Vargar inom oss

Simona- Välkommen till slottet

Sent på kvällen får jag syn på de höga tornen till slottet. Jag ryser av tanken på de kalla rummen och hårda golven. Det här slottet ser inte alls ut som de slott jag tänkt mig på en magisk plats, nej det här slottet har en mörk fasad, höga torn och galler för fönstren. När vi kommer närmare ser jag att utanför den enorma porten står ett tiotal vakter. En av jägarna går fram till dem. Han viskar något, jag vet inte vad men med det sagt så släpper de in oss. Nästa direkt förs vi bort till fängelset. Det är en håla långt under marken. Inget ljus når dit, jag har alltså ingen aning om vem som finns här. En av jägarna knuffar in oss där. Jag ramlar till marken, och slår i knät.
- Hur gick det Simona? frågar Viktor.
- Bra, mumlar jag.
- Simona? Simona och Viktor är det ni? säger en röst i mörkret.
- Vem är du? frågar Viktor.
- Det är jag Lisa! De andra är också här! säger rösten.
- Lisa? Är det ni? frågar jag.
- Det är klart! Vi har varit här jättelänge. Nu när ni har kommit är alla här, säger Lisa.
Då hör jag fotsteg i trappan. Det blir helt tyst. Den som kommer ner har en fackla i handen som lyser upp platsen. Jag ser att fängelset är mycket större än jag tänkt mig. Det finns massor med hålor, trots att nästan alla är tomma. Jag ser att det är en man som kommer. Han tar fram en stor nyckelknippa. Med den låser han upp fängelset.
- Kom med här, muttrar han.
Jag går efter honom. Vi går upp för trappan och ut i en stor sal. I mitten av den sitter drottningen på en stor tron. När hon ser oss skrattar hon högt och elakt.