. Vår skola är en vit trevåningsbyggnad med stora fönster och stor gård. Så fort jag ser på skolan skriker den ut:
Endast rika barn går här skola!
Såklart skulle jag börja här. Det var mamma och pappa som bestämde. Vi går in igenom den stora träporten. Inne i skolan är väggarna vita och golvet i dyr sten och massor med elever rusar hela tiden igenom korridorerna. Jag går till mitt skåp och tar fram engelskaböckerna. Lektionen börjar om tio minuter. Då hinner jag göra klart läxan, som jag helt enkelt glömde bort igår. Om jag inte lämnar in denna läxa i tid blir jag garanterat utslängd, eftersom att detta inte är den första läxan jag glömmer. Ivar kommer emot mig. Han går med sin flickvän Eleine. Eleine är väldigt söt faktiskt. Hon har långt blont hår och en snygg klädsel, alltså rena motsatsen till Ivars mörka hår och enkla kläder. Vi tre går till engelskan tillsammans.

Engelskaläraren heter Örjan. Han är en gammal och väldigt sträng man.
- Godmorgon klass 7B.
- Godmorgon Örjan Bengtsson.
- Varsågoda att sitta ner.
Slammet av när vi alla sätter oss är öronbedövande. Jag tar fram min läxa.
- So, säger Örjan dröjande. Today I want you all to bring me your homeworks. Come on! Bring them to me!
Örjan börjar marschera igenom klassrummet och samlar in alla läxor. När han kommer till mig ser han nästan chockad över att jag har min läxa med mig.