Vargar inom oss

Viktor- Övandet

Simona ser ut att bli förvånad när hon ser mig stå i dörren. Hon tappar lyktan så den faller i golvet och krossas.
- Hej, säger jag och pressar fram ett leende.
- Hej, svarar hon tyst.
Jag och de andra har letat efter henne hela dagen, och nu har jag hittat henne.
- Kom in, säger hon.
- Nej, det är du som måste komma. Alla har letat efter dig! Till och med Rolinda och Grendor!
Simona nickar och så går hon med mig bort från huset, utan att säga något till de som bor där. Vi går igenom gläntan och bort mot det provisoriska lägret. Alla andra verkar redan ha samlats där. De ser oroliga ut.
- Vad har hänt? frågar Simona.
Rolinda harklar sig nervöst och säger:
- Det slutliga kriget börjar närma sig allt fortare. Vi tror det är bäst att ni får börjar förbereda er.
- Men hur ska vi göra det? frågar jag.
Rolinda ler och säger:
- Det är väl dags att ni börjar öva upp era pilbågsfärdigheter.

Tio minuter senare står vi alla beväpnade med varsin pilbåge redo att börja skuta mot en tjock trädstam. Jag spänner prövande bågen innan jag tar upp en av pilarna. Jag sätter den i bågen och spänner. Jag släpper och, pilen missar så kraftigt att jag inte kan låta bli att skämmas. Jag ser snart till min stora lättnad att det inte bara är jag som har mycket att öva på. Nästan alla missar helt. Jag hör att Rolinda suckar och säger:
- Ja ja, vi har i alla fall lite att öva på.
Hon spänner bågen och låter pilen sväva genom luften innan den borrar sig in mot trädets mitt. Hon visar oss hur man gör, och det går faktiskt bättre. Jag lyckas träffa stammen fyra gånger i rad, innan vi går och sover. Eftersom att alla väskor brann upp i Ibias hus tvingas vi sova på marken.

Jag vaknar mitt i natten av en gren som bryts. Jag sätter mig upp och ser mig omkring i den mörka omgivningen. Ingen där. Men så hör jag ett knäck till och ett till. Tillslut är jag helt säker på att någon är här. Jag tar upp en pilbåge och går in i skogen. Nästan direkt ångrar jag mig. Jag skulle stannat i gruppen, och låtit bli att göra så här. Jag kan knappt ens skjuta. Det blir tyst, och jag går efter några minuter tillbaka, men precis när jag lagt mig hör jag flåsande andetag i nacken...