Vargar inom oss

Viktor- Att börja om igen

Är vi varulvar? Jag kan inte riktigt förstå vad det innebär. Men en sak vet jag. Jag kommer aldrig hem igen. Istället så får jag väl börja skaffa vänner bland alla dessa knäppskallar. Det är bara en jag kan tänka mig bli vän med. Simona. Av någon anledning så tror jag att jag känner igen henne. Jag måste prata med henne. Som om hon läst mina tankar kommer hon fram till mig. De där ledsagarna har tystnat och försöker hitta en plats att gå till.
- Hej, säger hon och ler mot mig. Jag heter Simona.
- Jag vet, svarar jag med en fnissning. Jag måste fråga en sak. Du har en blogg va? Hon nickar.
- Jag har läst på den du är duktig på att skriva dikter.
- Tack, säger hon och sätter sig med mig. Kommer du att sakna din familj?
Jag nickar fundersamt. Men sen ändrar mig och säger:
- Jag vet ärligt talat inte. Ibland vill jag bara vara själv. Du då?
- Samma här. Men det är lätt ordnat. Min pappa är död, och mamma är aldrig hemma.
Jag ska precis säga något i form med stackars dig när Rolinda avbryter.
- Okej, vi vet var vi ska gå. Väl där kommer ni få eran utrustning. Kom så går vi!
Hon börjar gå in i skogen. Det är en tät skog. Det finns ingen stig, men Rolinda verkar ändå veta vart vi ska. Jag följer bara efter samtidigt som jag pratar med Simona.
- Var tror du vi ska egentligen? säger jag.
- Jag har ingen aning!
- Vi ska kanske till någon drakskog eller dvärggrotta! säger jag skämtsamt.
Simona fnissar och säger:
- Eller ett häxslott!
Jag skrattar också. Vi fortsätter gå, men plötsligt stannar vi i en liten glänta.
- Här är det! säger Rolinda. Då kan ni få eran utrustning! Grendor?
- Ja jag kommer, suckar Grendor och kommer med några smutsiga väskor. Här har ni dem, säger han och kastar dem på marken.
Vi går fram och tar varsin väska. Jag öppnar den. Det finns en liten filt, en glasflaska med mjölk, något inbäddat i en tygbit, jag tror att det är mat. Det finns också en liten bok och en kniv. Jag tar nyfiket upp boken och läser på den slitna framsidan.
Överlevnad i skogen av Rogert Shalcman.
Står det med slitna bokstäver. Jag öppnar den inte, den kanske går sönder då. Den ser inte så ny ut direkt. Istället tittar jag på kniven. Det är en slö kniv med ett sprucket träskaft.
- Det verkar inte vara samma saker i väskorna, säger Simona.
Jag inser att hon har tittat mig över axeln hela tiden.
- Jag har en helt annan bok. Den heter Att samla på svåra platser. Och jag har fått något form av sykit istället. Jag kan knappt sy!
- Okej, som ni säkert ser har ni alla fått lite olika, det är för att ni måste hålla ihop som en grupp. Utan en av dessa väskor blir det svårare att överleva. Vi har en annan sak att säga. Imorgon när ni vaknar kommer vi att vara borta. Då ska ni gå åt det håll som kompassen pekar åt. Vem har kompassen?
- Jag, säger Lisa stolt.
- Då blir du ledare, säger Grendor.
Lisa ler överlägset.
- Nu ska ni sova. Hejdå vi ses senare, säger Rolinda och vinkar innan hon och Grendor försvinner in i skogen.
När det blir tyst letar jag upp en torr plats att sova på. Jag somnar jag direkt, men sover oroligt hela natten.