Vargar inom oss

Simona - Vem där?

Pilen viner snabbt igenom luften. Knappt hinner jag reagera innan den träffar ett träd i närheten. Ibia stannar direkt. Hon hoppar av hästen, och går in i skogen. I någon minut så sitter vi bara och väntar på att hon ska komma tillbaka. Men det gör hon inte. Efter fem minuters väntan bestämmer vi oss för att gå bort och se var hon är.
- Ibia! Ibia var är du? ropar vi i kör.
Men Ibia syns inte till. Då bestämmer vi oss för att rida längre in i skogen. Vi tar med alla tre hästarna och går längre in i skogen. Ju längre in vi kommer desto oroligare känner jag mig. Var är hon?
- Vart kan hon ha gått? frågar jag Viktor.
- Jag vet inte, svarar Viktor oroligt.
- Jo, vänta nu är inte det där Ibia?
Jag pekar med en darrande hand på kroppen på marken. Det ser precis ut som Ibia, bara det att hon inte lever... Vi går närmare henne. Då ser jag att hon har ett stort öppet sår på benet. Ett sår ser ut att komma ifrån en pil.
- Spring! skriker plötsligt Viktor.
Jag vänder mig om. Då får jag syn på en jägare en bit in i skogen. Han håller hotfullt sin pilbåge spänd, och riktad emot oss.
- Ni kommer inte undan nu, vargar, han skrattar och närmar sig oss.
Jag hoppar snabbt upp på hästen och rider iväg. Viktor kommer strax efter. Jag vänder mig om, då ser jag att jägaren har tagit Ibias häst och följer efter oss. Han har fortfarande sin pilbåge spänd, och gör sig redo att skuta iväg pilen. Allt där efter går så snabbt, pilen viner igenom luften och träffar min häst i benet. Han ramlar till marken. Jag faller av. Jag ser hur Viktor rider vidare utan mig. Samtidigt känner jag en stark arm som tar tag i min nacke. Armen, som jag inser tillhör jägaren lyfter mig och kastar upp mig på hästen.
- Viktor! skriker jag.
Jag ser honom stanna en bit bort, men då är det försent. Fler jägare har kommit. En av dem tar Viktor och så försvinner han.