Vargar inom oss

Simona- Natten som förändrar

Mormor åker hem strax innan jag ska gå och lägga mig. Hon hade ingen lust att stanna längre. Mamma kommer om några timmar. Jag kommer alltså troligtvis sova när hon kommer hem. Jag går in i mitt sovrum. Där inne tar jag på mig pyjamas och kryper ner i den kalla sängen. Madrassen är hård, och jag har svårt att sova. Jag längtar så mycket efter att mamma ska komma hem. Därför sätter jag mig och tittar på ett TV program på min dator istället. Det hjälper mig ett tag att vara vaken, men tillslut så somnar jag med datorn i famnen.

- Vakna! Hallå vakna då!
En röst tränger in igenom mina öron, och för det omöjligt att kunna somna om igen. Segt öppnar jag ögonen. Det tar ett tag innan jag ser vem det är.
- Mamma? säger jag förvirrat.
- Ja, vem annars kom nu Nicklas är i bilen.
Nicklas är mammas pojkvän de träffades för snart tre veckor sedan.
- Vart ska vi?
Mamma svarar inte utan går bara ut.
- Behåll pyjamasen på, det är bråttom, säger mamma och tittar av någon anledning ut genom fönstret.
Jag nickar och går sakta efter ut till den mörkblå bilen där Nicklas sitter. Han säger inget när jag kliver i, utan kör oss bara snabbt iväg ut på gatorna. Jag får en skymt av bilklockan: 23:04 visar den på. Det är alltså väldigt sent. Vad ska vi göra så här sent i pyjamas och allt?

Efter cirka femtio minuter saktar Nicklas in bilen framför en stor skog. Runt om på platsen står och sitter ett fåtal ungdomar i min ålder ungefär. Mamma kommer och öppnar dörren åt mig. Jag kliver ut.
- Ha det så bra, Hejdå!
Mamma går tillbaka till bilen och den försvinner. Jag känner mig förvirrad.
- Det gjorde så för mig med, säger en tjej med brunt hår.