Vargar inom oss

Simona-Besöket

Jag skriker och kämpar för att komma bort från handen, men den är för stark så jag låter mig dras med. Jag blundar. Sakta förlorar jag medvetandet och ser allt svartna.

Jag vaknar sakta av att någon skakar mina axlar. Jag befinner mig fortfarande i någon sorts dimma, vilket gör det svårt för att inte säga omöjligt att se vem som står framför mig.
- Lever du? en röst lyckas tränga in i mina öron, men rösten låter inte mänsklig utan snarare som ett brus.
Jag försöker att resa mig upp, men så fort jag försöker känns det som att jag ska svimma. Sakta börjar ögonen att vänja sig och den märkliga dimman börjar sakta skingra sig en aning. Efter ett tag är allt så klart att jag kan urskilja allt i min omgivning, det är ett stort rum med blommande tapeter och rutigt golv. Längs en av väggarna finns en lång bänk och en spis. Jag inser att jag sitter i ett kök. Framför mig står en främmande gammal dam. Hennes gråa hår är stramt uppsatt i en knut i nacken, och klänningen är skyddad med ett fläckat bomullsförkläde. Hon ser oroligt på mig. När hon ser att jag började bli piggare.
- Mår du bättre lilla vän? hon ser på mig med mörka ögon.
Jag nickar. Hon nickar tillbaka. Hon går lugnt bort mot spisen där en rykande gryta kokar. Hon rör om med en sliten träslev samtidigt som hon kryddar den. Maten blir klar, och så dukar hon fram tallrikar och glas för två. Sist ställer hon grytan på bordet. Jag känner att jag är utsvulten, så jag börjar direkt sleva upp av maten. Inte förrän min tallrik är helt ren kommer jag mig för att fråga om vad jag gjorde här. Den gamla damen, som jag fått reda på heter Margette svarar att hon egentligen inte visste att bara jag kunde svara på det. Vad hon menade med det förblir en stor gåta.

Kvällen kom fortare än vad jag trodde och jag ska precis gå och sova då det knackar på dörren. Margette sover redan, så jag får själv gå och öppna. Jag gick igenom den mörka hallen. Det enda ljus jag har var lykan som jag har i handen. Jag öppnar dörren. Först ser jag inte vem det är men när jag tar fram lyktan blev jag så förvånad att den glider ur min hand och krossas mot golvet.